I dag är det förresten Kåldolmens dag, för er som missat det, för att fira det mångbottnade svenska kulturarvet och svenska nationalsymboler med invandrarbakgrund. I Kungsträdgården i Stockholm bjuds det på kåldolmar och kyrkkaffe, marscherande karoliner, 1700-talsmusik och tal av bland andra Herman Lindqvist och Edna Eriksson.
Den 30 november förknippas ju ofta med rasism, och det här firandet görs för att vi ska påminnas om att det typiskt svenska en gång i tiden formats genom influenser från andra länder. Förresten, jag gillar verkligen inte kåldolmar.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Åh, det där visste jag faktiskt inte! Har aldrig ätit kåldolmar, inget som lockar mig så mycket heller, men det får mig att tänka på Pippi Långstrump! Haha!
svar: Hahahaha, usch, jag vet! Det är så sjukt och verkligen vidrigt ):
Hahaha! Du har i alla fall inte missat något särskilt gott… 🙂
Så fel du har. Det är en delikatess. Allra godast är Elmas och Gunnars kåldolmar. Hemligt recept.
Anade att jag skulle få ett visst mothugg här 🙂