Besök på stormarknaden och rikedom

I går kväll var vi självklart tvungna att fylla det nya kylskåpet, nu när vi för en gångs skull kan ha en massa saker i det utan att de fryser sönder. Men först skulle den gamla kylen till soptippen. Vilket onsdagsnöje, va? Klockan var visserligen nästan åtta när vi kom fram till stormarknaden så det var relativt lugnt där inne, men det är ändå alltid alldeles för mycket folk för att det ska ens gå hyfsat för mig att handla. Dessutom är stormarknaden verkligen stor, och det finns inte ett enda ställe där man kan sitta när man väl har kommit in. Är man en bit in är det bara att försöka gena ända bort till kassorna och ut ur affären.

När man orkar fortsätta har någon tagit vagnen och lagt tillbaka varorna, vilket är en av anledningarna till att jag inte ens försöker storhandla själv. Dessutom går det inte att köra en vagn själv eller ta produkter från något annat ställe än rakt framför mig om jag tar rullstolen, så det funkar inte heller. Nu är det i alla fall ungefär så fullt det blir, och jag kan meddela att det är så här man visar hur rik man är. Att man har ett fullt kylskåp (fungerande), inte att man har en ny märkesväska eller köper kläder varje vecka. Om än inte rika på pengar så har vi det bättre än de flesta andra på jorden, och jag är rik på kunskap om matlagning, särskilt billig sådan.

Å andra sidan är min pension, som kom i fredags, redan slut. Jag har ungefär 120 kronor kvar av den, som ska räcka till den 19 oktober, i lite drygt tre veckor. I dag ska jag dessutom till husläkaren och sedan hämta ut en jävla massa mediciner, så om jag räknar med det så ligger jag redan på minus. Men det ordnar sig säkert på något vis – jag har mat så jag klarar mig och en säng att sova i. Att vara frisk är de flesta förunnat, men inte tillräckligt uppskattat. Folk fattar inte hur bra de har det, stackars människor.