Dyrt att vara sjuk – pengarna rullar

Jag klagar ju titt som tätt på att det är extremt dyrt med sjukvård i Sverige, och nu tänkte jag ge er lite exempel på hur jag har det. En del påstår att det är nästan gratis, men de kanske har så gott om pengar att de inte behöver bry sig? Eller så är de helt enkelt friska. Vi börjar med ortoser. För handleder och armbågar kostar de ca 500 kronor styck, och håller i några år. För rygg, ca 1.000 kronor för de enklaste i tyg, till mer än 100.000 kronor för en som är anpassad just för dig. Och jag är sned och vind, så tror ni att en vanlig funkar? Nix.

En rullstol kan variera i pris. En begagnad som man inte kan köra själv, utan måste bli omkringrullad i kan kosta allt från ett par tusenlappar, till närmare 10.000 kronor för en ny. En som man kan köra själv, med gummidäck, kan kosta upp emot 20.000 kronor. Självklart billigare begagnade, men sällan under 5.000 kronor. Mycket pengar, men en rullstol räcker länge. Bara en sittdyna kostar en tusenlapp, för det räcker liksom inte med vilken stolsdyna eller kudde som helst, och dessutom slits de. Andra hjälpmedel som tvättmaskin, diskmaskin, hjälp att handla och städa tänker man ofta inte på, men det blir mycket pengar där också om man inte har någon som kan hjälpa till med det.

Men nu kommer vi till det roliga. Det mesta av det jag läst upp hittills är ju kostnader som bara sker en gång vart tionde år eller så, med undantag för de små ortoserna och dynan. Nu tar vi läkarbesök och mediciner, och det är nu pengar verkligen börjar rulla: Med högkostnadsskydd så blir det sammanlagt 3.300 kronor per år. Sedan tillkommer lite sjukhusvistelser och andra mediciner som inte täcks av skyddet, så det brukar bli ytterligare ca 2.000 kronor.

Nu räknar jag inte med min behandlande läkare som har mig som charity case, men det skulle bli ytterligare 750 kronor varannan vecka i så fall – ca 20.000 kronor om året. Dessutom skulle jag behöva massage, helst varje vecka, och det skulle bli 30.000 kronor till om året.

Pengar, sedlar

Besök hos en EDS-specialist kostar, förutom resan dit, 1.500 kronor per påbörjad timme. Att få ett läkarutlåtande om hälsotillstånd och ett sjukintyg kostar ytterligare 3.000 kronor. En fördjupad genomgång av medicinsk dokumentation kostar 1500 kronor. Om Försäkringskassan begär komplettering av intyg, kostar det 1000 kronor att få ett sådant. Mail-/telefonkorrespondens med läkare kostar 375 kronor per 15 minuter. Vill man ha sitt intyg förnyat får man betala 3.000 kronor igen, plus kostnaden för besök eller telefonsamtal. Ej landstingsansluten.

Lägg dessutom alltså till resor och boende för att pendla till diverse specialister. Förra året gjorde jag ju fem resor fram och tillbaka till Umeå, som inte betalades av Landstinget. En del patienter fick både resa och logi betalt, beroende på vilket Landsting och till och med vilken vårdgivare som remitterat dem, men inte jag. Det var bara att fixa fram pengar till flyg, taxi, hotell och mat för två eller tre dygn varje gång – plus läkarbesöken – slutnotan bara för Umeå hamnade på drygt 20.000 kronor.

Förra året blev det någonstans kring 30.000 kronor totalt, och det var alltså utan flera av de smärtlindrande hjälpmedel och behandlingar jag behöver. Det ska jag betala med min fyrsiffriga inkomst, är det tänkt. Det är i snitt 2.500 kronor i månaden, vilket är ungefär vad jag har kvar efter att jag betalt mitt boende och maten jag äter. Sen tillkommer det ju telefon, internet, försäkring och resor med färdtjänst, så ni förstår säkert hur jävla kul det är att ha ett ovanligt syndrom. Tandvård har jag inte ens räknat med, för det finns inte på kartan över saker att lägga pengar på. Dessutom får jag vänta 10 veckor för en tid hos vårdcentralen, och någon sjukersättning har jag inte. Hej och hå, så bra vi har det.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/07/dyrt-att-vara-sjuk-pengarna-rullar/

6 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

    • Petterjuli 30, 2013 kl. 22:52
    • Svara

    Och jag ger mig fan på att det funkade lika bra när de röda satt vid makten. Eller hur?

    Landstingen blöder, drivna av inkompetenta ”företagsledare” och rikspuckon till politiker som tror/önskar att de var företagsledare. Men makt det har dom. Makt förblindar brukar det heta. Och pengar… det finns ju i den där säcken…. Eller hur var det nu……
    Gemene man kan ju fortsätta att tro att sjukvård är ”gratis” i Sverige.

    1. Ja, ungefär så. De som kommer i kläm nu skulle ha kommit i kläm ändå. Att sjukvård är gratis i Sverige är ett jävla skämt, en dum gammal myt som folk fortfarande verkar tro på. Så inskränkta en del är.

    • Farsanjuli 31, 2013 kl. 00:27
    • Svara

    Bättre rik och frisk än fattig och sjuk.
    (Gammal sanning.)

    1. Ja, det är en mycket trevligare kombination.

    • Monicajuli 31, 2013 kl. 06:26
    • Svara

    Jag instämmer med dej. Visserligen har jag inte EDS, men en hel del annan skit. Sjukgymnast skulle jag behöva gå till ett par ggr i veckan, men har inte råd. Samma med tandläkaren som du skriver om. Och en bra psykolog, men det finns inte pengar till det, så.. jag tycker också att vi har det skitfint och bra…
    Kram/Monica

    1. Det är sjukt. Man förväntas jobba, eller bli frisk nog att jobba, men man får betala rehabiliteringen och underhållet av kroppen själv.

      Visst om man själv har orsakat sitt problem (typ kört 200 km/h med motorcykel och kraschat), då ser jag inget problem med att man får pynta själv, men de medfödda, vanliga och ovanliga sakerna borde man inte behöva lägga ut så mycket pengar för!
      Kram, Monica!

    • Arga Doktorn, avsnitt 1 -Arga Klaraaugusti 30, 2013 kl. 08:50

    […] betala tillbaka och blivit jagad av kronofogden på livstid hade det ju varit värt det. Det är dyrt att vara sjuk, och har man råkat illa ut är man så illa tvungen att betala […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.