På en av alla våra kvällspromenader runt området på lantstället, hände det en himla massa saker. Först såg vi en katt som stod och lurpassade på något i ett dike, så vi stannade och kollade. Den hoppade på en skitstor padda, smakade lite på den och stack fort därifrån sen. Den var tydligen inte alls god. Konstigt. Men sen såg vi några andra små rackare som kan säkert bli himla goda så småningom, om inte annat så är de jävligt söta att kolla på just nu. Alldeles färsk kalv, bara några dagar gamla!
Det var två morsor med varsin kalv, och de små var ganska instabila och spattiga. Samtidigt var de väldigt nyfikna, men kossorna var inte ett dugg glada över att vi stod precis utanför elstängslet och blängde på dem. Länge, för det var så jäkla gulligt! Medan vi stod stilla och kollade kom det fram ett par rådjur, som helt uppenbarligen hade missat att vi, livsfarliga människor, stod där. De blev så rädda att de nästan exploderade, och försvann som en sjukpenning avlöning.
Jag gillar djur. Kan stå i evigheter och kolla på dem, leka med dem eller undersöka vad de pysslar med. Som tur är finns det gott om djur att blänga på ute på landet. Även om det är något vanligt, som en kossa eller en padda, så roar det mig. Så, det var dagens zoologiska inlägg. Ja, jag är töntigt förtjust i djur, går det att bota på något sätt?
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Tack för härlig läsning!
Författare
Tack för uppmuntran!
Är inte så mycket för stora djur som hästar, kossor eller skåningar men gillar att lyfta på stenar för att se vad som kryper där under. Kajorna, (Corvus Monedula), på min bakgård är högljudda men roliga då de tigger käk till ungarna. Hahaha….
Men visst kan jag närstudera en färsk kalv eller get då och då. 😀
Författare
Nä, det sistnämnda djuret förstår jag inte tjusningen med heller. Jag är faktiskt lite skraj för såna här stora saker, men kan ändå inte låta bli att blänga när jag ser något gulligt!
Oxfilé under tillväxt.
Författare
Behövs bara en stans.