Sjukersättning är omöjligt

Den första tanken som ploppade upp i mitt huvud i morse när jag vaknade handlade om pengar. Jag kände mig verkligen sur och irriterad över att samhället har medvetet försatt människor som får sjukersättning i en sits där de inte har en chans att köpa mediciner och behandling, och där en hobby eller att ens ta en fika på stan med en bekant är helt uteslutet. När man blir sjukpensionär så har man redan varit sjukskriven i många år.

Eftersom det är så otroligt svårt att få sjukersättning (det som folk i allmänhet kallar att vara sjukpensionär) så har så gott som alla varit helt eller delvis borta från arbetsmarknaden under en lång tid innan man får sin sjukersättning, och man har en SGI som antingen är noll, eller väldigt, väldigt låg. Sjukersättning beräknas på den inkomst man har haft de senaste åren, och det är precis där vi blir helt jävla överkörda.

Visste ni till exempel att det är meningen att en svårt sjuk människa, som aldrig kommer att bli frisk, som aldrig kommer att få alla de behandlingar som behövs för en någorlunda vettig livskvalitet, ska överleva på så lite som 8900:- före skatt med sjukersättning på heltid? Det blir runt 6150:- efter skatt. Det ska räcka till boende, försäkring, telefon, internet, sjukvård, hjälpmedel, mediciner, mat, kläder och skor, resor med kollektivtrafiken, förbrukningsvaror, oförutsedda utgifter och alla andra slags utgifter som vem som helst har. Det. Är. Helt. Jävla. Omöjligt. Oavsett var i vårt fantastiska välfärdsland man bor, så är det omöjligt.

Självklart kan man ansöka om handikappersättning för extra utgifter man har som är direkt relaterade till sjukdomen man har, men det har visat sig vara väldigt godtyckligt och extremt svårt att få. Jag ansökte med exakt samma saker två gånger och genomgick några rättsliga instanser. Första gången blev det avslag. Andra gången blev det godkänt, men då hade jag skrivit en artikel om det i Expressen samma dag som de ringde upp mig och bad mig ansöka igen.

Överklagande, ansökan om handikappersättning, till Kammarrätten. Ritualen upprepas. Sjukersättning i Sverige är omöjligt och förnedrande.

Det är ingenting som händer 99.999% av de flesta människor som uppbär sjukersättning. Dessutom fick jag bara ersättning för en bråkdel av de extra utgifter jag haft, de 150000:- jag lagt ut hittills är borta för evigt och de 1500-2500:- man kan få per månad i handikappersättning ersätter inte ens hälften av de extra kostnader jag och många andra faktiskt har. Det är bättre än inget, men det är ändå bara en tidsfråga innan man går i personlig konkurs och tvingas till brott för att kunna leva. För tro mig, man får inte mycket hjälp av landstinget.

Sen finns det bostadstillägg, vilket man kan ansöka om när man har sjukersättning. Man kan få upp till 93% av bostadskostnaden, 4650:- om man är ensamstående eller 2325:- om man är sambo. Jag tror inte att jag känner en enda människa som har så låg boendekostnad, men även om man bara betalade 4650:- i månaden för en bostad så har man ändå bara knappt 6000:- som ska räcka till allt det där jag räknade upp tidigare. Det Är. Fortfarande. Helt. Jävla. Omöjligt. Dessutom räcker det typ att sambon ska äga en bil eller att man bor i en bostadsrätt som han äger för att Försäkringskassan ska säga att “ni har så stora tillgångar så det är hans skyldighet att försörja dig“. Va…?

Om vi inte ens har gemensam ekonomi, hur sjutton kan en myndighet omyndigförklara människor med sjukersättning på ett sånt sätt? Som ett exempel, ska verkligen en människa som får ut 25000 kronor efter skatt tvingas betala det mesta av boendekostnaden och dessutom några tusen för sambons vård och mediciner, när de inte har gemensam ekonomi? Varför förstöra ytterligare en människas liv och ekonomi?

