Ignorerad och ovetande

Just ja, nu har jag pratat med min förmedlare på Arbetsförmedlingen om hela den här soppan med onödigt långa utbildningar. Jag sa att han inte hade nämnt något om de övriga elementen i kursen (förutom Excel och Powerpoint, vilket borde ta mig sammanlagt 12-15 timmar om man räknar högt), och frågade varför. Han påstod att jag kommer att hoppa direkt in i Excel-modulen, och att det är minst 9 veckor på heltid enligt kursarrangören. Undrar hur länge de har hållit på innan då…

Arbetsförmedlingen, det vore då mycket bättre om ni faktiskt hade koll på era egna utbildningar, och om ni slutade att ta för givet att alla är både sinnesslöa och svaga idioter. Ge mig åtta timmar så kan jag lära mig allt själv, om det är något jag saknar. Då kan jag slippa sitta och göra ingenting i ytterligare 320 timmar, när vi dessutom efter avslutad arbetsträning kommit fram till att jag inte ska jobba heltid. Varför ens anmäla mig till något jag inte behöver på heltid?

Min förmedlare visste inte ens om det gick att tenta av delarna, och kunde faktiskt inte svara på något alls. Är det anpassat efter mitt funktionshinder? Vet ej. Finns det möjlighet att lägga sig ner en timme då och då? Vet ej. Är det alltid exakt heltid (jag måste veta exakta tider för programresorna/färdtjänst)? Vet ej, och så sa han att han sköter beställningen av programresor så att det var inte ett problem. Visst, det gör du, men det är jag som bokar de fysiska resorna, och behöver ange en exakt tid, ganska lång tid i förväg. Han förstod inte att det ens var ett problem – och han jobbar med funktionshindrade.

Rullstol. Ovetande arbetsförmedlare.

Nä, i och med det där samtalet tappade jag respekten för honom. Anmäl mig till något du vet att jag inte varken behöver eller klarar av fysiskt, trots att jag har berättat om mina goda och breda datorkunskaper. Dessutom har jag i detalj förklarat hur jag funkar när det handlar om kunskap och att lära sig saker. Så antingen har han inte lyssnat ett dugg på mig, eller så förstår han inte vad jag har sagt, eller så utgår han ifrån att jag ljuger. Jag vet inte vilket som är värst. Och jag har verkligen tyckt att han var vettig, innan allt det här visade sig. Jag har varit extremt tydlig med min oro, men det känns inte som den är tagen på allvar.

Min svärmor har gått exakt samma kurs, utan att ha särskilt bra datorkunskaper, och hon sa att hon knappt lärde sig något. Det var mycket dödtid, och de som var där hade verkligen ingen lust. Folk satt och pratade och skrattade, och var allmänt högljudda när hon försökte koncentrera sig. Ingen ledare som brydde sig om det. Alltså, för att få körkortet måste man väl göra ett prov? Om jag inte får göra det första veckan kommer jag bli galen. Frågan är om den där kursen ens ger ett datorkörkort, det gjorde den inte när svärmor gick den – och det var inte särskilt länge sen…

Så den 11 juni börjar jag. I en normal värld är kursen klar den 13 juni, men eftersom Arbetsförmedlingen inte riktigt har koll på läget är jag inte färdig förrän den 10 augusti. De kan väl inte tvinga mig att sitta där och vänta i åtta timmar om dagen i två månader, efter de har insett att jag redan kan allt? Eller jo, visst kan de, men de är väl inte så taskiga – särskilt inte som jag inte ska eller kan göra något på heltid?

Ja, ja, det här lär bli en följetong, men förhoppningsvis lyckas jag nästla mig ur all dödtid. Bara dödtiden första veckan, eller ens första dagen, presentationen av kursen, utvärderingen av allas kunskaper, innehållet och de andra deltagarna ger mig ont i magen. Missförstå mig inte, jag älskar att lära mig saker och tar gärna ett datorkörkort. I mitt eget tempo. Jag har ont, jag orkar inte med något som är onödigt som inte är för min skull. Inte något överhuvudtaget.

Ett utvärderingssamtal med kursledare borde självklart hållas innan kursen, för när det är dags finns det inte dags för ineffektivitet. Det går att svara på en enkät via e-mail, eller göra ett praktiskt prov och skicka in resultatet. Varför är det ingen som tänker på det som faktiskt är viktigt?!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2012/05/ignorerad-och-ovetande/

8 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Tofflanmaj 22, 2012 kl. 19:10
    • Svara

    Jag blir alldeles matt! Varför lyssnar han inte på dig? Skiter han i vad du säger eller utgår han från att du ljuger? Jobba med funktionshinder… My ass… 👿

      • maj 22, 2012 kl. 19:31
      • Svara

      Jag vet inte. Jag får väl visa vad jag kan på kursen och hoppas att det är en förstående ledare…

    • Anna Mariamaj 22, 2012 kl. 19:54
    • Svara

    Åååhhhh! Klara jag känner med dig. Frustration och maktlöshet. Att vara i händerna på någon/något. Att försöka tala med någon/något, som redan har svaren innan frågan är ställd. Hjälp! Jag hoppas du inte ger upp, men har förstår om du lägger dig ner och skriker. Tänker på dig, men inte f*n hjälper det. En kram skickar jag i alla fall :).

      • maj 22, 2012 kl. 20:05
      • Svara

      Ja, precis så! Jag tänker inte ge upp, jag gör det jag måste. Eller försöker i alla fall! 🙂 Men som jag skrev tidigare – jag tänker dokumentera allt minutiöst! Tack och kram tillbaka!

    • Märtamaj 22, 2012 kl. 22:37
    • Svara

    Sökte på Kinder ägg och hamnade här på din blogg 😉 De godingarna kommer alltid med en suprise!

    Kanonkul läsning, från och med nu har du ett nytt bloggfan 😀

      • maj 22, 2012 kl. 22:59
      • Svara

      Vad roligt, välkommen! Jag älskar kinderägg, sjukt gott!

    • Christinamaj 24, 2012 kl. 10:51
    • Svara

    Kan det vara så enkelt att det är mest bekvämt att putta in dig på något på heltid och som vara en bit in i augusti….det är ju semestertider på af snart också.
    En stor ynk-kram!

      • maj 24, 2012 kl. 11:25
      • Svara

      Tanken har slagit mig också. Hoppas att det inte är så… Nä fy. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.