Jag har, som många av er vet, en mycket kär familjemedlem i form av en svart luddskalle med fyra ben och lång svans. En katt. Han blir 16 år till sommaren, men ända sen han var en liten fluffig kattunge som flyttade in hos mig har han haft en fetisch: Snören. Han älskar dem och blir helt tokig när han får tag på ett. Skosnören, snören till huvtröjor, till mysbyxor som knyts i midjan – i hans värld äger han dem alla. Men han leker inte bara med dem, han tuggar dem till pyttesmå bitar och äter upp dem.
Jag hittade den här sovmasken som jag använder ibland för att hålla ljuset ute, liggandes på mitt sängbord som vanligt, men med stumpar i varje ände i stället för ett elastiskt snöre. Och en tillhörande spya med lite mörkröda små bitar av snöret på golvet nedanför.
Heh. Jag glömmer ofta att stoppa undan allt sånt där. Just den där sovmasken var väl ingen större förlust, det var en gratisgrej som följer med på långflygningar, men om jag faktiskt hade köpt den själv hade jag nog blivit lite irriterad. Inte på katten, men på att jag inte lägger undan sakerna när jag vet så väl att han inte kan motstå att jaga snören. Nåja. Han hade säkert kul en stund.
