I går åkte vi till stan och gick på bio. R bjuppade, och för första gången utnyttjade vi min pensionärsrabatt på bion! Är det inte konstigt att det går att få rabatt på bio, men inte på en del saker som museer och hos en del frisörer – trots att de erbjuder rabatt för pensionärer så gäller det bara ålderspensionärer. Eh, tror de att förtidspensionärer har det bättre ställt? Nej, snarare tvärtom. Nåja, hur som helst, vi åkte tunnelbana till stan för det var ganska varmt, och jag frös inte ihjäl i rullstolen.
Han ville se ”Fury” med Brad Pitt, och så blev det. En krigsfilm, som var ganska intetsägande. Det handlade om en del av ett kompani som körde en stridsvagn under andra världskriget och sköt en jävla massa tyskar. Vissa saker påminde ju väldigt mycket om en av mina absoluta favoritfilmer – ”Inglorious Basterds” – där Brad spelar sydstatssoldat som ska slakta nazister, men det var liksom inte någon egentlig handling i ”Fury”.
Den var inte usel, men den varken berörde eller inspirerade. En rädd liten soldat ansluter sig till hans kompani och de står inför den sista striden, typ. Inget jag själv skulle betala för att gå och se på bio.
På väg hem lyckades vi möta hela Hammarby-klacken som skulle fira efter vunnen match. Det var en jäkla tur att vi skulle söderut och de skulle norrut, för tågen var väldigt fulla (på fler än ett sätt) och ljudnivån låg på runt 160 decibel (kanonskott) när de fick för sig att vråla om bira, bärs och brudar. Det var helt jävla omöjligt att ta sig fram på Söders gator, typ med rullstol förbi Gröna Jägaren… Inte kul.
Måste man tappa all form av hänsyn bara för att man är glad att laget man hejar på har vunnit? På tunnelbanan hemåt var det lugnt, förutom en mamma med två ungar som ramlade på mig flera gånger, och som trots tillsägningar (i plural) från oss inte flyttade på sig, satte sig ned eller höll i sig i handtagen eller i sin mamma. Vad är det för fel på folk, igen? Låt inte era ungar leka runt någon som sitter i rullstol, för helvete.
