Nu har jag äntligen fått hem den där pallen, förresten! Jag har ju varit ute efter en pall till badrummet, för duschen eller bara för att sitta på vid handfatet eller bänken. Har kollat överallt, men alternativen har varit dyra. 6-700 kronor, allt som oftast, i alla fall på hjälpmedelsbutikerna. Men för några veckor sedan när jag träffade min arbetsterapeut sa hon att de hade en variant som var gratis.
Och gratis är självklart gott. Det är klart att jag heller får en landstingspall än att lägga 600 spänn på en som ser i stort sett likadan ut. Den här är dessutom betydligt stadigare, och benen är av metall. Det finns ingen risk att de viker sig åt olika håll om jag sitter på den, med andra ord. Dessutom går benen på den här pallen att höja eller sänka efter tycke, smak och behov. Det var inte helt lätt att göra det med mina klena nypor, men nu när det väl är gjort så behöver jag nog inte ändra på det någon mer gång. Skulle inte tro att handfatet byter höjd helt plötsligt.
Varför sätter man blå fötter på en sån där pall, förresten? Hur fult som helst, när resten av den är vit. Den lär ju inte bli särskilt smutsig om fötterna heller – den är ju i badrummet och det är extremt enkelt att spola av den… De frågade om jag ville ha ryggstöd och armbågsstöd till den också, men någon måtta får det vara. Det är ingen fåtölj jag ska sitta en halv evighet i, utan något jag ska använda när jag gör mig i ordning i badrummet eller fixar fötterna. Nåja, skönt att slippa köpa pallen själv!