Dessutom finns det en potentiellt riktigt jävla usel situation i det här som politiker, feminister eller folk i allmänhet aldrig någonsin tar upp. Den person som har sjukersättning, oftast en kvinna, är helt och hållet utlämnad till sambons goda vilja att betala tusentals kronor i månaden för sjukpensionärens fortsatta existens. Eller i vissa fall, sambons elaka och förnedrande krav för att sjukpensionären ska få bo kvar. Go figure. Det är rent ut vidrigt att samhället skapar sådana situationer, som är potentiellt farliga.

Jag har självklart inget bostadstillägg eftersom min sambo har ett jobb. Men anta att han skulle sparka ut mig i dag. Jag kan inte bara sova hos någon en vecka eller två, jag måste ha min specialsäng och det är inte riktigt så att jag kan bära med mig den själv. Jag kan inte få en handikappanpassad hyresrätt på en dag, eller ens alls på egen hand med min inkomst. Även om det var jag som ägde bostadsrätten själv och det var han som flyttade ut, så skulle jag inte kunna betala avgiften, och skulle jag vara berättigad till bostadstillägg om jag ägde en bostadsrätt i Stockholm? Väldigt tveksamt. Om jag ändå skulle få det, så skulle det säkert dröja mer än 10 arbetsdagar innan jag hade pengarna på kontot.

Det här är bara pengar, man slipper i alla fall betala för boende och vård när man sitter i fängelse. För det är ungefär samma sak som att ha sjukersättning och aldrig ha råd att betala för sig, inte ens för den vård och de mediciner man behöver. Sen verkar det även som om vårt fantastiska samhälle inte tycker att människor med sjukersättning förtjänar att ha en meningsfull vardag eller fritid heller. För hur tusan har de tänkt att vi ska kunna träffa en kompis och fika? Eller ens åka till stan för att fika? Att skaffa en hobby? Att följa med på ett museum eller en konsert? Att ha råd att träna på gym eller i simhall? Helt omöjligt. Vi kanske inte förtjänar sådan lyx.

Det är inte Försäkringskassan som är så här omänskliga. De bestämmer inte hur fattiga vi ska vara, de bara administrerar vårt öde. Men varför i helvete är det ingen politiker som bryr sig om att det är på det här viset? Varför hör man aldrig ett enda ord om vår situation? Hur kan samhället sätta oss i en sådan potentiellt farlig och framförallt helt ovärdig situation, och ingen bryr sig? Tidningarna i dag skriver om vilken hastighet i vilken någon har lyckats slå iväg en tennisboll, och om en semla som kostar 995 kronor. Jag är bara en person och jag skriker så starkt jag kan, men fler måste hjälpa till. För i helvete.


Missa inte...

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/sjukersattning-ar-omojligt/

318 kommentarer

4 pingar

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Hej!
    Som vanligt bra skrivet! Så bra skrivet att jag väljer att reblogga ditt inlägg!

    Tack 🙂

    //Piia-Liisa

    1. Tack snälla!

      • ulla oskarsson on februari 17, 2016 at 17:17
      • Svara

      Bra sagt, håller med dig fullständigt. När man ser hur många som arbetat och betalat skatt som råkar få svåra sjukdomar. Skärpning regeringen om ni vill ha våra röster i fram tiden

      1. Instämmer!

          • Lia Dahlquist on november 16, 2017 at 12:20
          • Svara

          Bästa jag läst på väldigt länge!!
          Word👌🏼
          Jag har 278 kr i bostadstillägg 😉
          Har 6669 kr netto/mån. När förändras det för oss, som ändå försöker leva ”normalt” när inte sjukdomarna gör ”mig” orörlig!
          En sak som finns som vi alla har rätt att söka som är/har sjukersättning är ”intyg för förmånskort”. För tex tåg, buss, bio etc. vet inte om de flesta vet detta. Skriv till; kundcenter@försäkringskassan.se

          Har försökt hitta typ donationer som Socialkontoret har hand om. Men hittar/hittat endast för de som behöver pengar till studier lr man måste bo inom det området donationen delas ut, & det är en djungel & ingen hjälp har jag fått. *Ler*

          Ser att detta inlägg är från 2012 Men lika aktuellt idag!!
          Finns alltid de som har det värre!!
          En som gett upp😢

            • Klara on november 16, 2017 at 15:43
              Author

            Tack! Ja, förmånskortet gäller inte heller överallt där det är reducerat pris för pensionärer, tyvärr. Det är en kamp varenda jäkla dag resten av livet – som om vi inte hade det svårt till att börja med eftersom vi är för sjuka för att jobba!

