Jag var helt slut efter utflykten i går. När vi kom hem orkade jag knappt gå upp på tomten och in i huset, och så fort jag kommit in var det raka vägen till sängen. Låg och dvalade ganska hårt med katterna, och plötsligt vaknade jag till av att jag snarkade en gång. Ehh, okej. Fortsatte blunda, och exakt samma sak hände en halvtimme senare, men den gången blev jag nästan skraj! Var mitt i nån dröm eller nåt, så det kändes lite som när man är på väg att somna och vaknar med en känsla av att man faller. Blundade igen, och vaknade strax av att R kom in i sovrummet för att hämta något som skramlade.
Nåväl, var skittrött så jag fortsatte sova. Blundade inte många minuter, innan jag vaknade av att min telefon ringde, och det är samma signal som jag har på väckarklockan. Jaha, tänkte jag. Var jag så dum att jag ställde väckarklockan? Nej, det gjorde jag ju inte. Kollade på telefonen, såg vem det var som ringde, men jag kopplade ändå inte på en sekund eller två. Det är lustigt hur hjärnan funkar, eller snarare inte funkar, när den är upptagen med något annat än det kroppen gör.
I dag funkar den okej, som tur är. Fullt fräs i dag med saker som ska göras och samtal som ska ringas, för i morgon bitti tidigt som tusan bär det av åt sydväst. Har många ärenden på gång nu, återkommer säkert i frågan senare. Nu: Ringa Försäkringskassan. För femte gången, för ingen svarar, trots att vi hade telefontid i dag. Heja!
