Jag trodde att det var torsdag i dag. Uppenbarligen hade jag fel. Alltså en dag till där jag inte har något att göra, och inte riktigt vet vad jag ska ta mig till heller. Kommer inte riktigt ut på egen maskin, om det inte är något som verkligen lockar. Känns dumt att trycka i sig en massa värktabletter ”i onödan”, liksom. Man blir fan dum i huvudet av de där grejerna. Fast nu käkar jag ju dem varje dag, i varierande mängd, så jag märker inte av det lika mycket längre. Det är bara andra som gör…
Fast å andra sidan är ju allt som gör vardagen lite roligare värt det! Hoppas för övrigt på en tur till gymmet i kväll också. Älskaren R är ute och kutar en mil två gånger i veckan, så han är inte angelägen som jag att åka dit. Visst kan jag åka dit själv, fast jag försöker undvika att lägga pengar på SL-resor nu, det är svindyrt. Och förhoppningsvis får jag färdtjänst snart. Och så är det flera av övningarna jag behöver hjälp med.
Mitt träningsprogram är förresten riktigt, riktigt skittråkigt. Det är nästan så att jag önskar att det inte gör någon skillnad, så jag slipper skiten. Så tänker jag bara när jag är där och gör grejerna, och sen skäms jag lite när jag kommer på mig själv med att tänka så. Men det suger verkligen. Det gör ont och så är jag beroende av någon annan. Och det finns ingen ork kvar till att jobba med de trasiga axlarna och armbågarna efter programmet, för det är långt och helt stört jobbigt att bara träna excentriskt. Så det funkar inte i evighet i alla fall. Men oh well, liksom.
