Mer om Maggie…

Om man som förälder läser en bok med sitt barn, en bok med ett känsligt ämne så som övervikt eller sängvätning, pratar man inte om det då? Förklarar, eller svarar på barnets frågor? Det utgick jag ifrån. Om en femåring läser en bok som ”Maggie goes on a diet” tillsammans med sin förälder och pratar om innehållet, så förstår väl barnet (med hjälp av föräldern vid behov) att det är en påhittad saga där kontentan är en lärdom demonstrerad på ett tydligt sätt? Och vad själva lärdomen är?

Jag var själv fem år när jag började skriva, egna sagor och noveller. Det var aldrig någon som läste böcker för mig när jag var liten, men jag hade ändå räknat ut vad en berättelse skulle innehålla. Fantasin hos ett barn är det inget fel på, och i de flesta fall inte heller intellektet.

Barn läser en bok

Barn är inte dumma. Inte på långa vägar så som många moraltanter, eller vuxna i allmänhet försöker påstå. Visst, en del har svårt att tolka intryck själv, det är därför föräldrarna ska hjälpa till med det.

Kolla Aftonbladets rubrik här. Hur i helvete tänkte människan som hittade på den? Inte bara är den felaktig, kanske projicerar den hennes egna rädsla? Sånt här får mig att ifrågasätta om personen i fråga skojar, eller bara är dum i huvudet. Boken om Maggie får inte en fyraåring att banta, om inte barnets förälder (felaktigt) tolkar den så, och förmedlar det budskapet till barnet.

Och så länge föräldrar inte själva förstår poängen med den här barnboken så håller jag med om att skiten kan träffa fläkten, och de kan potentiellt förmedla ett ruttet budskap till sina barn. Men det är knappast en boks fel.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2011/08/mer-om-maggie/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.