Lång process som aldrig tar slut

Dags att hoppa in i taxin mot Arlanda snart. Eller ja, hoppa var väl att ta i. Undrar förresten hur mycket längre det dröjer innan färdtjänst har hanterat mitt ärende om förnyat tillstånd. Trots att jag påbörjade min process med intyg redan i januari, så börjar det brinna lite i knutarna. Mitt tillstånd gäller bara till den sista maj, drygt två veckor till, och det känns ju inte så kul om jag inte skulle få ett nytt kort innan månaden är slut.

Då är jag fast hemma. Förra gången jag ansökte var jag också ute i lika god tid, men då fick jag inte något intyg av läkaren på vårdcentralen – han sa att det var för tidigt och vägrade skriva något. Jag fick vänta en hel månad innan jag ens fick intyget att skicka in, och självklart var jag utan färdtjänst i några veckor.

Det är så störande att det är en process som liksom ligger i bakhuvudet i fem månader, varenda jäkla år. Jag kommer ju inte bli bättre, och varje år när jag är på intervju frågar de varför jag inte får intyg för flera år i taget. Tja, antingen för att läkarna inte riktigt förstår hur sjuk jag är, eller för att de av princip inte skriver sådana intyg eftersom ”det är så svårt att få färdtjänst beviljat” eller ”du är för ung”.

Vad fan spelar min ålder för roll om jag är funktionshindrad?. Även om det inte är så många saker jag behöver göra på den tiden (boka tid på vårdcentralen, få ett intyg därifrån, skicka in det, få hem en ansökningsblankett, boka tid för intervju och gå på intervju), så tar det en jävla massa energi i anspråk. Det känns väldigt onödigt, för jag har ingen extra energi.

Nu ska jag visserligen operera mig sista veckan i maj, och jag har ingen aning om hur jag kommer att må efteråt. Jag kanske inte alls kan eller vill åka någonstans på ett par veckor efteråt, men jag skulle gissa att jag är ganska fast hemma. Inte som förra året när jag var utan färdtjänst en tid och det var tänkt att jag skulle jobba 25%, två dagar i veckan. Jo tjena, det gick ju bra inte. Undrar förresten hur det känns att må så bra att man klarar av en hel arbetsdag utan att vara sängliggande eller hamna på akuten av smärtorna. Det vore roligt att veta, för jag har inte någon aning. Nu är bilen snart här, vi hörs ifrån norr!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/05/lang-process-som-aldrig-tar-slut/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.