Vi gav oss till och med ut på ett par upptäcksfärder till olika pölar i skogen för att kolla om vi kunde ta med några grodyngel hem, men så blev det aldrig. Och nu vet jag inte längre om jag vill, för se på den här grejen.

Det är ett grodyngel! Visserligen enormt mycket förstorat, men vafan! Det är så groteskt fult, att det nästan blir gulligt! Lite buckligt, och med någon konstig sorts mun. Man kan nästan se grodformen runt ögonen, men det är också allt. Tur att de hinner fixa till sig lite medan de växer, i alla fall… Nja, jag vet inte om jag kommer att fiska upp några grodyngel med handen (för att titta på dem en stund) i sommar, men jag hoppas verkligen att jag hittar andra söta grodor!

Inlägget Söta grodor dök först upp på Arga Klara.

Nej, självklart var det inte så. Men det är lustigt hur en del ord och missförstånd lever vidare och får en helt ny betydelse. Jag hade mockasiner när jag var liten, eller kanske den barnsligare varianten sockiplast. Jag fattade inte riktigt varför man var tvungen att ha de där på fötterna på gymnastiken, för rätt var det var blev det tvärstopp när man kutade omkring. Inte skönt. Vore det i dag skulle jag bli liggandes en dag om det hände. Nä, tacka vet jag fleecestrumpor. Eller högklackat.

Inlägget Mockasiner dök först upp på Arga Klara.

Det finns mycket att upptäcka, och ibland verkar det som om minsta grässtrå eller sten är värd flera minuters uppmärksamhet. Väldigt spännande. De går sällan särskilt många meter från huset när det är dåligt väder, för de vill komma in så fort det blir bara det minsta obehagligt. Och så är det ju väldigt viktigt att ha både matskålen och kattlådan i närheten, för man vet aldrig vad som kan hända. Eller så måste man kräkas inomhus efter att man har ätit en näve gräs, för det går tydligen inte heller att göra ute.

Här var det nog någon sorts sjöfågel som var väldigt spännande, alternativt såg väldigt god ut. Tänk att få sätta tänderna i en stor fet and, liksom. De är ju tyvärr alldeles för stora för en liten boll av päls, men ibland ser man nästan vad de tänker på. De verkar nöjda med att vara här, i alla fall. Jag har haft en tråkig och kall vecka, men det är ganska skönt med tystnaden och att allt är stilla, i alla fall. Nästa vecka ska bli finare, och jag längtar! I eftermiddag ska vi hem till lägenheten i stan en sväng, för det finns tydligen saker att göra där också…

Inlägget Stilla men spännande dök först upp på Arga Klara.

En helt naken Harpo, som står i skogen och sliter av sig sin hud. Under avslöjar han ett leopardmönster. Fantastiskt! Bara genom att se på plattans omslag, och titeln ”Leo the leopard” så skulle man kunna tro att det rör sig om någon slags funk i tidens anda, men sedan vänder man på skivan och får helt klart en överraskning.

Vafan? Hahaha, är det var därför han kallar sig för Harpo…? Man skulle kunna tro att han spelar någon slags populärklassiker på harpa, men det gör han ju inte alls. Han valde sitt artistnamn efter en av bröderna Marx, så jag undrar hur de tänkte när de smällde upp den där bilden på baksidan. Den stora massan tilltalas väl inte direkt av populära klassiker på harpa, kan jag tänka. Inte jag i alla fall. Det skulle faktiskt aldrig falla mig in att lyssna på sådant skit, typ som Dana Dragomir. Helvetes jävla skitmusik. Döda mig långsamt genom att tvinga mig att lyssna på panflöjt, liksom.

Hur som helst, jag ville ju gärna veta vilket geni som designat layouten på albumet, och det visade sig vara en Billy Pralin. Ja, han kallade sig så! Det känns liksom helt rätt i den där andan, men jag kan inte låta bli att undra vad de rökte. Harpa kan vara fantastiskt, men kanske inte i det här sammanhanget – särskilt som det inte är musik på harpa utan 70-talspop det handlar om. Och apropå ingenting, ett av de coolare instrumenten man kan spela är teorb. Jag har en gammal klasskompis från Musikhögskolan som är expert på det, han skulle dessutom göra sig bra på ett liknande omslag… Jag hittar inte mycket info om Billy Pralin – är det någon som vet mer?

