Hjälp.

Det blev dåliga nyheter i går. Jävligt dåliga, fruktansvärt dumt, och nu behöver jag hjälp. Försäkringskassan skickade hem ett besked gällande min begäran om omprövning av deras felaktiga beslut angående min ansökan om handikappersättning. Det var exakt likadant som det första nekande beskedet jag fick, men med lite extra dumhet. Jag blev så ledsen, och så fruktansvärt irriterad över att de inte ens har läst eller förstått det jag har skrivit i min ansökan. De hänvisar till socialförsäkringsbalken, kapitel 50, paragraf 4-5, och i den står det klart och tydligt att jag borde ha rätt till ersättningen.

Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon
1. behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring,
2. behöver fortlöpande hjälp för att kunna förvärvsarbeta, eller
3. i annat fall har betydande merkostnader.
Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkostnader, ska bedömningen enligt 4§ grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Vid bedömningen enligt 4§ ska det bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Jag har betydande merkostnader, som är kring 125.000 kronor de senaste två åren. Jag har inte fått det minsta lilla stöd från samhället, landstinget eller hjälpmedelscentralen för något av mina hjälpmedel eller någon vård, trots att jag upprepade gånger bett om specifika saker vid läkarbesök.

Läkarna vet inget om sjukdomen, erbjuder en broschyr om smärta, några värdelösa kortisonsprutor, en KBT-kurs eller säger att de inte vet, och jag får absolut ingenting. Sen träffar jag en ny läkare och samma sak händer igen, om och om igen. De gånger någon har försökt göra något har de hänvisat  till vård utanför Stockholms läns landsting, till exempel som alla besök på smärtkliniken i Umeå. De var visserligen anslutna till landstingets vård, men kostnaderna för resor och boende uppgick till tiotusentals kronor, och det är ju sådant jag ansöker om ersättning för. Så här skriver Försäkringskassan i sitt beslut:

Du har begärt omprövning av beslutet. Du anger följande skäl till att beslutet ska ändras: Försäkringskassan har bortsett från flera faktorer som är av avgörande betydelse i ärendet. Du kan inte få hjälp från Stockholms läns landsting då det inte finns några experter på Ehler-Danlos syndrom i Stockholm. Att Försäkringskassan då inte godtar vård i annat landsting är fel. Du anser också att det är fel att Försäkringskassan inte godtar kostnader för hjälpmedel utöver högkostnadsskyddet samt kostnader för massage, smärtlindring, ortoser och vattengymnastik eftersom du inte får det genom landstinget.

De kan inte ens stava till min sjukdom, jag har alltså inte skrivit fel i citatet. Dessutom har de helt fel i sak. Nej, det finns inga experter här, men de som finns är inte ens anslutna till landstinget, och det har jag klart och tydligt talat om. Så vad har det ens med saken att göra? Landstinget, Socialstyrelsen, Vårdguiden, Centrum för sällsynta diagnoser – de säger alla samma sak. Det finns inte någon landstingsansluten specifik hjälp eller vård för mig, och det skrev jag om i min överklagan. Har de ens läst vad jag skrivit? Det verkar inte så.

Och de motiverar inte ens varför de inte godtar mina kostnader för all behandling och alla hjälpmedel. Jag har inte skrivit något om att Försäkringskassan inte godtar vård i andra landsting, det vet jag mycket väl att de gör. Jag har helt enkelt bara ansökt om ersättning för de kostnader på tiotusentals kronor jag haft i samband med detta, eftersom resor och boende inte täckts när remisserna kommit från de landstingsanslutna klinikerna jag varit på.

I min överklagan berättade jag att jag i drygt 10 års tid försökt att få hjälp med saker som ortoser, säng samt hjälpmedel hemma från landstingsanslutna läkare, utan att få en enda remiss eller hjälp. ”Patienten kan köpa skoinlägg själv” eller ”Jag rekommenderar att du besöker en privat klinik för att få en formgjuten korsett eller nackkrage”, har jag fått höra av landstingets läkare. Men nej, eftersom möjligheten att få hjälpmedel finns för en del patienter med vanliga sjukdomar, så anser de sig kunna avslå den biten helt.

Ortos för armbågar, min robotarm.

Hur kan de motivera att jag inte har rätt till det, när jag gång på gång frågat efter både generell hjälp och väldigt specifika saker, och aldrig ens fått en remiss? Jag har enbart fått uselt bemötande och okunskap. Jag har inte fått det som står i 5§ i socialförsäkringsbalken: ”Vid bedömningen enligt 4§ ska det bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.” Mitt behov har inte tillgodosetts, ens efter tio års förfrågningar från min sida.

