Så har alla saker dragit igång…

I går drog allt igång igen. Vård. Nu blir det väl inget ledigt, förutom möjligen en vecka över påsk, förrän sommaren. Jag ska försöka boka in så få saker som möjligt, men tyvärr är det en jävla massa saker som måste göras under våren. Den där läkaren jag hade telefontid med den 17 december har fortfarande inte ringt, och jag har ingen lust att gå på en behandling som inte ger mig ett dugg – i fyra månader. Det blev mjukstart i alla fall, med massage och lunch med R. Bredvid ett akvarium.

Guldfisk på kinesisk restaurang. Alla saker inom vården har dragit igång igen.

Jag har fortfarande inte fått en ordentlig remiss till någon reumatolog, bara de där uselt skrivna till KI från den där husläkaren som trots att hon inte kände till EDS helt plötsligt blev expert när det gällde medicinering och mina behov av vård. Jag måste få en remiss till specialgyn, jag måste hitta någon som kan sättande en vettigare medicinering, jag måste få ett intyg till att förnya färdtjänst och sedan skicka in ansökan och gå på intervju, jag måste kolla med kammarrätten när jag får besked (eller om de har slarvat bort mitt överklagande) om huruvida de tar upp ärendet, jag måste gå på vattengympa två gånger i veckan, jag måste till handspecialisten, OMT-behandlingen, massagen, hjälpmedelscentralen och husläkaren. Och alla dessa saker är liksom inte en gång vardera, det är flera gånger i veckan. 4-6 vårdbesök i veckan är det normala. Och så har jag ju en anmälan till patientnämnden på gång också.

Det kommer att kännas skitjobbigt att allt drar igång, men eftersom jag inte har råd att köpa den vård jag behöver (och den inte finns i landstinget), så tvingas jag göra allt skit själv. Skriva egenremisser. Forska om medicin. Leta behandlingar. Landstinget bryter mot Hälso- och sjukvårdslagen när det är upp till mig att ta reda på allt, varenda jävla gång. Undrar hur de besvarar det i min anmälan… Skulle gärna söka vård i ett annat landsting, men jag har ju inte råd med resa och boende. Särskilt inte om det är mer än en gång, för senast jag gjorde det hamnade notan på närmare 50.000 kronor. Det sades att jag skulle få tillbaka pengarna, men tre år senare väntar jag fortfarande. Nä, fy fan. Jag orkar inte vara sjuk om jag ska tvingas hålla på med såna här saker också.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/01/sa-har-alla-saker-dragit-igang/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.