”Ny” pälsmössa

I går när jag var på fest hos mina föräldrar fick jag med mig en gammal pälsmössa hem. Det var något som min farfar köpte någon gång, möjligtvis på 70-talet. En riktig ryssmössa, eller björnfitta, hur varm som helst. Tydligen hade farfar och jag lika stora huvuden (väldigt smarta), för den satt verkligen som en smäck på min skalle!

Det är en sån där pälsmössa som är så varm att det bara går att ha den mitt i bistraste av vintrar, men eftersom jag är kall lite när som helst ska jag nog få en hel del användning för den. Jag gillar verkligen att den täckte hela kinderna, och att den nästan gick ända ner till ögonen!

Okej, kanske inte helt passande en solig dag i mitten av juni, men en sån här pälsmössa går liksom aldrig ur modet. De har använts i alla tider, för att de är så jäkla bra. Faktiskt snygga också. Och ja, det är gammal päls, men det är betydligt mycket bättre för miljön att den kommer till användning än att den slängs och jag köper en ny mössa av fuskpäls eller något annat. Dessutom vore det synd att slänga farfars gamla fina hatt.

Jag använder ju ändå både nytillverkade bälten och väskor av läder, och det borde rimligtvis vara moraliskt värre än 40 år gammal päls. Men man vet ju aldrig hur en del aktivister resonerar – oftast verkar det ju vara helt utan rim och reson. Alla som har varit vid kusten en blåsig vinterdag när det kryper neråt -20 eller mer vet ju i alla fall att det inte räcker med vanliga konstmaterial eller fuskpäls, och jag skäms inte ett dugg för att använda farfars gamla pälsmössa när jag fryser – oavsett var jag är. Så det så.