Tarantino och dåliga ortoser

Redan onsdag, jag fattar inte hur det här har gått till. Det var ju nyss helg, och jag och R var på bio. Just ja, jag har ju glömt berätta om det! Vi gick och såg en film av Quentin Tarantino, hans åttonde film, ”The Hateful Eight”. Om man har sett hans andra filmer så vet man ungefär vad man kan vänta sig, och precis så var den. Jag gillade den, men det måste ha varit väldigt billigt att spela in den! Det var riktigt långa scener, och väldigt bra skådisar. Som vanligt i Tarantino-rullar. Ungefär samma sorters karaktärer som i andra filmer av Tarantino också, och gillar man dem så gillar man ”The Hateful Eight”. Helt klart sevärd, men lite lång.

Det var meningen att jag skulle gå och prova ut ett par nya handledsortoser i helgen också, men vi kom iväg så sent att de hade stängt när vi kom fram. Blargh. Ska gå dit i dag i stället och se vad de har att erbjuda. De jag köpte sist, från Catell, har varit riktigt usla. De passade bra och hade rätt stöd, men efter ett par veckor började de repa upp sig, efter bara en tvätt slutade kardborrebanden funka ordentligt. En handtvätt. De kostade en femhundring styck, som såna där stöd brukar göra. Nu går de knappt att knäppa ordentligt, och trådarna som repar upp sig fastnar i kardborren och de blir bara sämre, efter sisådär tre månader – och jag har inte ens använt dem varje dag. Så här såg de ut när de var nya. Inte längre.

Nej, det blir helt klart en annan sort den här gången. De förra var av ett annat märke och höll i mer än ett år, men de var också bra slitna när de var slut. Att det ska vara så jäkla dålig kvalitet på grejerna, Catell är ändå ett företag som levererar till arbetsterapeuter i landsting så man kan tycka att prylarna borde funka i vardagen. Tydligen inte, uppenbarligen måste jag räkna med ett par tusen spänn om ortoser bara till händerna om året. Kul.