Årets julklapp – handikappersättning

I går fick jag årets julklapp, innan julafton. Den kom i ett brev, och den kom från Försäkringskassan. Ett beslut om huruvida jag får handikappersättning eller inte. Där står klart och tydligt att jag är beviljad handikappersättning på mellannivån, 1965 skattefria kronor i månaden. Helt klart årets julklapp, för nu slipper jag hålla på att gå och fundera över det där, jag slipper stressen i att överklaga beslut och vänta på besked från domstolar.

Det är en process som har tagit två år. Den första ansökan gjorde jag i november 2013, och det var färdigt och avslutat i mars i år, efter en vända i Förvaltningsrätten och Kammarrätten. De gick på Försäkringskassans motivering, att om jag hade behövt vård och hjälpmedel så hade jag fått det, men det hoppas jag att alla människor vet vid det här laget – så fungerar det inte. Inte på långa vägar, och särskilt inte när man har en sällsynt diagnos och det inte finns några landstingsanslutna experter.

Jag hade kontakt med en anställd på Försäkringskassan i våras, hon var inte handläggare utan höll på med bland annat media och PR. I maj publicerade jag  dessutom en artikel i Expressen om skandalen kring den första ansökan, om hur jag inte får vård, hjälp eller ersättning, och samma dag ringde en handläggare och bad mig skicka in en ny ansökan. Vi pratade ganska länge, och jag var väldigt tydlig med att inget hade förändrats sedan min första ansökan, att det inte fanns några landstingsanställda läkare som kunde skriva intyg eller visste vad de borde förskriva för hjälpmedel, men hon tyckte ändå att jag skulle skicka in en ny ansökan. Sagt och gjort, jag skickade ytterligare en lunta.

Överklagande, ansökan om handikappersättning, till Kammarrätten. Ritualen upprepas. Årets julklapp: besked om handikappersättning.Det tog fem månader innan jag fick ett läkarintyg (som inte ens var särskilt detaljerat), och ytterligare nästan två innan min handläggare gav upp att försöka få kontakt med läkaren gällande de läkemedel jag får på recept men som inte ingår i högkostnadsskyddet. Det handlar om ytterligare några hundra kronor i månaden – kanske inte låter mycket, men med en sjukersättning som jag får ut 7900 spänn i månaden på så är det en oerhörd skillnad. De där extra medicinerna är självklart inte det första som ryker när jag inte har råd, men det är inte ofta jag kan köpa allt på en månad.

Det är jäkligt skönt att jag inte behöver bry mig om det här längre. Jag har lagt hundratals timmar av arbete och juridikstudier på det här, för att försöka på Försäkringskassan att förstå att de baserat sitt beslut på ett faktafel. Och i och med att precis ingenting har ändrats sedan min första ansökan, är det inte märkligt att beslutet blev annorlunda den här gången? Har det med min artikel eller min blogg att göra? Säkert.

Inte för att det gör mig något, jag tackar och tar emot, men det är inte alla som får skriva artiklar i kvällstidningarna eller kommunicerar med tusentals människor varje dag på en blogg. Det är inte alla som kan skriva en korrekt överklagan eller känner till lagen i detalj. Och i och med att inte ett dugg har ändrats, är det inte märkligt att jag inte får ersättning retroaktivt från min första ansökan?

Jo, det är väldigt märkligt. Fick inte ens lägstanivån första gången jag ansökte, nu fick jag mellannivån. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att handläggarna bedömer helt godtyckligt, och att det finns en enorm okunskap och ovilja att ta reda på fakta i fall med sällsynta diagnoser. Det är i alla fall en väldigt bra julklapp, och jag ska till apoteket och köpa årets julklapp till mig själv, mediciner, så fort pengarna dyker upp på mitt konto. Vilket förvisso blir någon gång under andra hälften av januari, men det är skönt att veta att de i alla fall dyker upp så småningom. Jag är jäkligt glad att hela den här historien som pågått i två år faktiskt är historia nu.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2015/12/arets-julklapp-handikappersattning/

2 kommentarer

    • Mdecember 27, 2015 kl. 12:51
    • Svara

    Äntligen äntligen äntligen! Så märkligt att bli så jäkla glad för sin skull, för att du äntligen efter allt kämpande fått det du har rätt till. Men jag är det, så glad. Grattis!

    1. Tack snälla! Det känns lite overkligt faktiskt, efter all tid och möda!
      🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.