Det var länge sen jag nämnde skleroseringen. Inte för att någon (förutom sjukgymnasten) har frågat hur det har gått, men jag berättar i alla fall. Eller jo, en person. Och för er som inte har hängt med, jag gjorde en sklerosering av ländryggen i november. Det tog fyra veckor, och de hackade med sprutor på kotorna i ländryggen nästan varje dag för att det skulle bli så inflammerat som möjligt. Det var vidrigt. Poängen var i alla fall att det ska göra mindre ont när det läkt och blivit ärrvävnad runt kotorna.
Det gör inte ett dugg mindre ont. De där veckorna var något av det värsta jag har upplevt, när jag låg där och tårarna sprutade varje dag. Inflammationen gjorde det sjukt svårt att funka i vardagen och på jobbet, jag var arg och ledsen jämt. Och jag känner absolut ingen skillnad. Har haft två ryggskott sedan dess (det skulle tydligen bli färre sådana också), och det känns som ytterligare ett är på gång.
Varför är det inget som funkar? Kortisonsprutorna funkar inte alls i ryggen, och bara två veckor i axlarna. Manipulering och manuell behandling gör först mer ont ett par dagar, sedan blir det bättre ett par dagar, och sedan är jag tillbaka på ruta ett. Och tränar gör jag, rehabövningarna hemma i stort sett varje dag, och tre gånger i veckan blir det resten av kroppen. Operationen tog bort det akuta, men grundproblemet är likadant. Så jävla hopplöst.
Vill bara lämna en tröstande kram .
Kram och tack!
Fy fan! Är du nån sorts försökskanin, eller?
Kram pårej!
Nja, det har tydligen funkat på andra (om än inte alla). Fast jag kan gott tänka mig att bli!