Inlägget Harpo dök först upp på Arga Klara.

I morse när jag vaknade var det i alla fall varmt i sovrummet, för dörren var nästan stängd och elementet var på, men sen gick jag upp och sedan dess har det varit kallt. Började med en dusch, och det var ju absolut inget fel på varmvattnet (tvärtom, det kokar nästan), men det gick inte att ställa in någon behaglig temperatur på duschblandaren. Det var aningen för kallt, så där så att man nästan studsar upp och ner och knappt vill tvätta håret. Var alltså djupfryst även efter duschen! R bytte blandaren för några dagar sedan, och han satte den först åt fel håll, upp- och ner. Han insåg det efter en stund, när den fortfarande läckte, svor lite, och vände på den. Ungefär så här såg jag ut när jag duschade.

Haha, inte alls olikt faktiskt! Inte mycket till vår- eller sommarväder. Förra året var det riktigt varmt så här års, och jag tog mitt första dopp i spat här utanför redan den 22 maj. Så tidigt brukar jag aldrig bada, men då var det fint. Prognosen för den 22 maj (i förrgår) i år stämde ju – regn och iskallt, runt 11 grader. Det var runt 25 grader förra året, så jag tror att jag hoppar över alla vattenlekar tills vidare. Jag borde platsa ganska bra i disken bland djupfryst kött i mataffären, tycker jag. Och borde jag inte hålla betydligt längre, när jag är så kall…?

Inlägget Djupfryst dök först upp på Arga Klara.

Det är bara när jag är i sällskap med andra, som jag gör ätandet till större och mer utdragen grej. Jag är liksom mätt efter tre tuggor på en macka, sen får de sitta och vänta på att jag långsamt gnager i mig resten av den. Sen är jag ändå hungrig efter en timme eller två, så jag äter hellre lite då och då. Men så här har det bara varit sedan operationen, aptiten är helskum. Jag är alltid hungrig, men kan inte äta så mycket i taget. En av de mest perfekta frukostarna intogs på lantstället i påskas, så här såg delar av den ut.

En skål frukt (enbart jordgubbar och banan), en halv ciabatta med pepparsalami och brieost, och så till det serverades en balja kaffe och ett glas juice. Det var så jävla gott! Salami och brie är mitt favoritpålägg (ja, jag dubbelsovlar oftast, det är godare med ost och skinka än enbart en av dem), och jordgubbar är något av det bästa som finns. Ägg och bacon hade varit perfekt till också, men just nu det hade blivit alldeles för mycket mat för min del. Då hade jag fått sitta och äta halva förmiddagen – vilket i och för sig är trevligt om man har tid och sällskap. I sommar har jag bestämt att jag ska äta betydligt mer jordgubbar och melon än vanligt, för det gör mig lycklig. Hur ser din perfekta frukost ut?

Inlägget Frukost, så bra det kan bli dök först upp på Arga Klara.

Den är väldigt annorlunda min midjekorta army-inspirerade svarta jacka jag har nu, men jag älskar den! Det går att dra in den ganska mycket i midjan så att man inte ser ut som ett tält, den är så lång att den täcker låren, har stora fickor och faller vackert. Men det bästa var materialet, lyocell (som även kallas tencel) – miljövänligt och helt fantastiskt mjukt! Provade ett par byxor i samma material, men skärningen på dem gjorde att de såg ut som något mellanting mellan vanliga byxor och haremsbyxor. Vidrigt fult. Lyocell är väldigt lätt, ganska tunt, och underbart skönt!

”Svärmor” var också på jakt efter en ny jacka, men hittade bara en regnjacka. Den var i och för sig till och med snyggare än de flesta andra jackor vi såg, men man kan inte gå runt i regnrock jämt… Sedan blev jag bjuden på lunch, och vi strosade runt lite i kylan innan vi återvände hem. Utflykten krävde en tupplur, och sedan dess har jag inte fått mycket gjort. Och R är så upptagen, så upptagen… Hoppas att det är varmare i morgon, då ska jag ut och älga runt i min nya jacka!

