Jag stör mig på gåstavar. Eller rättare sagt på folk som tränar stavgång helt fel, det vill säga ganska många. Oftast ser man färgranna träningsoverall-beprydda damer, som är ute och går som vanligt med ett par alldeles för långa stavar i händerna. Och visst, händerna rör sig, men om man går för att motionera ska ju inte armarna vara stilla ändå. Dessutom ska man gå diagonalgång, det vill säga höger arm fram när man kliver fram med vänster fot.
Grejen är ju att man ska skjuta ifrån ordentligt i varje steg med stavarna. Inte lyfta dem lite grann, staka som man spatserar med ett paraply, och få ont i axlarna för att man håller armarna uppåt framåt. Som det oftast ser ut. Tänk längdskidåkning. Stavarnas funktion i stavgång är att öka farten, rotationen och styrkan i överkroppen, inte bara som ett stöd. Då kan man lika gärna ha en snygg käpp. Eller simma, om det är konditionsträning man är ute efter.
Dessutom har folk ingen koll på var de viftar med stavarna. Helt groteskt dåligt, faktiskt. Visst finns det lite olika tekniker och träningsprogram man kan köra, men att hålla dem bakåt, och vända sig om hur som helst utan att se sig för är helt klart fel. Särskilt fel blir det i kön på Ica eller Konsum. Idioter.
Rätt igen, Klara Blick!
Man har ett par armar att vifta med, kanske inköpa ett par tyngdremmar att fästa runt handlederna istället för att peta ut ögonen med stavar på medtrafikanterna vid vila. Om man är lagd åt fäktar-hållet. Och skrapljudet kan jag gärna vara utan…
Precis! Lättare att förvara också!
Ja jävlar, ljudet. Det tänkte jag inte ens på, men nu när du säger det så ryser det i kroppen!
Vi såg en gubbe häromdan som gick och viftade med armarna – låtsades väl ha stavar.Såg inte klokt ut!
Haha, han kände sig säkert nyttig i alla fall!