Sälar är så himla söta. Ända sedan jag var riktigt liten har sälar varit ett av mina favoritdjur, och då självklart i form av en vit liten knubbig sälkut med stora svarta ögon, som ligger på isen och är så cylindrisk och tjock att den knappt tar sig fram. Det finns sälar på lantstället, men det är sällan de kommer särskilt nära land – det är så långgrunt att man lätt kan vada ut femtio-hundra meter på sina håll, sen blir det tvärdjupt när man kommer till farleden för båtar. Antar att det är där de hänger.
En gång flöt det upp en död säl på strandkanten precis nedanför huset. Huuu, tur att jag inte var med då! Den ska tydligen ha luktat väldigt illa, vilket i och för sig inte är så konstigt. Förmodligen hade den varit död ganska länge innan den flöt ända in hit, och säkert full med sälgas också. Vilket rimligen borde vara som tändargas, men med en betydligt värre lukt. Tror att de grävde ner den där sälen, fy fasen vilket jobb! En annan gång fick ”svärmor” en säl på kroken när de var ute och fiskade strömming. All strömming på försvann illa kvickt, och sälen blev nog glad.
Hoppas i alla fall att jag får se en säl på lantstället någon gång. Man måste säkert ut en bit med båten, för de ligger säkert gärna och solar på någon klippa i avskildhet. Det skulle jag också gärna göra, förresten… Nåja, vad är väl en säl i havet. Har ni hört världens kortaste sälskämt förresten? ”A seal walked into a club…”