Inlägget Ny jacka i lyocell! dök först upp på Arga Klara.

Det är alltid en katt som äter något, varför vet jag inte, och sedan händer det något med katten beroende på vad den har stoppat i sig. Många skämt är riktigt, riktigt usla, andra får mig att småle, och några är väldigt klipska. Så eftersom jag inte har något bättre för mig på dagarna, så kommer här en liten ”Katt åt”-kavalkad. Njut eller gråt, valfritt. Listan börjar med några mindre bra, och mina favoriter kommer sist.

• Katt åt stekpanna, fräste.
• Katt åt batteri, gjorde volt.
• Katt åt marknad, fick stånd.
• Katt åt bil, blev Jaguar.
• Katt åt biskop, fick stift i magen.
• Katt åt cigarett, blev rökt.
• Katt åt cyanid, blev gift.
• Katt åt filmrulle, blev negativ.
• Katt åt fiskare, fick spö.
• Katt åt frys, svalt.
• Katt åt hink, spann.
• Katt åt paj, kom i form.
• Katt åt trasig miniräknare, fick talfel.
• Katt åt sill, blev inlagd.
• Katt åt smed, fick städmani.
• Katt åt hip-hopare, rapade.
• Katt åt ett par diabetiker, typ två.
• Katt åt engelsk hund, dog.
• Katt åt skogen, försvunnen.

Ja… Jag låter er värdera hur roliga de är själva, och om någon har dragit på smilbanden – bra. Annars är det fritt fram att irritera er så mycket det bara går på katterna som äter.

Inlägget Skämt med katter som äter dök först upp på Arga Klara.

Fråga: Löper man större risk ju äldre man blir att leverfläckar är hudcancer?
Björn Osbjer: Risken för maligna melanom är större i ungdomen än när man blir äldre.

Fråga: Är hudcancer ärftligt?
Björn Osbjer: Nej, det är inte ärftligt.

Fråga: För några år sedan ”klippte” jag bort en lite utåtstående leverfläck hos doktorn. Efter stygnen tagits bort och det läkte kom det tillbaka två jättesmå bruna prickar. Är det så kallade rötter och borde de ses över?
Björn Osbjer: Sannolikt är det rester av vad som klipptes bort för några år sedan. Förändras de inte i storlek, färg med mera behöver du inte göra något åt dem.

Fråga: Hej! Hur farligt är det att bränna sig och finns det någon tidsaspekt på det? Det vill säga, om ett barn/tonåring bränner sig nu finns det risk att han utvecklar malignt melanom som vuxen eller är risken större inom ett antal år efter brännskadan eller spelar det ingen roll om man bränt sig eller inte? Har man ”fel” hudtyp så har man?
Björn Osbjer: Det är alltid farligt att bränna sig i solen. Förändringar i vissa födelsemärken kan bli bestående och många år senare, exempelvis vid en ny brännskada, kan de omvandlas till malignt melanom. Tiden har ingen betydelse men givetvis anlagen.

Fråga: Jag fick i juli 2012 operera bort ett födelsemärke med malignt melanom. Jag är 28 år gammal och har läst på flera ställen att det ofta tar 20-30 år att utveckla detta. Finns det någon ärftlig faktor till detta?
Björn Osbjer: Det är väldigt ovanligt att det tar 20-30 år att utveckla ett malignt melanom. Oftast utvecklas det betydligt snabbare.

Fråga: Jag har med tiden fått fler små leverfläckar på kroppen främst armar och på bröstet. Jag har också fått ”vita” fläckar som verkar sakna pigment? Främst på ben och armar. Vad är vad? behöver jag vara orolig? Varför uppstår dessa ”vita” fläckar?
Björn Osbjer: Dina vita fläckar är troligen vitiligo, det vill säga hudområden som saknar pigment. Dessa områden är mer känsliga för brännskador. Fläckarna kan inte utveckla malignt melanom eftersom det saknas pigment, men däremot kan andra former av hudcancer utvecklas. Orsaken till vitiligoär okänd.