    • Tomas Wennerhult on februari 4, 2016 at 22:29
    • Svara

    Känner igen detta. Min fru har ingen inkomst alls eftersom hon nekats sjukersättning. Hon har ME, vilar 20-22 timmar per dygn och kan bara undantagsvis gå ett par hundra meter. Men hon anses trots det, trots tre läkares intygande och trots en misslyckad arbetsprövning, ha full arbetsförmåga. Sjukt var ordet, sa Bull.

    1. Ja, de bedömningarna är helt och håller försäkringskassans fel och ansvar, men det krävs mycket för att saker ska rättas till. Orkar de sjuka göra det? Oftast inte. Sjukt, sa Bill.

      • Anna-Karin on december 9, 2016 at 11:35
      • Svara

      Ja, det är sjukt att handläggare anser sig ha större befogenheter att göra medicinska bedömningar än läkare har. Indirekt så förklarar dom hela läkarkåren inkompetent.

      1. Ja! Det borde vara olagligt att ignorera en läkares bedömning utan att ens ha träffat patienten!

            • Klara on december 9, 2016 at 15:37
              Author

            Tack!

  2. Till detta mycket bra skrivna, kommer skammen av att sjukdomen gör att man inte kan dra sitt strå till stacken. Och känslan över att vara en samhällsbelastning. Möter ofta kommentaren, som man bäddar får man ligga. Vem undrar jag då, tror på fullt allvar tror att det är något som vi sjukbidragsuppbärare har valt? Jag kämpade såå länge för att kunna jobba åtminstone halvtid. Till sist sa min kontakt på försäkrings kassan att det fick vara bra, hon kunde inte ta på sitt ansvar mera över att jag pressade mig till jobb och sen var orken slut. Du måste se till vad som är livskvalitet sa hon bland annat. Det tog lång tid att acceptera det hon sa, men hon hade rätt. Nu tre år med varaktigt sjukbidrag har jag livskvalitet men jag är fattig som en lus.

    1. Ja, inte bara skam utan även ofta depression av att vara fånge i sitt egen hem eller sin kropp. Det är ett så ovärdigt liv, och så märkligt att vi inte ska kunna göra något för oss själva (i form av en fika eller museum) utan att behöva bli bjudna på det. Alla har inte den möjligheten.

        • Marber on juli 1, 2016 at 08:50
        • Svara

        Håller helt med dig arga Klara…. Jag nekades nån slags ekonomisk hjälp pga att min sambo har jobb, det är hans skyldighet att försörja mig, trots att vi inte är gifta lr har några barn tillsammans!!!! Det har skapat en hel del bråk mellan oss, helt onödigt om jag skulle kunnat försörja mig själv. Har sagt flera gånger att jag hellre bor ensam än att behöva tigga pengar om jag vill åka ner på stan å fika tex……
        Hemmet är mitt fängelse, pga att det mesta kostar pengar och jag vill inte belasta min sambos ekonomi mer än nödvändigt. Då går man här hemma å deppar ännu mer…?
        Gymmet(terapi för mig..) sa jag upp pga avgiften. Sålde min bil, åker nu min sambos.
        Pga att han försörjer mig, så känner jag att det så klart ligger på mig att ta hand om allt i hemmet. Å ja, jippie, det är ju precis berikande så jag känner mig gladare.? INTE… Hemmet=Fängelse.
        Har tack å lov börjat jobba så smått över sommaren, det är såå skönt att komma hemifrån?
        Skulle GÄRNA vilja se regeringen leva på sådana pengar i ett par månader.. Kräver inte lyx, MEN kräver att var och en ska kunna klara sig själv ekonomiskt!!!!!!!!
        *superarg*

        1. Samma här. Men i de fall där sambon utnyttjar situationen eller är våldsam och man inte har råd eller möjlighet att flytta, vad tusan gör man då? Akuthem för misshandlade kvinnor är inte direkt handikappanpassade.

