Det blev fel

Urghh, det är en sån där dag när det mesta blir fel. Skulle åkt iväg och träffat syrran i dag, men det är knappt någon idé på grund av händerna, när jag ändå inte kan göra något. Jag skriver med pekfingervalsen och det tar en halv evighet. Tog fel piller i morse också – inte för att det gjorde något eftersom jag stannade hemma, men det visste jag inte att jag skulle göra då. Och så bara för några minuter sen var jag hungrig och skulle göra lite nyponsoppa till lunch.

Kaffepanna på spisplatta. Det blev fel!

Men vad fan. När jag såg att jag hade satt kaffepannan på plattan blev jag så slagen av min egen dumhet att jag bara var tvungen att fota det. Jag hann inte sätta på plattan i alla fall, alltid något. Nä, jag gör om och gör rätt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/det-blev-fel/

Tidigare än på länge

Tidig morgon i går. Tidigare än på väldigt länge, jag kan inte ens komma ihåg när jag gick upp klockan sex senast. Kanske när jag jobbade i november? Antagligen inte sedan dess. Hade tid hos naprapaten i stan redan klockan åtta, och med taxi i rusningstrafik kan det gå lite hur som helst. Kallt var det också. Det gör ju inte mig något – så länge jag slipper stå ute eller sitta på en iskall parkbänk och vänta på bilen eller på att få komma in. Sedan dess har jag frusit, ända tills jag gick och la mig i går kväll. Förutom några febertoppar.

Bänk med snö. Är det tänkt att jag ska sitta här? Jävla mög. Gick upp tidigare än vanligt.

Jag planerar inte att gå upp riktigt så tidigt på ett bra tag igen. Åtta är en lagom tid att kliva upp, för att hålla en någorlunda vettig dygnsrytm och framför allt att hålla samma rytm som R. Jag skulle lätt kunna ligga i sängen till klockan tolv varje dag, men då skulle jag snart inte sova alls på nätterna och behöva sova mer på eftermiddagarna. Tar oftast en tupplur, men inte mer än en timme. Känner man sig inte sjuk innan, så gör man det när man behöver ligga i sängen allt som oftast. I alla fall jag. I dag verkar det som om jag ska ut en sväng igen – so long.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/tidigare-pa-lange/

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/listerine-skoljer-bort-skyddet/

”Vi ses om tre år”

Intervjun för färdtjänst i går gick bra. Förutom att man känner sig sjukare än man egentligen är hela tiden, när de propsar på att man hela tiden ska prata om när det är som sämst. Jag kan ju gå och göra saker på egen hand, även om jag måste stanna och vila, men absolut inte varje dag. Och om man bara utgår ifrån det värsta när det är som sämst, så låter situationen inte alls särskilt rolig.

Det var inga konstigheter, vi försökte klura ut lite avstånd gällande hur långt jag kan gå, men det varierar ju från dag till dag. Och de vill ha avståndet i meter, inte hur lång tid jag kan gå. Går jag ett steg i minuten kommer jag ju inte så långt, men jag kan gå en längre tid, och vice versa. Tre år och framsätestillstånd, det verkade inte vara några problem. ”Vi ses om tre år”, sa handläggaren och gav mig numret till personen som sköter assistansansökningar.

Intervju

Hon följde mig ut till porten, för det var någon där inne som var påtänd och flög på folk till höger och vänster. Det är alltid sådan misär och desperation där inne, socialen och diverse andra instanser håller till på samma adress.

Den stackars vakten i receptionen – samma som förra året – letade febrilt efter ett papper som han inte hade fått, det skulle vara från en socialarbetare som lovat att lämna det i receptionen åt en människa som behövde det i en domstol i dag, och socialarbetaren i fråga var inte anträffbar på telefon. Ingen av hennes kollegor visste riktigt var hon var eller hade tid eller lust att hjälpa till, och tiden nästan hade runnit ut. Vilken jävla knipa, utan något som helst tjänstemannaansvar. Stackars människor. Självklart hörde jag bara en del av historien, men den del jag hörde var inte roligt. ”Vi ses om tre år”. Jag hoppas jag slipper åka dit innan dess.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/vi-ses-om-tre-ar/

Inflammationer och tacksamhet

Fy fasen vilken dag det var i går. När klockan var halvelva på förmiddagen ville jag inget hellre än att dagen skulle vara slut, jag kunde inte göra någonting med armarna och var så sjukt uttråkad att det knappt fanns gränser för frustrationen. Gick och la mig ett par timmar, stirrade ut i tomma intet och önskade att livet vore annorlunda. Inte för att det gör saken bättre, men jag lyckades dagdrömma bort några minuter i alla fall. Alla leder har exploderat i inflammationer, jag fattar knappt hur det har kunnat bli så himla dåligt så snabbt. Självklart går det ju inte lika fort när man ska bli bättre – om man blir det.

Så jäkla frustrerande att det inte finns någon i landstinget som vill hjälpa mig heller. Reumatologen vill inte ta emot mig för min reumatologiska sjukdom, hör och häpna. Artros, förslitna leder och konstanta inflammationer i lederna, det är vad man behandlar och medicinerar hos reumatologen. Och det är vad jag har, men de tar inte emot mig på grund av att jag har en sällsynt sjukdom och proverna ofta ser annorlunda ut när bindväven är messed up.

Ehlers Danlos Syndrome EDS Ribbon

De hänvisar till allmänläkare som ska behandla och medicinera mig, men han har som sagt inte ens haft tid att undersöka mig på ett halvår. Och då var det bara en undersökning av en led. En. Dessutom är han inte någon expert på reumatiska sjukdomar eller hur de ska medicineras. Och verkligen ingen expert på EDS. Det finns ingen smärtklinik som vill ta emot mig. De som finns tillgängliga behandlar inte primärt fysiskt och provar ut mediciner, de kör med KBT och acceptans. Som om det skulle lindra inflammationerna. Grym sjukvård vi har i det här landet, verkligen. Tack.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/02/inflammationer-och-tacksamhet/