Fråga: Hej! Om man som jag har födelsemärken man fötts med kan de senare utvecklas till hudcancer? Jag har både märken på ställen som lätt hamnar i solen, till exempel axlarna och ett par på andra ställen som inte lätt hamnar i solen, till exempel på insidan av låret. Kan både typerna oavsett om man har märkena i solen eller inte – utvecklas till cancer?
Björn Osbjer: Allt beror på hur födelsemärkena ser ut, om de ändrar färg och storlek till exempel. Om du haft dem från födseln eller om de kommit senare har ingen betydelse.

Fråga: Hur går det till om ett märke blir till hudcancer? Gör solstrålarna på något sätt att cellerna i märket förändras och börjar dela sig på ett konstigt sätt?
Björn Osbjer: Ja, i princip. Man får en störning i celldelningen som utvecklas till cancer om det finns förutsättningar i märket.

Glöm inte att sola säkert, och tänk på att man blir brun även om man använder solskydd eller om det är mulet ute!

Inlägget Hudcancer dök först upp på Arga Klara.

Katterna sov på mig, båda två. Det är sällan de tolererar att ligga och sova precis bredvid varandra, men när jag har varit borta brukar det gå bra. På morgonkvisten kröp den ena in under täcket och lade sig raklång längs min sida. Myyyys! Han var nog inte direkt frusen ovanpå, men gillade förmodligen lite extra värme från elmadrassen lika mycket som jag!

Har installerat mig så gott det går – plockat in kläder i garderober och byråer, fyllt badrumsskåpet och konstaterat att det växer hej vilt på hela tomten. Det kryllar dessutom av gigantiska snäckor (sniglar med skal alltså) i varierande storlekar, allt från millimeterstora skal, till bestar som är flera centimeter breda. Ska se om jag inte kan få några av dem att posera för en bild någon dag. Det borde gå, för de flyr ju inte så jäkla fort, liksom. I morgon ska jag eventuellt följa med ”svärmor” in till stan här och kolla om utbudet av vår- och sommarjackor är bättre här, klappa alla djur och eventuellt göra något åt fönstrena. Det ska vara skitväder ända till och med söndag, verkar det som, så jag lär ju vara frusen och inte ha överdrivet mycket att göra ett par dagar till. Helt okej, jag har en elfilt också.

Inlägget Frusen och installerad dök först upp på Arga Klara.

Och så här ser den ut när den är uppfälld. Jag vet inte riktigt hur stor den är, men det är ju perfekt att den kommer upp en bit från marken om man är ute någonstans och grillar!

Jag vann grillen hos den Den Rockande Kocken, som har en cool mat- och musikblogg. Inte alls dumt faktiskt! Vi har ingen grill hemma i stan, och jag har i alla fall ingen vidare lust att använda föreningens grill som står ute. Dessutom verkar den enkel att fälla ihop och ta med sig när man ska på utflykt – jag planerar många i sommar. Hurra och tack!

Inlägget Jag vann! dök först upp på Arga Klara.

Sen så behövde jag tydligen något att elda de fina ljusen i också, så jag fick en liten ljushållare. Och hur ser en sådan ut för att skrika ”Klara!”? Jo, den ser ut som en uggla, så klart! Dessutom en riktigt gullig sådan, med ögonfransar!

Och till sist så fick jag en liten godsak, en klubba med en puss. Ska avnjuta den i dag, och samtidigt tänka på att de vänner jag har är fantastiska sådana.  Små presenter bara för att jag har det jobbigt har dykt upp lite då och då den senaste månaden, och jag blir så glad att jag blir alldeles rörd!

Inlägget Presenter dök först upp på Arga Klara.

Själva disken verkar inte trycka på nerven, och han såg en tydlig förändring till det bättre sedan sist, för tio dagar sedan. Bra! Vi gick igenom vilka diskar som påverkar vilka områden i benen, och hur känselbortfallen hör ihop med ryggen. Väldigt intressant.