Det är tydligen upp till mig att se till att läkarna har tillräcklig utbildning för att kunna behandla eller remittera mig, det är upp till mig att se till att de skriver korrekta remisser och se till att ortopedtekniker och hjälpmedelscentraler tar emot mig. Det har aldrig hänt. Och jag får inte skaffa hjälpmedel själv så att jag överlever när det är som mest akut, för då får jag verkligen ingen ersättning, trots att jag måste vänta 10 veckor på en vanlig jävla läkartid.

Jag har två månader på mig att överklaga. Jag behöver en advokat eller annan hjälp med detta, pro bono. Hjälp?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2014/02/hjalp/

26 kommentarer

3 pingar

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Fy faaan… Jag finner inga ord… Det enda jag kan göra rent praktiskt just nu är att retweeta ditt inlägg med en uppmaning på Twitter. Det här är inte vettigt nånstans.
    Stor KRAM så länge, min vän!

    1. Tack!

  2. Satans skit . Jag finner inte ord . Men retweetar jag med . Det här är vansinne
    Kram <3

    1. Tack, jag fattar inte hur de kan icke-motivera det på det här viset och göra avslag!

  3. Eller länkar snarare . Är jue inte twittrare längre .Kram

    1. Kram!

  4. Herre jävlar!!! Det är ju livsfarligt att bli sjuk i vår huvudstad. Tur man inte bor där.
    Advokat ska du skaffa dej. Eller gå till media och tala om hur du blir (inte) behandlad.
    Jag hoppas verkligen du får hjälp!! OMG!!

    Kramar

    1. Ja, jag jobbar på båda delarna. Kram!

    • M on februari 8, 2014 at 14:57
    • Svara

    Kära vännen. Jag blir så arg, jag blir så ledsen, jag blir så frustrerad av maktlöshet att inte kunna hjälpa. Jag retweetar och länkar så klart. Kan jag göra något mer, tveka inte att säga till!

    1. Tack! Sitter och filar på en insändare.

    • Anette on februari 8, 2014 at 15:45
    • Svara

    Helt galet hur du blir bemött!!

    Jag tittade in på Socialstyrelsens sida:
    https://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/ehlers-danlossyndrom#anchor_8

    Finns en del kontaktinformation där; Resurser/Resurspersoner. Bl.a:
    Britta Berglund, leg sjuksköterska, med dr, Riksförbundet Sällsynta diagnoser, Box 1386, 172 27 Sundbyberg, e-post briber30@gmail.com.

    Finns även kontaktinfo till EDS Riksförbund.

    Inte klokt att du som sjuk ska behöva kämpa så här när orken knappt finns!
    Varm kram till dig! <3

    1. Ja, det är inte klokt! Jag är med i riksförbundet, och har hänvisat till Socialstyrelsens lista över saker patienter med EDS kan behöva på många, många läkarbesök. Kammat noll, helt sjukt! Tack snälla, kram!

    • Gunnar on februari 8, 2014 at 17:51
    • Svara

    Sjukt!!!!!

    1. Ja 🙁

    • Gunnar on februari 8, 2014 at 17:55
    • Svara

    Sjukt!!!!!
    Skall se om jag kan hjälpa dig på något sätt. Jävla staten!

    1. Alla tips och råd mottages oerhört tacksamt! 🙂

  5. Fyfan! Är det enda jag kan säga. 🙁

    1. Ja… Man klarar sig inte så länge med svår smärta utan att kunna ligga på ett platt underlag, stå eller gå, så jag har inte haft något val. Fyfan vad ordet!

    • Piafia on februari 12, 2014 at 14:54
    • Svara

    Bästa Klara Blick! En massa stödjande tankar översändes härmed. Har staten råd med en massa annat skräp och struntar i sina medborgare, så fy fanken! Jag kollar ibland Slöseriombudsmannens blogg, då blir man så FÖRBASKAD! Fortsätt din strid, håller på dig!

    1. Ja, jag kokar ibland när jag läser om hur mycket pengar som slösas och slarvas bort på skit, när enstaka individer går på knäna för att få det att gå runt! Tack! 🙂

  6. MEN……. Vi bor ju i Sverige. Det är väl bara i andra länder man behöver nedlåta sig till välgörenhet? Här har ju alla tillgång till adekvat vård inom rimlig tid. Och alla får ju den vård de behöver.

