God morgon! Idag förväntar jag mig att jag får sitta på bussen. Att jag hittar en lottokupong med en drömvinst. Att någon inser att jag inte är dum, och anställer mig. Att det inte gör så ont, samt att folk skaffar sig lite självinsikt och allmänbildning.
Sen vaknade jag.
För övrigt undrar jag varför riktigt små barn måste ha en egen plats på tunnelbanan. Om de har en förälder med sig, och folk står som packade sillar så att folk som har ont (jag) inte får sitta ens om de frågar (jag igen), kan de då inte sitta i förälderns knä? Nej, tydligen inte…
Mmm. Vissa föräldrar är ju som dem är, tyvärr.
Haha jo. Jag kan ha ungen i knät, bara jag får sitta!