Det blev ingen mat på puben heller, vafan. Det är inte ekonomiskt försvarbart att betala 140 spänn för något jag inte ens är sugen på när jag inte har någon inkomst. Värmer på ett par kotletter från helgens grillning i stället, garanterat supergott – och billigt. Det borde ha varit matdags för länge sen.
Kvällen var intressant, ämnet var jämställdhet. Jag träffade många som jag förmodligen aldrig hade stött på eller pratat med i andra sammanhang. Många arga män, av förståeliga anledningar, en del män som inte förstod ironi, och en del väldigt trevliga män. Alla hade dock något att tillföra diskussionen, och jag är glad att jag gick dit.
Man lär sig alltid något av att lyssna på, eller prata med nya människor. Det kändes som om en del av de jag pratade med lyssnade mindre på vad jag hade att säga än vad de andra männen sa (även om vi sa samma sak), men det är inte mitt problem. Det var i alla fall fullt tydligt att fördomar finns hos båda könen, även bland de som jobbar mot jämställdhet.
R tränar Krav maga. Tillsammans med min bästa vän M. Jag är avundsjuk, det är något jag har velat göra i många år. Värst vad mycket avundsjuka jag har nuförtiden, vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Så länge jag inte blir bitter är det väl ingen fara, men det känns ändå inte helt okej. Jag är väldigt glad för deras skull. Och för R som ska åka till Hongkong. Jag bara önskar att jag orkade följa med.
I morgon väntar morgonpasset på Läkare utan gränser. Jag hoppas att min kontaktperson är där, eftersom min ekonomiska överlevnad står och faller med hennes underskrift. Nja, så illa är det väl inte, men brevet måste iväg väldigt, väldigt snart. Apropå ekonomi, jag behöver ett jobb med riktig lön, väldigt snart, tack. Men nu: Matdags.