Han gjorde en ganska hemsk behandling i dag, men trycket i ryggraden lättade lite. Inflammerade leder alltså – någon form av normaltillstånd för mig. Han tyckte att jag skulle rådfråga sjukhuset om jag fick börja äta antiinflammatoriska tabletter (Orudis) igen, för att vara på den säkra sidan. Så det blir väl morgondagens lilla projekt.

Är installerad på lantstället nu, och tänker tillbringa kvällen med R och katterna. Helt sjukt vad mycket jag har hunnit sakna dem bara på ett par dagar! Blev bjuden på middag av ”svärisarna”, det var oerhört skönt att slippa laga mat efter dagens enorma pärs med både fika, behandling och resa. Puh!

Inlägget Inflammerade leder och bättring dök först upp på Arga Klara.

Har precis avslutat en underbar fika med fina Fru Hatt! Vi sågs i myllret vid Svampen och slog oss ned på Sturekatten en stund, fikade gott och skvallrade om både strunt och allvar. Det är alltid underbart att träffa henne, och alltid skönt att komma ut och se något annat än hemmets fyra väggar (fast jag har betydligt fler än fyra väggar hemma). Vi har båda två bekymmer av liknande sort, och det är skönt att kunna skratta åt eländet med någon som förstår. En mycket modig och stark kvinna, som jag ser upp till. Det borde fler människor göra också. Hon gav mig ett par presenter som var helt fantastiskt fina, och verkligen i min stil – helt utan anledning! Bara för att jag har haft det lite jobbigt, liksom. De får ni se lite senare. Tack, jag blev superglad!

Nu väntar ett besök på Pinto & Co, och sen tar jag en taxi till Rs jobb och därifrån vidare till lantstället. Hoppas att inte jag har glömt något nu bara! Vet inte riktigt vad vi ska göra i dag, men läkningsprocessen har ju gått betydligt längre än sist vi sågs, och med lite tur gör han något som lindrar muskelsmärtan i ryggen. De stackars musklerna krampar, och höften sitter ganska snett efter hela pärsen med operation och orörlighet. Men oavsett vad han gör, så blir det garanterat intressant.

Inlägget Saker man glömt och en dag på stan dök först upp på Arga Klara.

Dessutom innebär att sola för mig att man gör precis ingenting, så man kan fokusera sig på sin favoritmusik i lurarna, en bra bok, kolla på de små människorna på gatan där nere, men framförallt fundera. Jag klurade på en hel massa saker under den tiden jag satt där, allt från en veckomatsedel till diverse projekt hemma och sommarens planer. Det är så mycket enklare att släppa alla orosmoment, som jobb, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, ekonomi och hälsa, när man sitter och blir upplyst.

Trodde att det skulle vara dåligt väder i någon vecka nu, men det är ju inte allt så pjåkigt! Kan man sola är det till och med väldigt bra! Det ser inte så lovande ut på prognosen framöver, så jag tänker slänga av mig kläderna och sitta som en surikat i solen så fort den tittar fram.

Inlägget Sola och fundera dök först upp på Arga Klara.

Det verkar inte spela någon roll vilken sorts sjukdom eller åkomma man har, oavsett om den är fysisk eller psykisk så blir det bättre med rätt sorts motion. Och nu kan jag knappt gå ut och gå. Jag blir avundsjuk på folk som kan, och sur på folk som inte orkar. Som tur är har jag det inte helt otrevligt tillsammans med mig själv. Me, myself and I. Men jag blir deppig, hänging, trött, sover dåligt och äter dåligt när jag inte rör på mig. Det är bara att googla ”positiva effekter av träning”, så förstår väl vem som helst som inte är på topp att man kanske skulle slänga ihop ett träningsprogram och göra hemma, eller gå till en sjukgymnast?

Eller jo, visst rör jag på mig. Micropromenader varje timme inomhus, så en ute om jag har sällskap. Läkningen måste verkligen skynda på lite nu, för jag håller på att bli lite smått galen utan motion. Inte konstigt att man kan må dåligt och bli deprimerad om man inte låter kroppen jobba – det är dess naturliga tillstånd. Ingen är gjord för att sitta framför en jävla dator och knappa en hel dag, eller att sitta i soffan och blänga på TV. Symtomen på att man lever fel är så tydliga, ändå skiter folk i att träna. Och jag varken kan eller får. Faaaaan.

