Ok, nu börjar tillvaron bli riktigt tråkig, och det är inte ens två veckor sedan jag slutade jobba. Första veckan hade jag faktiskt fullt upp. Det fanns saker som jag ville lära mig, och som kan vara nyttiga i framtiden i händelse av att jag inte får någon färdtjänst eller något jobb. Jag inser att risken är ganska överhängande…
Nu har jag lärt mig det (åtminstone det jag vet att jag inte kunde), och väntar bara på besked och beslut. Ingen som behöver något skrivet, en artikel eller vad som helst? Någon som är intresserad av en ”Fråga Klara”-spalt i en tidning? Hahaha, det skulle vara hur kul som helst! ”Hej Zhandra/Thindra/Nohva/Ylwha-Lee, du är inte så viktig för världen som du verkar tro. Tänk efter lite och sätt ditt nagelproblem i perspektiv till något viktigt, innan du slösar bort någon annans tid igen”.
Det blir så ensamt på dagarna. Det är ändå absolut att föredra framför att medverka i någon idiotisk, fullständigt onödig åtgärd eller program (vilket säkert en hel del människor behöver, men inte jag). Jag har absolut ingenting emot att vara ensam, så länge jag har något att sysselsätta mig med. Jobb. Det verkar helt enkelt som om ni får dras med mig en hel del framöver, vänj er!
Ditt bloggande är viktigt. Fortsätt! Ibland hinner jag in på dagtid att läsa, annars blir det kvällar och helger. Men jag läser allt du skriver. Allt.
Men åh, du är bäst! Ja, fortsätta ska jag definitivt göra. Så lätt får ni inte tyst på mig, muahahah!
Twittra att du söker jobb och be folk retweeta! Det är många som gör!! Värt ett försök!
Bra idé! Har nog bara sju svenska twitterföljare, men de i sin tur kan ju känna någon… Tack!