      • Maria on februari 5, 2016 at 19:25
      • Svara

      Nästa gång någon säger så, fråga hur man ska ligga när någon annan bäddat. Kram!

      1. Haha, ja! Tack och kram!

  3. Jag tar mig friheten att reblogga detta. Jag sprider det vidare för det behövs.
    Bra skrivet. Kul att hitta hit!

    1. Tack Anna!

    • gudrun loftbring on februari 5, 2016 at 06:13
    • Svara

    jo så sant.och att känna sig mindervärdig stämmer till hundra. att klara sig ensam är ett helvete.jag har varit ensam hela tiden som sjuk och får hålla på sälja av mina grejor för att överleva.rädslan skräcken varje månadsslut när räkningar ska betalas är ofantlig.

    1. Ja, det är så ovärdigt!

    • Åsa Johansson on februari 5, 2016 at 07:53
    • Svara

    Jag har den summan och haft i 20 år nu. Plus att det ska räcka till min skuldsanering på ett hus vi byggde när jag blev sjuk. Existensm nääää. 700kr varje mån. Men i dec får jag ett avslut på det. Jag delar ditt inlägg på fb. Så jäkla bra
    Mvh Åsa

    1. Tack Åsa! Fy fasen, existensminimum gäller inte för sjukpensionärer. Det verkar knappt finnas någon som får så mycket!

    • Malin on februari 5, 2016 at 08:42
    • Svara

    Hej! Såg denna hos en vän som delat detta, läste det och det stämmer så väl. Stort Tack för du skriver bra hur det är. jag är sjuk i ME och Fibromyalgi 2 kroniska sjukdomar kämpar med vården anhöriga och vänner som ej förstår hur illa det är och att ha mediciner som kostar nästan allt jag får ut från Fk och jag lika som alla blir sjuk har inte valt bli sjuk och nedtryckt bara för att jag inte är fullt frisk och jobbar. Stort Tack kommer lägga ut detta på min sida på Facebook. Många kramar till dig

    1. Hej Malin, stort tack! Ja, inte bara går man minus ekonomiskt varje månad, man får kämpa som ett jävla djur och utstå misstro. Men det kanske också är ungefär vad samhället ville när de planerade och lagstiftade om att vi ska ha det så här…
      Kram!

    • Sara on februari 5, 2016 at 09:48
    • Svara

    Jag bor i en lägenhet på 19 kvm, i en Stad där ingen vill bo.
    Detta gör att jag har en hyra på 1990:-.
    Men efter som att hyran är så låg får jag 400:- i bostadstillägg.
    Jag har varit sjuk i två år nu. Och behöver komma ifrån denna staden. Att bo kvar här gör mitt psykiska mående vaaarje dag! Möta ens gärningsman på Ica, möta hans kompisar på stan Ovs.
    Men jag kommer aldrig hitta en sån billig hyra någon annanstans och är därför fast här.

    1. Ja – i många fall tror jag att fängelse skulle vara bättre. Det här är så ovärdigt! Jag har två rullstolar, en manuell och en elektrisk plus laddare, och en stor ställbar specialsäng. Jag skulle inte ens få in de tre sakerna på 20 kvadratmeter, så allt under 60 kvadrat på två personer varav en har ett funktionshinder är heeeeeelt omöjligt.

    • Maria on februari 5, 2016 at 09:55
    • Svara

    Ja jag förstår inte hur kan nån tro att man klarar sig på dryga 6000 kr i månaden, ingen ska behöva vara ekonomiskt beronde av sin livskamrat, ingen klarar sig på så lite och även om man lever själv och får bostadstillägg så är det ändå för lite på långa vägar, Ärch jag blir bara arg……
    Bra skrivet och viktigt att ta upp, det är verkligen under all kritik!!!!

