Umeå igen, alltså. Var helt däckad på Arlanda, och somnade nästan i stolen där jag väntade. På planet dvalade jag lite, men när piloten sa att vi skulle gå ner för landning, då slocknade jag. Vaknade av att planet slog i marken, haha! Åkte direkt till smärtkliniken, och fick genomlida flera stick på diverse nerver. Som vanligt kände jag inte någon skillnad efteråt, förutom att det gör mer ont av att ligga på mage och bli huggen ganska djupt.
Älskaren R följde med, och det var skönt att ha sällskap och bärhjälp. Vi gick och åt lunch på ett sushihak vid torget, och jag fick den torraste yakiniku jag någonsin stött på. Dessutom var köttet senigt och i alldeles för stora bitar, så det blev lågt betyg för mat som ändå kostade hundra spänn. Men snygg var den, och man kan tycka att det vore mer värt att lägga den ansträngningen på att se till att maten blir god i stället.
Sen hasade vi runt lite på stan, och blev både förundrade och lite äcklade över ett par, som jag faktiskt såg förra gången jag var här också. En tjej i rullstol, ganska söt, utländskt påbrå och till synes helt normal. Och så hennes kille (antar jag): Rakat huvud, shorts, bar överkropp och tribaltatueringar, riktigt fet ölmage som hängde över shortsen och dallrade, och bröst som liksom vilade på magen när han satt ner. Dessutom var han lågpannad, lite åt neanderthal-hållet. Nåja. Nu sitter vi och fikar, ett par timmar kvar till vi får checka in. Jag jobbar hårt med att utvärdera smärtan så länge…
0 svar
Tyck till! Skriv en kommentar eller prenumerera på RSS-flödet för det här inlägget.