Stekt lök

I går kväll käkade vi pannbiff med sås, potatis och stekt lök. Helt vanlig vardagsmat i det här hushållet, men inte helt enkelt att tillreda eftersom det kräver tre eller fyra kastruller och stekpannor, beroende på om man gör såsen i samma panna som pannbiffarna eller inte. Jag gör det nästan alltid, men när det finns någon liten vid middagsbordet som inte nödvändigtvis gillar sås så blir det separat. Eftersom jag inte pallar att böja mig under fläkten och röra om saker som står på de bakre plattorna, så hamnade löken längst fram, men pannan räckte inte riktigt till…

Stekt lök. För mycket lök i en stekpanna.

Stekt lök har ju krympt till en bråkdel av vad det var från början när den har fått stå en stund, men det var lite besvärligt att röra om i den där pannan de första 15 minuterna. Jag är inte så förtjust i stekt lök, men jag har aldrig träffat en karl som inte gillar det. Det är som det där med gröna ärtor, fast tvärtom. Det blir för sött, och allt som är fräscht och gott med löksmaken försvinner i en gulbrun sörja. Nu vet jag att det kommer kommentarer om att min smak är felaktig och att stekt lök is the shiznit, men jag frågar ändå; Gillar du stekt lök?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/09/stekt-lok/

2 kommentarer

    • Farsanseptember 27, 2015 kl. 19:25
    • Svara

    Löken ska vara ordentligt stekt i rikligt med smör för att få sin riktiga färg. Mörkt gul-brun till brun, men den får inte bli bränd. Det är en första klassens delikatess som ska serveras i riklig mängd. Passar bäst till en mör biff, pannbiff eller en hemmagjord hamburgare. Mmmmmmm.

      • Klaraseptember 27, 2015 kl. 20:36
        Författare
      • Svara

      Jag antog det! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.