    Att vara sjuk är ju nog jobbigt och sen ha lite pengar gör ju inte saken bättre, urk!!!!

    /Maria

    1. Tack!

    • A-C Lindqvist on februari 5, 2016 at 11:02
    • Svara

    Bra skrivet och stämmer fullt ut!! Det tar på de krafter man har när man inte kan unna sej någonting!
    Det blir till att pussla med allting för att få det till att gå ihop och då är det inte säkert att det funkar i alla fall… Hade jag inte fått bostadstillägg hade min inkomst varit 6000 kr per månad. Inte nog med att man har funktionsnedsättning av olika slag, man ska också oroa sej fördärvad över att inte få ihop det. Under all kritik!!

    Mvh / Anki

    1. Tack Anki! Vaddå glasögon, tandläkare, ta med en present om man blir bjuden till en födelsedagsfest, hål i vinterskorna… Under all kritik, så sant som det var sagt!

    • Åsa on februari 5, 2016 at 11:19
    • Svara

    Jag undrar vad det var för summor du skrev man hade som sjukpensionär. Men alla har inte så låg ersättning.
    Inte jag iallafall……………..

    1. Jag skrev om lägsta ersättningen, vilket är vad de flesta har eftersom många varit sjukskrivna i många år och har en SGI på noll.

        • K on februari 6, 2016 at 17:57
        • Svara

        Sjukersättningen baseras inte på SGI utan på “antagandeinkomst”. Från FKs sida:
        “Hel inkomstrelaterad sjukersättning ger dig
        64,7 procent av din antagandeinkomst. Antagande­
        inkomsten beräknas på ett genomsnitt av dina
        inkomster under de senaste åren.”

        1. Sant. 🙂 Oavsett vilket är den oftast oerhört låg om man har levt på sjukpenning eller bidrag.

            • Pia on juni 14, 2016 at 16:20

            Jag jobbade natt, heltid, innan jag sjukskrevs, aktivitetsutreddes, rehabilitetsarbetade, igen aktivitetsinskriven. Detta är en historia över 3-4 år. Och jag har fortfarande lönen jag fick när jag arbetade som underlag. Får ut ca 12.000 i månaden. Delar hyra med mannen, 2.500. Snus 400. Telefon, fack, 300. Färdtjänst 300. Mat 1.500 (mathem.se så jag vet exakt) = 5.000
            Javisst ja, mediciner och läkarbesök, kanske 300 i månaden.
            Resten spar jag till tandläkare, kläder, födelsedagspresenter. Så länge jag har denna inkomst går det ingen nöd på mig. 6000/månaden skulle gå men kännas tajt.

            • Klara on juni 14, 2016 at 17:27
              Author

            Oj, då har du nog maxbeloppet (Runt 215000/år). Jag fick definitivt inte den antagna inkomsten av lönen jag hade när jag arbetade – bara hälften. Det verkar variera hur de bedömer sånt, men din kostnad för medicin och läkemedel är nog ovanlig låg också, många har upp till flera tusen när landstinget inte erbjuder någon behandling och många läkemedel och tillskott inte ingår i högkostnadsskyddet. Men det är skönt att höra att du klarar dig bra på din ersättning! 🙂

