Möte med Försäkringskassan

I dag var jag för första gången på möte med en handläggare på Försäkringskassan. Vi skulle avhandla några punkter i min ansökan om handikappersättning, och vi har talat i telefon några gånger tidigare. Nämnde ju tidigare att det kändes fantastiskt att ringa upp en myndighetsperson och de visste vem jag var när jag presenterade mig, något sådant har jag aldrig varit med om. Vi sågs på min sida av stan, så det gick fort att ta en taxi dit. Kom som vanligt fram ganska tidigt, eftersom jag måste ha en stor marginal när det är något viktigt på gång. I värsta fall tvingas jag åka via Kaknästornet, eller något annat puckat. Det var i alla fall svalt och skönt där jag väntade, annars hade jag kreverat.

Det blev både ett bra och dåligt möte. Det är ju alltid något man glömmer i ansökan, men rätt frågor löser det problemet och min handläggare var väldigt bra tog upp flera punkter som jag aldrig ens hade tänkt på; extra elförbrukning och slitage av golv, sjukresor och sådant. Bra. Det dåliga är att de flesta merkostnader jag har haft, och har kontinuerligt, inte kommer att räknas med. Jag kommer inte att få ersättning för rullstol, specialsäng eller de behandlingar jag behöver varje vecka för att kunna komma ut och fungera någorlunda. Prylarna har ju varit livsnödvändiga, och när sjukvården bryter mot lagen och inte hjälper mig för att de inte vet bättre, så är jag förloraren på flera sätt.

Pengar

Inte heller räknas all tid R spenderar, som hjälpbehov. Att jobba för att tjäna tillräckligt för att jag ska få behandling räknas inte, trots att jag inte får hjälp inom landstinget. På det stora hela var det mycket förklaringar om varför saker inte går att få ersättning för, och de sakerna är jag redan plågsamt medveten om. Är jag berättigad till handikappersättning? Ja, antagligen. Får jag mer än den lägsta nivån? Förmodligen inte, det beror tydligen på vad som står i läkarutlåtandet och hur detaljerat det är, och min husläkare har ju ingen aning om vad jag behöver eller varför.

Läkarutlåtandet är ju bara en formalitet i såna här fall och utgår ifrån vad jag berättat, inte ifrån vad han vet. Det finns ju ingen inom landstinget här som vet särskilt mycket om EDS, och därmed ingen som kan skriva varken ett detaljerat eller ens relevant utlåtande. Jag tycker att det är märkligt att Försäkringskassan bad mig skicka in en ny ansökan när inget av det där har förändrats sedan sist, och de ger avslag på exakt samma saker den här gången som förra.

Mina utgifter är desamma, tiden R lägger ner för att hjälpa mig är lika stor, och det finns fortfarande ingen vård inom landstinget. Jag tvingas fortfarande betala flera tusen i månaden för att inte vara sängliggande, jag har fortfarande haft merkostnader på ett sexsiffrigt belopp de senaste åren, och jag är lika mycket mellan stolarna nu.

Det var oerhört frustrerande och upprörande att lyssna på att saker och ting inte räknas med, trots att landstinget bryter mot hälso- och sjukvårdslagen. Jag går sönder lite inombords varje gång jag får ett ”Jag vet inte”, ”Vi kan inte göra något” eller ”Det får du köpa själv om du behöver, jag vet inte” eller ”Tyvärr -fyll i valfritt vad som helst- går inte att ordna”. Det är tydligen helt okej av landstinget att göra undantag från lagen och inte ge mig vård, men varken Försäkringskassan eller stadsdelsförvaltningen eller kommunen eller vad det nu är just då kan göra ett undantag åt andra hållet. Det är ju på grund av att jag inte får någon vård som jag sitter i den här jävla skitsituationen. ”Vi måste följa våra bestämmelser” går bara åt ett håll. Jag behöver fortfarande hjälp, antingen med vård eller med mina merkostnader, jag behöver inte förklaringar.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/07/mote-med-forsakringskassan/

6 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Aina Keijserjuli 2, 2015 kl. 22:00
    • Svara

    Så förb-d jag blir!!!! Anmäl dem till Europadomstolen! 🙁 Åtala dem! Prata åtminstone med kvällstidningen! Kram!

    1. Tidningen är avklarad: https://www.expressen.se/debatt/ovanlig-diagnos-da-funkar-inte-varden/
      De ringde från Försäkringskassan senare samma dag och bad mig skicka in den här nya ansökan, så jag trodde ju att de hade ändrat sig på någon punkt – ingenting hade ju ändrats för mig!

      Tror att det är dött lopp mot Försäkringskassan, däremot bryter landstinget mot hälso- och sjukvårdslagen genom att inte ge mig den vård och de behandlingar jag behöver. Ska nog gå den vägen framöver, men det är ju som att prata med en tegelvägg också… Tack för ditt stöd Aina, kram!

    • Mariajuli 3, 2015 kl. 09:12
    • Svara

    Vad är det frågan om, självklarhet att du ska få handikappersättning, fattar i ärlighetens namn inte vad de håller på med, hoppas verkligen det går igenom den här gången…..

    Inte för att jag har med det att göra, men har nån försäkring, typ en barnförsäkring (sjuk och olycksfall) som övergått till en vuxenförsäkring? I fall du har det kan det finnas en del pengar att få ut.

    Än en gång lycka till med handikappersättningen ❤️

    1. Tack Maria! Nej, jag hade tyvärr inte någon försäkring som barn och inget av de försäkringsbolag jag kollat upp eller varit försäkrad hos täcker medfödda sjukdomar eller funktionshinder av den här typen. Har läst en del om det, och tydligen kan man bara få ut ersättning via försäkring om man varit försäkrad redan innan man föddes. Det är en djungel där ute men på något konstigt sätt hamnar vi EDS-are ändå på en ensam flotte i havet :mrgreen:

        • Mariajuli 3, 2015 kl. 16:15
        • Svara

        Jag blir så arg och det är så orättvist Fasiken!!!!
        Fattar inte att du inte får den hjälp du förtjänar, både då det gäller ersättning och vård, även om diagnosen är okänd, så är det väl bara gå på symtom och sjukdomsbild, det är ju det som är det väsentliga.
        Då jag säger att jag har reumatism så säger det ju egentligen inte speciellt mycket, en del lever med reumatism hela livet utan att vara speciellt sjuka, men jag hör till de med väldigt svår reumatism, även i ögonen och svår att medicinera tyvärr, så om vården och myndigheterna bara såg diagnosen så säger det inte mycket, för det kan variera extremt mycket.
        Så därför spelar det ju ingen roll vilken diagnos vi har, se till individen och dess problem, sen underlättar ju en diagnos såklart, men jag menar bara att man ska inte stirra sig blind på den.

        Än en gång lycka till med allt

        1. Ja, och man tycker ju att någon där ute borde vara intresserad av att lära sig om det här och använda mig som försökskanin, men inte då. Du har helt rätt, en diagnos i sig säger inte ett dugg, men det finns ändå läkare som påstår att mina symtom inte kan stämma (trots att de är väldokumenterade) och helt bortser ifrån diagnosen. Då blir det helt fel åt andra hållet, men men. Det är bara att tuffa på och drömma om att någon dag träffa någon engagerad vårdpersonal som faktiskt inser problematiken eller kan det här. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.