Allsång

Vad är det med svenskar och allsång? Jag avskyr skiten. Jag kan absolut förstå att folk tycker att det är roligt att sjunga, men räcker det inte med att sjunga i duschen eller gå med i en kör? Måste svensk TV, public service, sända inte mindre än tre allsångsprogram, det ena sämre än det andra?!

Folk sitter liksom hemma i stugorna och sjunger med framför TV-apparaterna, och jag förstår det inte. Tänk vad hemskt att dessutom vara på plats och synas i TV, sjungandes. De flesta man ser sjunger visserligen i takt, men missar leendes och oförståendes varenda synkop. Kulturnerven i min skalle tar ordentligt med stryk. Ofta delas det ut allsångshäften på diverse kalas, framför allt på landsbygden, och i den äldre generationen.

Gamla ”klassiker”, som alltid, utan undantag bland annat innebär ”Trettifyran” och ”Brev från kolonien”, ska glatt sjungas, falskt så klart, och det är såååå roligt. Öh, nej. Tror folk att alla vill sjunga? Jag har inget emot att folk vill göra det, men jag har ingen lust att sjunga själv, och jag vill absolut inte höra andra göra det. Särskilt inte om de inte är erkänt duktiga, och då menar jag inte i stugorna i området, eller för att någon halvdöv pensionär som ”gillar musik” tycker det. Jag har en gedigen musikutbildning, så jag vet faktiskt när det är bra eller dåligt.

En annan grej är det där med folk som ”gillar att spela” tar med sig gitarren och spelar på en fest eller klassikern, vid en lägereld. Oftast pojkar, oavsett ålder. Vidrigt. De flesta avskyr det, eller skrattar åt det i smyg, men ingen vill säga något för att inte förstöra feststämningen. För det finns alltid någon som är ännu mindre musikalisk, eller inte inser att nästan vem som helst borde kunna klara av det, som berömmer musikanten. Så gitarren följer med nästa gång också…