    Eller….. Hur var det nu? Det där folkhemmet med socialt skyddsnät korrekt vård i tid kan väl inte vara ett fantasifoster? Det måste ju vara sant för våra politiker talar ju alltid om hur bra det är? Har jag missat något?

    Självklart kan det inte bli helt perfekt hela tiden men i bland verkar det vara fel, riktigt fel. Det är inte bara paragrafryttarnas, eller handläggarnas fel. Det är fel någonstans långt upp i systemet. Varför räcker inte pengarna till? Vad är det som gör att ingen vill/vågar ta ansvar?

    Vi kommer snart att vakna upp med en rejäl baksmälla. Sista drinken är på väg ner och vi borde gått hem för länge sedan. Trots ett högt skattetryck lyckas inte Sverige. Varför? Andra länder som förr låg långt efter har passerat och springer ifrån oss.

    Maila mig din adress så kan jag i alla falla skicka dig den där kragen du kanske behöver. Passar den inte kan någon annan få den. Då har jag i alla fall försökt hjälpa till där samhället misslyckats. 😀

    1. Bra frågor. Jag tror helt enkelt att det handlar om paragrafrytteri i det här fallet – finns hjälp att tillgå (även om jag inte får den, hur mycket jag än bönar och ber) så får jag inte ersättning. Luddig paragraf som går att tolka på två sätt, och enligt mitt sätt är det uppenbart att jag har rätt till hjälpen. Det finns inte en möjlighet att jag ska ha råd med någon särskilt anpassad träning eller smärtlindrande behandlingar annars.

      Jag ska maila dig. Det känns jävligt dumt när det borde gå att få hjälp, och stoltheten får sig en liten törn när jag inte lyckas fixa det jag behöver själv, men jag är tacksam. Väldigt tacksam, Petter!

  7. Nu har jag inte läst igenom hela, eller en större delen av, din blogg, men jag har också EDS och blev beviljad handikappsersättning, utan några problem förra året. Det verkar som det beror helt och hållet på vilken del av landet man bor i och vilken handläggare man har. Jag har bekanta med EDS i de södra landsändarna och där har det också blivit avslag och krångliga överklagningar som inte verkar leda någon vart – trots att vi har samma problem, samma kostnader och samma behov!?

    1. Hej! Ja, det hela är väldigt godtyckligt. Det är klart man tvingas köpa det man behöver, när man inte får hjälp på vårdcentraler eller sjukhus! Det är sjukare än vad vi någonsin är. 🙂

    • Sanna on mars 2, 2014 at 04:36
    • Svara

    En till här med EDS. Jag får ingen hjälp. Helt hopplöst.
    Klarar att jobba just nu när jag har lyckats att få prednisolon. Utan kortisonen är livet slut …

    Kriga på! Håller tummarna för dig!
    (Har du provat 2-5 mg Prednisolon om dagen?)

    /Sanna

    1. Ja, det är förjävligt! Jag har skrivit klart den där överklagan till Förvaltningsrätten, ett halvt kilo papper, lagar och regler bland annat om om hur EDS-patienter diskrimineras i vården fick jag ihop. Jag har inte provar prednisolon, men använder andra anti-inflammatoriska. Ska be att få testa det nästa gång!
      Tack för tipset och detsamma, kram!

  1. […] Men viss koll på mina kompisar har jag trots allt. I alla fall på dem jag umgås med då och då. När det blir tid. En av dessa goda vänner är just nu i akut behov av hjälp. Klara har fått nej på sin begäran om omprövning av ett tidigare beslut av Försäkringskassan om handikappersättning. Inte nog med att Försäkringskassan har fel i sak, anser Klara OCH JAG. De kan inte ens stava till hennes sjukdom. Klara har nu två månader på sig att överklaga och behöver juridisk hjälp PRO BONO för detta. Därför vädjar jag till dig som kan eller vill ställa upp eller som kanske känner nån som kan eller vill hjälpa Klara. Läs Klaras eget inlägg här! […]

  2. […] ägnat den största delen av helgen åt att forska och skriva kring det här med min överklagan. Min webmaster-partner i England har studerat juridik, och har hittat en hel mängd med sidor kring […]

  3. […] att snyta ut. Fräscht va? Nä, men läs inte då. Jag är sur. Jag har skrivit på den där jävla överklagan hela eftermiddagen och fått ihop 2065 ord samt 228 gram dokument att bifoga. […]

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.