Förlamad

Vad tror ni att jag såg när planet flög in till Umeå flygplats då? Jo, snö. Snö! Skärpning. Det är i alla fall snöfritt och strålande sol i stan, alltid nåt. Kommer från smärtkliniken nu, och har precis installerat mig på hotellrummet. Samma hotell som sist, det var bra och hade god frukost. Hur som helst! Satt i väntrummet och blev sur, för strax efter 12.30, min tid, satte de sig och käkade. Ok att de är sena, men de kan väl säga till innan, så att jag kan slappna en liten stund till? Ingen ursäkt heller. Ja ja, skit samma.

Det gick nog ganska bra. Fick tre vanliga sprutor med bedövning och kortison i trasiga nerver kring operationsärret, och så en transforaminal rotblockad. Va, vet du inte vad det är? Det gjorde inte jag heller, men efter ett tag insåg jag det, för jag har fått en förut. De sprutar in ungeför samma sorts grejs i epiduralrummet, alltså mellan ryggkotorna, där alla nerver från ryggmärgen sticker ut. Jag grät bara lite, på den sista sprutan. Den tog å andra sidan flera minuter, de sprutar in lite i taget. Framsteg!

Efteråt fick jag ligga kvar en halvtimme för att det ska hålla sig på plats. Vet inte riktigt hur de tänkte när det spelades Hindemith i högtalarna i vilorummet… Sen hade jag ingen känsel i foten. Resten av benet var inte lika påverkat, så jag knallade därifrån. Det gick sådär. Känns konstigt, men det är en vanesak, hade det så i hela benet till och från i flera månader efter operationen. Man känner sig liksom både svag och stark på en gång, väldigt mysko. Gick in på djuraffären mittemot och tröstklappade på den här efteråt.

Sen blev det en balja kaffe till, en stor glass och installation på hotellet. Nu väntar en tupplur, sen blir det middag någonstans, och eventuellt en promenad. Zzz.