Vilken jävla soppa det är med sjukersättning, jobb, Arbetsförmedlingen, bidrag, bostadstillägg, intyg, läkare, specialister och remisser. Jag försöker sätta mig in i det, med tanke på att jag inte klarar av att jobba så här, men jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte vem jag ska fråga, och jag vet inte ens om det är värt att sätta igång en process innan jag har diagnoser svart på vitt. Inget verkar ju fungera utan en diagnos, trots att en diagnos varken gör till eller från för min del. Jag har ju lika ont oavsett.
Jag har meddelat min arbetsförmedlare om läget, och jag har bokat in en tid för att prata med min läkare på ryggrehab på Lidingö. Mer än så kan jag inte riktigt göra nu, tror jag. Visst kanske jag kan boka in en tid hos min husläkare, men han vet ju ingenting om allt det här. I och för sig vore det bra om han var lika inblandad, men hur ska jag få till det? Jag tror jag väntar tills efter jag träffat rehab-läkaren, som faktiskt var den som skickade remissen till Umeå. Husläkaren har ju inte föreslagit något, förutom en broschyr om att leva med smärta.
Usch, jag vet inte hur jag ska göra, vad jag ska göra det, när jag ska göra det och hos vem. Den 29 augusti har jag nästa läkartid, och jag ska till Umeå igen veckan efter. Sen, kanske. Sen, vad? Ja… Fy fan. Jag behöver ha lite roligt snart.
Ja du behöver ta med dig R och komma till Uppsala och flamsa lite!
Det vore skitkul!
Vi får ta i och ha roligt på lördag. Kramen!
Ja jäklar, det ska det bli! Kram!