Inlägget Motion och depp dök först upp på Arga Klara.

Men nu är det ju inte alla som gillar att ha det kort. Kanske det till och med är så att en majoritet av tjejer, kvinnor och damer föredrar att ha sitt hår långt, även om jag aldrig har stött på en karl som tycker att det är högt uppe på listan över saker som gör en tjej snygg. Att ha välskött hår däremot, det är viktigt. Slitet hår à la ”jag ska låta håret växa ut så jag klipper det aldrig” är så hemskt fult, att till och med kökssaxen eller fårtrimningsmaskinen känns som ett bättre alternativ.

Oavsett hur många timmar man ägnar sig åt hårvård, eller hur många hundralappar man lägger på diverse produkter, så blir det ändå aldrig bättre om det är så slitet. Klipp, klipp! Jag som har kort hår klipper mig ungefär var 6-8 vecka, och det är väl ungefär så ofta man bör klippa sig oavsett längd. Jag slipper föna mitt hår och slipper därmed även att lägga pengar på produkter som skyddar håret mot föning (!), jag behöver ingen lock- eller plattång, och det tar ingen tid alls att fixa så att det ser snyggt ut. En liten klick vax eller molding paste (jag använder en grön tub från Lanza, som räcker i mer än ett år) och jag är klar, liksom. Dessutom är det fantastiskt skönt att ha en kort frisyr på somrarna! Hur tar du hand om ditt hår?

Inlägget Hår och dess vård dök först upp på Arga Klara.

Utförde i alla fall ett stort projekt här hemma i går. Plockade i ordning kläder och prylar för att flytta till lantstället under veckorna framöver, för vi kan lika gärna utgå till jobb, läkarbesök och annat därifrån. Det mesta finns ju redan där, men kläder, hygienprylar, spel och annan underhållning packades ihop av älskaren R och flyttade dit tillsammans med honom i går eftermiddag. Dessutom fick katterna följa med och flytta dit över sommaren, så att de får gå ute som vanligt. Och alla chiliplantor, så att de inte dör…

Helt ensamt och tomt här hemma, alltså. Och helt slut efter att ha plockat ihop allt! Det känns så ovant, och det blir tydligt vilken stor skillnad ett husdjur gör. Själv åker jag dit i morgon kväll, om allt går bra. Ska träffa min behandlande läkare på dagen, och sen tar jag en taxi till Rs jobb och åker med honom därifrån. Som tur är behöver jag inte ha något annat än mig själv med mig, så det ska jag nog klara av. Men vad ska jag göra i dag…?

Inlägget Ensamt dök först upp på Arga Klara.

Tror inte att det finns några fjärilar som ser ut så här, ens på långa vägar, men det är lite det som är roligt med att måla med akvarell – jag kan utgå ifrån ett mönster eller en existerande fjäril och göra precis vad fasen jag vill. Älskaren R ville hemskt gärna sätta kulögon på den, men jag var inte helt säker på att M skulle tycka att den blev finare av det – och om han hemskt gärna vill ha det så går det att ordna.

Har inte hittat påsen med kulögon ännu förresten, sedan den försvann när jag städade upp efter att ha pysslat med min systerdotter. Jag vet att jag lade den någonstans, men var? Bra fråga. Jag överväger att skaffa mig en ny. Glädje för tjugo spänn, hade fjärilen varit till R hade den helt klart fått kulögon. Hur som helst, hyfsat nymålat alltså, bara att hoppas att M gillar den. Lär har lite mer tid och ro att måla i sommar, men det är lite idétorka. Farsan vill ha en sugga med kultingar, och R vill ha en kopia på en klassiker, typ Mona Lisa. Jag känner mig ytterst tveksam till båda, än så länge…

Vill du se de andra sakerna jag har målat i akvarell så klickar du här.

Inlägget Akvarell: Fjäril nummer 2 dök först upp på Arga Klara.

