Det blev en tripp in till stan i dag, för lunch med rara jazzsångerskan Sara Paues (ni hittar hennes hemsida här). Det var hon som var värdinna för kräftskivan jag var på häromsistens, där jag inte kände någon förutom henne. Vi mötte upp varandra mitt i vimlet, och gick till en italiensk restaurang i Gallerian för att luncha. Det blev varsin stor, härlig sallad och prat om högt och lågt. Vi avhandlade allt från mer seriösa ämnen som musikkarriärer (och andra karriärer) och förhållanden, till mascara, shopping och kärleken till färgen grön.
Vi klickade verkligen när vi träffades i vintras, och trots att vi inte har setts så många gånger känns det som om vi kan prata om allt. Och det gör vi också! Hon är en sån där som är eftertänksam och vill folk väl, men ändå stark och modig nog att stå upp för sig själv och säga vad hon tycker. Det gillar jag! Dessutom är vi väldigt lika på många andra sätt, yrkesval, hobbies och hur vi ser på saker och ting, så det blir definitivt mer häng med henne framöver. Hon sjunger helt fantastiskt bra, så klicka in hos henne, lyssna lite och köp skivan.
Lunchen drog ut på tiden, och vi satt där ett par timmar. Sen promenerade vi vidare, och kollade lite i butiker. Syrran hade tipsat mig om en topp, men den passade inte alls på mig. Däremot så köpte jag en likadan tröja som den Sara hade på sig… Den var faktiskt skitsnygg, och jag behöver ju varma höst- och vinterkläder! Tittade in i konstbutiken också, köpte en vit akvarellfärg och dreglade lite över alla saker jag vill ha. Vad som skulle kunna ha varit en ordinär, tråkig dag hemma blev helt fantastiskt trevlig, och jag har en ny vän. Tack!
I love it! Jag känner mig som en kompis-match maker.
Ja! Lovely, tack!