«

»

Nov 05 2014

Välbefinnande och fingersplints

Sjukt trött. I morse var jag tvungen att gå upp tidigt, fixa saker, och åka iväg till sjukhuset för att träffa handspecialisten. Vi pratade om mina trasiga fingrar, och hon fixade två tillfälliga armbågsstöd som jag kan ha under kläderna (det går ju inte med mina robotarmar), men de är verkligen tillfälliga bara för att se om storleken och materialet är rätt. En bit tjockt, stretchigt tyg med några kardborreband. Kan knappt sätta på dem själv, men men jag kommer i alla fall att få en uppfattning om vilken form, storlek och vilket material jag behöver för någon slags känsla av välbefinnande i armbågarna.

Sen provade vi ut splints till fingrarna också. Inte snygga, men väldigt bra. De förhindrar att jag översträcker en del av fingerlederna, och om jag så vill även stabiliserar hela fingret. Med lite tur kanske det fungerar bättre att använda fingrarna framöver, men det är inte så kul att man måste tejpa fast dem för att få ordentlig fixering. Tänkte måla dem med ett blankt svart nagellack så att de inte ser så landstingshudfärgat tråkiga ut. Lite suddig bild, men det var en lite bumpy väg hem i taxin.

Splint för fingrar. Tumme, splints. Välbefinnande.

Berättade att jag inte fick någon salva med nitroglycerin för att öka blodflödet i händer och fötter, och hon tyckte att det var märkligt. Självklart kan det gå in i kroppen, men om jag stryker på lite på huden de gånger jag ska vara ute och det kallt (inte ofta) så är det ju inte alls någon fara. Jämfört med att äta nitroglycerin eller att behandla sår i röven med det… Men eftersom hon är specialist inom arbetsterapi och inte läkare, så kan hon inte själv skriva ut mediciner. Jag får fortsätta att tjata, helt enkelt. Fan vad löjligt att jag ska behöva tjata och inte ens få mediciner som är grundläggande för mitt välbefinnande.

Eftersom EDS inte går att bota, är det enda tillvägagångssättet att se till att patienten mår så bra den kan, efter sina förutsättningar. Välbefinnande är alltså A och O. Att tjata, få nej, bli skrattad åt, få alla rekommendationer från experter ifrågasatta för att ”det låter konstigt”, eller att behöva argumentera för redan evidensbaserade undersökningar och behandlingar när jag är hos en husläkare ökar inte mitt välbefinnande. Inte det minsta, bara tvärtom. Vad hände med att se patientens problem (visserligen väldigt ovanliga) i stället för att snöa in sig på att jag borde träna på gym – som är helt omöjligt – varenda dag? Traditionell träning kan bota många, men jag blir bara sjukare.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: http://argaklara.com/2014/11/valbefinnande-och-fingersplints/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE