Det är härligt med fåglar. Fågelsång när det börjar ljusna tidigt på morgonen. En häger som sitter på bryggan i skymningen. Ett par storkar på en åker. Blåmesar i en holk på andra sidan tomten som åker i skytteltrafik för att hålla ungarna mätta och nöjda. Och så de där jävla små fåglarna som har byggt bo och fått ungar i vårt innertak, exakt ovanför platsen vid bordet där min dator står. De piper fanimej oavbrutet när det är ljust! Det har inte varit mer än några korta tysta ögonblick den senaste veckan, och när de är tysta är det bara för att det bli skrämda av något. Det går fort över. De piper i över normal samtalston, det vill säga 60 decibel eller mer, och sommarstugan har ju ingen isolering där i taket.
Men det är ju trevligt med fåglar och blahablaha, men jag börjar förstå hur det funkar med tortyr där man spelar upp ljud eller musik för någon, oavbrutet. Självfallet ska de få föda upp sina ungar, men när det blir tyst, då jävlar. Då ska hålet där de flyger in täppas till. Vi påskyndar processen att föda upp dem genom att lägga ut lite kex som råkade tappas i diskhon (den var tom, så inget gift), så att de slipper åka så långt för att hämta en mygga eller vad tusan de nu äter. Det är ju massor av fett och socker i dem, så med lite tur tar fåglarna av kexen.
Vi har haft en annan störig jäkla fågel i en holk vid ett uthus där det är verktygsbod, bastu och dass, men den har jag knappt ens lagt märke till i år. Rödstjärtar. Eller om man benämner dem efter hur de låter; huitt-fåglar. De kan pipa så högljutt att de har hänt att jag vaknat av dem tidigare år. De underbara små fåglarna i taket (någon slags brun sparvfågel) bullrar ju hela tiden, så jag antar att hjärnan filtrerar bort andra ljud. Och det är inte någon vacker fågelsång, det är fågelungar som konstant skriker för att få käk. Tänk dig att du är på bra restaurang, men bredvid sitter (eller springer omkring) det mest irriterande och högljudda barnet med föräldrar som inte bryr sig. Så irriterande är det. Ät kex och flytta härifrån!