          • Cecilia on juni 19, 2016 at 02:34
          • Svara

          Jag har också lägsta inkomst, som så många andra. Ersättningen som du får är rimlig men jag hoppas att du inser att det faktiskt är så att de flesta har minimiersättning. Jag har varit sjuk sen jag vat 20 år (53 år nu) och försökt jobba trots det. Men det har varit många operationer, år av sjukskrivning och trots att det skulle vara bäst för mig att inte jobba alls så finns det ingen möjlighet pga den dåliga ersättningen. Jag har 50% sjukersättning Men det finns heller ingen möjlighet att ha en anställning så jag har egen firma och har vansinnigt låg inkomst och ingen sjukpenning så kan jag inte ens vara sjukskriven. Hur sjuk jag än är måste jag jobba. Jag har fått be ambulansen vänta och medan jag skickar ett väg ett jobb medan jag har lustgasmasken på, för jag måste på något sätt få in pengar. Jag är gift och vi har två nu vuxna barn. Men det har varit väldigt tufft att få ihop ekonomin under åren. Jag tycker att det är skamligt att ersättningen är så låg. Jag är tacksam för att jag i Sverige har tillgång till läkarvård och mediciner. Men tom i USA, som vi svenskar gärna förfasar oss över skulle jag få högre ersättning för att vara pensionär med min sjukdom.

    • Lotta on februari 5, 2016 at 11:55
    • Svara

    Fantastiskt bra skrivet!!! Känner igen mig så väl.

    1. Tack Lotta!

    • Eva-Britt on februari 5, 2016 at 12:35
    • Svara

    Super bra skrivet Lotta!
    Har du sett våran grupp på Facebook . Vi är många som tröttnat nu.
    Sjukpensionär = fattig! Vi vill bli lyssnad på!
    Vi har varit i gång en vecka har redan fått över 500 hundra medlemmar.

    • Eva-Britt on februari 5, 2016 at 12:36
    • Svara

    https://www.facebook.com/groups/1688154534730506/

    • Kicki on februari 5, 2016 at 13:24
    • Svara

    Äntligen någon som tar upp detta. Vi är helt bortglömda och så grundurade! När jag jobbade hade jag en hög inkomst. Hade oturen att bli permitterad under finanskrisen och blev sjukskriven ett par månader senare. Detta innebar att jag blev sjukskriven som arbetslös och fick låg ersättning.men tack vare att Jag gick sjukskriven länge och att jag fyllde 53 år det året jag fick sjukersättning så räknades bara ersättningen på min inkomst 5 år tillbaka i tiden, Hade den räknats 6 år tillbaka så hade min ersättning varit mer rättvis. Här har man jobbat som fan sen jag var 18. Gått utbildningar, tagit studielån! Bara för man har oturen att bli sjuk ska man straffas så in i helvete. Vi fick hellet ungen skattelättnad som ålderspensionärerna, så fruktansvärt orättvist!
    ..

    1. Ja, det är skamligt att inte någon människa med någon slags makt syns eller hörs i media! Frågan är om de tycker att vi ska ha det på det här sättet eller om de faktiskt inte vet vad i helvete de har ställt till med.

    • Helena on februari 5, 2016 at 13:46
    • Svara

    Så sant!
    Var tvungen att dela på Facebook. Såna här texter behövs fler av så KANSKE en dag någon med makt reagerar hur himla kränkande Sverige behandlar sina sjuka. Finns ingen etik eller moral inblandad i deras arbete. Vad det gör är inte moralisk försvarbart! ?

    Efter flera års helvete , rena rama mardröm som jag många gånger drömt om att få avsluta genom självdestruktiva handlingar, så känner jag enbart avsky mot dessa maktkåta jävlar.
    Är en varm och empatisk person som är mycket förlåtande, men när det gäller vår falska “trygghetssystem” så har jag absolut INGEN medkänsla för någon av dom.
    Önskar att varenda av dom skulle få uppleva sin egen soppa. Gör varenda en sjuk och hemlös. De förtjänar få uppleva lite karma.
    Hoppas innerligt att den tiden är snart här. Att jag finns fortfarande kvar och får uppleva det.

    Kämpa på ni alla som blivit så illa behandlade av FK! Ni är mer värda än vad de försöker få oss att tro.

    1. Tack Helena!

    • Eva Eriksson on februari 5, 2016 at 15:14
    • Svara

    Det bästa jag läst någonsin och så sant. Har fibromyalgi. Whiplashskada och kol.sjukpensionär sedan 2005 och har inte löst ut nödvändiga medeciner på snart 2 år.medeciner jag behöver för mina lungor men inte bryr sej politikerna om det!!!