Buckligt ansikte och katastrofer

I morse när jag vaknade hade jag sovit på ena sidan, och den vänstra delen av mitt ansikte hade legat mitt på skarven på örngottet. Jag var helt randig och bucklig över ögat och kinden! Det är en sån där grej som hör till min sjukdom – man får lätt avtryck och djupa veck i benen där strumporna slutar, även om de inte sitter åt hårt alls. Visst får väl alla lite tryckmärken, ”liggsår”, när de sover med ansiktet i en skarv, men knappast så mycket att det tar två timmar för dem att slätas ut… Det beror på det där med bindväven och att jag saknar en tredjedel av vad jag borde ha.

Hud med tryckmärke efter att ha legat på kudde, EDS, Ehlers-Danlos syndrom

Nåväl. Efter en stund på jobbet hade allt slätats ut, och jag såg så normal ut som jag kan igen. Jag har nog satt örngottet åt fel håll, med skarven uppåt. En vanlig människa med en vanlig kudde vänder ju bara på kudden, men på grund av min kroniska nackspärr fixar jag inte att sova mer än någon enstaka natt utan Tempurkudde, eller liknande. Hård, med stöd för nacken – kan inte vändas på. Man lär sig något nytt varje dag, och det var dagens lärdom. Om jag inte vill gå omkring med breda ränder i mitt ansikte i flera timmar, det vill säga.

Jobbet var bra i dag. Det var inte miljarder brev, men det var ganska många. Många felaktiga också, så det där med att både dubbelkolla och kolla ytterligare en gång till gäller fortfarande. Kontoret bjöd på lunch från den lokala kinesiska restaurangen, eftersom alla jobbar övertid och lägger ner enormt mycket extra insatser i och med katastrofen i Filippinerna. Väldigt gott och välbehövligt!

Apropå katastrofer, en till katastrof är faktiskt att många verkar glömma att det faktiskt pågår en lika akut kris i Syrien. Så många välgörenhetsorganisationer lägger ner pengar på TV-reklam om insamlingar till Filippinerna, så det är väl inte så konstigt. Ibland önskar jag bara att folk inser att det finns många pågående kriser runt om i världen – och alla sträcker sig långt bortom vad ungarna ska få i julklapp.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/11/buckligt-ansikte-och-katastrofer/

2 kommentarer

  1. Igår, söndag, satt vi och försökte kolla var i Filippinerna det var som värst. Anna har ett fadderbarn där och nu är hon ju lite fundersam.
    Ett fadderbarn har jag lovat att ”ta” när jag får fast jobb. Spelar ingen roll från vilket land, behovet är stort!
    Du gör ett bra jobb!!

    1. Ja, det är enorma behov lite här och var! Man gör det man kan, liksom. Är så glad för mitt jobb!

Kommentera

Your email address will not be published.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE