Fika och helvete

I dag efter jobbet åkte jag och fikade hos farmor. Hon bor i stan, ganska nära jobbet, så jag tog bussen dit. Syrran och hennes dotter kom också dit, och vi satt och pratade en stund. Farmor ska flytta till en nyrenoverad lägenhet i samma servicehus om ett halvår eller så, och har redan så smått börjat att gå igenom grejer, och vill gärna ge bort saker hon inte har användning för. Jag fick några borddukar och linneservetter, efter insikten om att jag inte har en enda duk hemma – förutom en med tomtar på, som jag fick av henne i den förra flytten dit.

Vi fikade, och det är alltid lika trevligt att komma dit. En konstant glädjekälla. Jag hade jordens huvudvärk, och som vanligt, trött som ett as. Men om jag ska få något gjort under den här perioden jag jobbar, är det väl bara att bita ihop. Och det suger, för jag har varit liggande sedan jag kom hem.

Ryggen gör att jag knappt orkar stå, armbågarna och axlarna värker så att jag inte vill använda dem. Kan inte gå ordentligt, för jag kan inte föra bak vänsterbenet bakom höften (som man gör när man går). Ska till sjukgymnasten på onsdag, kanske han kan räta ut mig. Det kan inte vara meningen att det ska vara på det här viset.

Dessutom fick jag ett brev om att mitt aktivitetsstöd har sänkts, så trots att jag jobbar (halvtid med en fyrsiffrig lön före skatt) får jag ut mindre nu än vad jag fick när jag inte jobbade. Vad har jag gjort i tidigare liv för att förtjäna det här helvetet?