Nyårstal och pizza

Ahh, nyårsdagen. Årets mest långsamma och sega dag. En sammanfattning av gårdagens galenskap får ni vänta lite längre på, för den kommer först i kväll. Kul var det i alla fall, och någon TV-tradition blev det inte för vår del.

Jag tänker självklart på Jan Malmsjö och hans något narcissistiska störning igen. Förra året beskyllde han publiken för att ha räknat in det nya året alldeles för fort, och de nådde 12-slaget för tidigt. ”Jag hade rätt egentligen, så klart. Men publiken var för snabb”, sa han då. Och det var inte första gången han orsakade diskussion. I samband med att han läste Tennysons dikt ”Nyårsklockan” förra året, strök han helt enkelt en hel versrad.

Nu har han skapat rubriker igen, den här gången helt enkelt genom att strunta i nedräkningen eftersom han inte litade på att publiken skulle göra rätt. Han är där för att publiken och tittarna ska få uppleva en tradition, inte för sin egen skull. Gubbens ego är för stort och jag tycker inte att han har något där att göra. Han verkar inte särskilt trevlig, faktiskt. Till och med Kim Jong-Uns nyårstal verkade trevligare, på ytan i alla fall. Undrar vad avsikterna med det var, egentligen. Det lär framgå så småningom.

I dag är det dessutom pizzadagen – den dagen på året då det säljs flest pizzor. Försäljningen av pizza fördubblas jämfört med en vanlig lördag eller söndag, och kebabpizzor är mest populära. Allting annat är ju stängt och många är en aning bakis, så det är kanske inte så konstigt. En pizza med 1000 kalorier efter allt kalasande är ju inte direkt bra för de som redan blivit synbart tjockare efter jul, men nyårslöftena kanske börjar först i morgon. Jag har inga löften, som vanligt, och hoppar över pizzan i dag. Har du några löften?