Den här veckan går veckans plus till stödstrumpor. Inte Stödstrumporna, bevare mig väl, utan de riktigt sköna strumporna (som även kallas kompressionsstrumpor) man har på fötterna och benen. Sedan jag började använda dem känner jag mig mycket bättre i benen, för jag har ofta gått med någon slags trötthetskänsla i både fötter och smalben. Som när man har stått och gått mycket en hel dag, fast redan när jag vaknar på morgonen, liksom.

Jag kör med kompressionsklass 1, som passar de allra flesta som inte har något medicinskt behov av extra stöd, utan bara vill få bättre cirkulation, förebygga fula åderbråck och helt enkelt pigga upp trötta ben. De är ganska lätta att sätta på och ta av, men sitter betydligt fastare än ett par vanliga strumpor. Det finns många varianter, knästrumpor, stay ups och strumpbyxor, så det finns något som passar för alla.

De är ganska neutrala (inte såna där hudfärgade tjocka, som den äldre generationen kan ses stolpa omkring i), och finns både enfärgade i många färger, eller med ganska roliga mönster. Alla som antingen står mycket eller sitter mycket borde faktiskt ha någon form av stödstrumpor, för de är grymt sköna och gör underverk för cirkulationen. Veckans plus går alltså utan tvekan till stödstrumpor – nu måste jag bara samla på mig ett lager så att jag kan använda dem oftare. Den enda nackdelen med dem är ju priset…

Inlägget Veckans plus, vecka 20 dök först upp på Arga Klara.

Det började med lite mingel och mat, och så utmaning i tre grenar. Vi blev uppdelade i tio lag, och jag och R hamnade i samma, tillsammans med en kusin och faster till M. Det var frågesport med ganska kluriga frågor, precisionskastning med kastspö (som man fiskar med) med metalltyngd, och så skytte med luftgevär. Jag sköt betydligt bättre än R (vilket jag nästan alltid gör), men ingen i laget fick en enda poäng med kastspö.

Vi var i toppen med frågesporten, men i kombination med dåliga fysiska prestationer från vissa lagmedlemmar (host, harkel) så ledde det bara till en fjärdeplats totalt. Vilken skam! Nej, skämt åsido, vem vet inte att att Sverige signalspanade (åt vad som skulle bli Nato) och Sovjetunionen sköt ner en svensk DC3 full med amerikansk spaningsutrustning år 1952, eller att Padjelanta är en nationalpark i Sverige, och dessutom vår största? Nej, jag tänkte väl det. General ignorance.

Hade, förutom förlusten, oerhört trevligt med bästa vännerna och nya bekantskaper. På väg hem, ganska tidigt, släppte jag fasaden och blev sur och trött som ett as. Hela dagen var en utmaning, och jag hade så ont på slutet. Väl hemma somnade jag utan att ens hinna krama om katterna och göra någon sorts plan för i dag, för det händer tydligen saker nu också. Hemmavid. Puh.

Inlägget Utmaning och fest dök först upp på Arga Klara.

Där det finns såna här trappor kan man eventuellt stöta på katter!

Chansen att man faktiskt gör det är ju i det närmaste obefintlig, men i går hände det! Så fort jag sagt det kom det kutandes en liten grå kattunge med tofsar i öronen och vit mustasch nerför trappan! Klappade lite, och gick sen vidare. Inte ensam. Katten följde efter, runt flera hus och med fokus på oss. Den stannade vid varje port och jamade lite, som om den ville in. Ehh, gå hem! Det fungerade inte att ignorera den, snarare tvärtom. Och så var den så typiskt kattungehispig, tillgiven och lekfull, så det var svårt att inte titta på den!

Till slut vände vi, och katten följde fortfarande efter. Hoppades att den skulle klättra upp för sin lilla trappa för katter igen när vi passerade dess hem, men den fortsatte följa med en stund till. Efter en stund stannade den och nosade på en påsklilja, och vi smet runt huset. Hade den följt efter hade vi ropat åt den så att den skulle bli lite skraj och kuta hem, men som tur var lyckades vi skaka den av oss!

