Jag fick ett samtal när jag var hos läkaren i torsdags förmiddag. Ett samtal från min arbetsförmedlare, som visade sig vara samma person som de i kundservice sagt tillhör mig. Eller om det är tvärtom. Jag kunde i alla fall inte svara just då, så jag ringde upp henne när jag kommit hem. Hon lät inte alls omöjlig att ha med att göra, så jag känner ingen större oro kring det där längre. Dessutom är jag faktiskt sjukskriven på 75% nu, så de kan inte skicka ut mig på vad som helst.
Har meddelat mitt gamla jobb om vad som gäller i framtiden om de skulle vilja ha mig tillbaka någon mer gång. Ska träffa arbetsförmedlaren om ett par veckor, för att uppdatera min fil om vad jag faktiskt kan och inte kan göra. Jag lämnade ju en lunta med journalanteckningar när jag skrev in mig, men de hade hon inte fått. Hon skulle kolla om de låg i något arkiv de hade, men om de inte gör det så blir jag inte särskilt förvånad. Papper jag har lämnat där tidigare har ju försvunnit både en och två gånger tidigare.
Det var ändå ett bra samtal. Jag kommer inte slippa att ha med Arbetsförmedlingen att göra på än ett tag (eller någonsin), men nu kan de i alla fall inte göra vad som helst med mig. Det känns skönt. Inga dumma kurser, inga idiotiska möten om hur man fyller i en blankett jag redan fyllt i 30 gånger utan problem, och inga åtgärder som innebär att jag måste vara någonstans varje dag. Bra.
2 kommentarer
Hoppas att hon är bra!
Författare
Tack! Ja, hon verkade vettig på telefon, men jag tror inget förrän jag märker det på riktigt! De har gjort bort sig så ofta att det krävs mer än att vara snäll och hjälpsam för att jag ska bli nöjd…