Min R

Treårsdagen i dag, alltså! Så länge sedan var det älskaren R fattade tycke för varandra. Eller ja, vi var ju vänner och hängde ofta ihop när vi var små, men då fanns det inte ett uns av kärlek. Inte ens den där barnsliga, oskyldiga som kan uppstå bara genom att man hör att någon gillar en. Vi var bara kompisar. Cyklade, spelade pingis, kollade på film, lekte med hans marsvin (när det tog slut lekte vi med hans katt i stället), tältade i trädgården, och så vidare. Bara spännande och roliga saker.

Han tyckte alltid att det var så spännande i källaren hemma hos oss, där farsan hade jobbgrejer (han har ett elektronikföretag), och diverse andra tekniska mojänger som roar små och stora pojkar. När vi blev större tog hans mamma med oss in till stan ibland, så vi kunde gå på bio, eller på vattenfestivalen. Det var coolt. Första filmen vi gick och såg var ”Falling Down” med Michael Douglas. Nu älskar jag den, men jag kan ju säga att vi inte riktigt fattade grejen då. Vi var 14.

En annan gång, när vi var 15, åkte vi till stan (med hans mamma såklart) och gick på konsert med Electric Boys. Det var mitt favoritband, och är nog det fortfarande , i alla fall ett av de coolare jag vet. Helt klart det bästa Sverige har att erbjuda, i alla fall. Vi går fortfarande och ser dem så ofta vi kan, det har liksom blivit vår grej.

Men det var inte förrän 15 år senare vi blev kära, efter att ha varit ifrån varandra lika länge. Vi har bokat bord på Brasserie Le Rouge i Gamla stan i kväll, och så ska vi glida runt lite, gå på event, hångla och bara vara tillsammans. Försöka låta bli att irriteras av alla jävlar runt omkring (förlåt, det var på väg att bli för sockersött, så en liten svordom var faktiskt på sin plats). Jag tänker hålla min R hårt, och hoppas att han aldrig driver åt något annat håll. Hoppas att ni får en lika bra lördag som jag ska ha.