Haha! Jag skulle aldrig våga ha mina katter ute i området här, det är trots allt stad. På lantstället får de kuta ut och in som de vill, för där finns inte en enda bil. Inte heller driver det omkring ungdomsgäng som inte har något att göra, och antagligen finns det ingen som vill stjäla en huskatt där heller. Dessutom skulle jag inte sätta upp en trappa för katter, för det kan ju bjuda in betydligt mer otrevliga saker, beroende på hur stabil den är…

Inlägget Trappa för katter dök först upp på Arga Klara.

Klippte mig också, men min vanliga frisör var upptagen. Det blev inte lika bra som vanligt, men tillräckligt. Jag ser inte ut som ett troll längre, och det är kort. Hon var ny, det tog väldigt lång tid. Visserligen noggrann, men långt ifrån perfekt ändå. Nåja, om tre veckor ser det ändå ut som om jag behöver klippa mig igen, och det kostar bara 250 spänn. Jag får skylla mig själv som inte bokade tid med min vanliga. Jag är inte perfektionist med håret ändå, för det känns inte särskilt viktigt. Det ser alltid hyfsat okej ut med min frisyr ändå, så länge det inte är för långt i nacken.

I kväll blir det fest, men redan nu ska vi åka ut till förorten där det ska ske. R och jag växte upp där, och jag ska hänga hos min syster hela dagen medan R plockar prylar ur sina föräldrars hus. Sen blir det stort fylla jämnt-kalas, och jag vet inte om vi ska hem i kväll eller inte. Tar det som det kommer, och har kanske rullstolen eller kryckorna med mig i fall att. Det blir en bra dag i alla fall! Vad gör du i helgen?

Inlägget Lunch på jobbet och dagens planer dök först upp på Arga Klara.

Och apropå citronpaj, så tänkte jag dela med mig av världens godaste recept som jag har fått av syrran. Behold.

Pajdeg

• 2,5 dl vetemjöl
• 0,5 dl socker
• 1 tsk vaniljsocker
• 125 g rumsvarmt smör

Citronkräm

• 3 ägg
• 2 dl socker
• 0,5 dl vetemjöl
• rivet skalet från 1 citron
• 7 msk pressad citronsaft
• 1 msk potatismjöl

Mosa ihop pajdegen och tryck ut den i en helt vanlig pajform. Grädda i 200 grader, en kvart, mitt i ugnen. Gör under tiden citronkrämen. Vispa ägg och socker tills det blir vitt och fluffigt – elvisp rekommenderas. Tillsätt resten av ingredienserna och rör ihop det. När pajskalet har gräddat klart är det bara att hälla i citronkrämen och grädda ytterligare 10-15 minuter.

Ingen jävla maräng på, det blir för sött. Och inga konstigheter som stevia eller fiberhusk, man behöver faktiskt inte käka sötsaker varje dag, men när man gör det ska det vara gott på riktigt. Om man vill ha en snygg citronpaj kan man ju pudra över lite florsocker och dekorera den med fancy fruktskivor eller nåt, eller så skiter man i det och äter upp den som den är. Sjukt god.

Inlägget Citronpaj dök först upp på Arga Klara.

Vi har väldigt breda dubbla köksfönster, så alla tio ryms på samma fönsterbräda (tillsammans med andra prylar också!), så det borde inte vara så jobbigt att ta en tillbringare – eftersom jag inte äger någon vattenkanna – att hälla i lite i dem alla varje eller varannan dag. Som det ser ut nu så är det väldigt olika mycket fukt i jorden, så jag anar att han bara vattnar vissa plantor vartefter de börjar se lite trötta ut. Men jag har sagt att jag inte ska lägga mig i hans odling, och att det är helt och hållet upp till honom själv att ta hand om den, så jag tänker inte hjälpa till att vattna dem.

Jag kommer att ha fullt upp med att vattna de två chiliplantorna jag fick, och dessutom måste jag pollinera blommorna om det ska bli någon frukt! De är någon typ av hermafroditer, så det räcker om man petar lite i blomman med fingret, men det är väl avancerat nog för mig. Har inte ett dugg gröna fingrar. Hur som helst, det finns en risk för att de tio små paketen i fönstret trillar av pinn om jag inte påminner honom om dem…

Inlägget Plantor, vattning och gröna fingrar dök först upp på Arga Klara.