Okt 12 2016

Besök av nya biståndshandläggaren

För ett par veckor sedan ringde telefonen. Det var biståndshandläggaren på kommunen som ringde, men det var inte samma handläggare som var här och intervjuade. Hon skulle gå på semester och vara ledig i två veckor, men trodde att det bara skulle ta ett par veckor att få ett beslut efter att hon kommit tillbaka. Det var bara den lilla detaljen, att hon inte kom tillbaka.

De nya biståndshandläggaren ringde och bokade in en tid för ett hembesök, och sa att den förra slutat. Ehh, jaha. Så det här är att betrakta som min första intervju en gång till? Bara en månad senare? Jahapp. Hon var här i går, det var helt sjukt. För det första var hon väldigt sen, vilket inte var hela världen eftersom jag ändå var hemma, men med tanke på min ork, längden på intervjun och det jag berättat i den första intervjun (vilket fanns nedtecknat, hon hade det med sig), så borde det ha skett vid ett par tillfällen i stället för ett.

Så jag gick igenom alla detaljer en gång till, som jag gjorde för en månad sedan. Alla ortoser, alla hälsoproblem, allt jag behöver hjälp med. I detalj, men det fanns ju redan i arbetsterapeutens anteckningar också. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva förklara och visa allt, det här var tredje gången. Och biståndshandläggaren hade redan kommit till ett beslut, så jag fattar inte varför det ens gjordes. Jag får inte någon assistans, för R behöver inte mata mig i tillräckligt stor utsträckning. Det räcker med hemtjänst som kommer hit, lagar och skär mat till lunch (eller frukost), hjälper till med dusch och sånt.

Men hemtjänsten har ingen utbildning om EDS. Hemtjänsten kommer inte att kunna hjälpa mig att träna och jag kan inte lita på att de vet vad de ska kolla efter. Jag skulle inte ens kunna lita på att de flesta av mina nära vänner skulle göra rätt. Det är inte hemtjänstens jobb att hålla mina leder på plats om de hjälper till med påklädning, och det är inte heller mitt jobb att utbilda dem. Självklart måste jag ju säga hur jag vill ha saker och hur olika saker fungerar för mig, men det är inte samma sak som att lära alla som kommer och hjälper mig om hur mina leder fungerar och vad de ska göra när de råkar vrida fingrarna ur led. För det händer, tro mig. Eller axlarna, det är nog ännu läskigare. För dem.

EDS awareness month, Ehlers-Danlos syndrom

Så jag vet inte, det vore ju toppen att få hjälp med mat. Men varken jag eller R har någon som helst lust att lämna bort en nyckel för att folk vi inte känner ska kunna komma och gå, när det ändå inte kommer att avlasta honom. Han måste ju ändå fixa allt på kvällarna, träning och vara standby om jag behöver hämtning eller hjälp. Han undrade hur sjutton de tänkte, för han vet så väl hur mycket som behövs, och ja, jag vet faktiskt inte. Jag tvivlar inte på att de gör en korrekt bedömning utefter hur de själva ser på reglerna, men när man läser om assistans och pratar med vårdpersonal om assistans så får man en helt annan bild. Jag faller inom en av personkretsarna som har rätt till assistans:

  • Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Sen finns det fem grundläggande behov som berättigar till personlig assistans, och de är:

  • Hjälp med personlig hygien
  • Måltider
  • Att klä av- och på sig
  • Att kommunicera med andra
  • Annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade

Framför allt den sista, men alla utom att kommunicera är saker som gäller i mitt fall. Det har varit det enda som varit på tapeten när jag har diskuterat det här med läkare och arbetsterapeuter. Och den enda anledningen som biståndshandläggaren sa gäller, är att jag inte behöver tillräcklig hjälp med att äta själv. De erbjuder någon som kommer för att laga och skära mat åt mig, och sätta på ortoser på en bestämd tid, men det varierar ju från dag till dag när jag behöver dem. Eller från natt till natt. Visst vore det kul om jag skulle få äta riktig mat mer än en gång om dagen, men det hjälper ju inte R. Förvånad? Ja. Besviken? Ja. Och som sagt, efter halva intervjun var jag så trött att jag inte ens kom ihåg att fråga hur jag går vidare för att få hjälp med de sakerna. Hon sa inte heller något om vad som händer nu, för hon sa ju att hemtjänst inte var något problem. Men det märker jag väl.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/10/besok-av-nya-bistandshandlaggaren/

Okt 09 2016

Blivit vänner!

Jag och Fjodor har blivit riktigt bra vänner! Han visar mer och mer personlighet varje dag, och det har visat sig att han är en väldigt rolig liten typ. Pratsam, lekfull, oerhört gosig och snäll, men framförallt lekfull. Han sitter gärna i min famn en timme, men sen är det full fart i två timmar. Det där med att kattungar sover mycket verkar visst ha gått över. Han är inte särskilt fotogenisk, konstigt nog ser han alltid ut som en gammal sur katt när jag fotar honom! Han är faktiskt sötare på riktigt.

Arga Klara och orange kattunge. Vi har blivit vänner!

Vi gillar allt, verkar det som. Galna i mat, älskar att stoppa huvudet under rinnande vatten, vara i vägen och undersöka allt man håller på med. Han pratar mycket, hela tiden, och han är helt galen i att kolla på TV. Ja. Eller saker som rör sig på datorskärmen, eller telefonen. Jag kan inte sitta vid datorn när han upptäcker att muspekaren rör på sig eller att det är någon rörlig annons på skärmen, för han sätter sig på tangentbordet och jagar vad det nu är som rör på sig.

På en vecka har han gått från att vara en puckad liten anonym kattunge till en riktig kompis till både mig och R, och lille Fjodor är helt underbar. Och jag har små rivsår lite överallt, av kattungeklor som inte går att fälla in. Men han tror nog att han heter antingen ”Aj” eller ”Nejnejnej!”…!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/10/blivit-vanner/

Okt 05 2016

Smrt

I am smrt kitty.

Orange katt. Kattunge i blomkruka. Dum katt, roliga bilder på djur.Haha! Förutom att jag inte uppskattar att han smutsar ner en hel del när han sitter i blomkrukan, så har jag roligt åt den här grejen nästan hela tiden. De sa att han varit lite vindögd som kattunge, och det glimrar till ibland när han är trött. I R look smrt.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/10/smrt/

Okt 05 2016

Kanelbulle-kladdkaka

I går var det kanelbullens dag, så vad gör man? Jo, man bakar. Men det var för jobbigt att blanda ihop en bulldeg, kavla, knåda och jäsa, så jag gjorde en betydligt enklare och kanske för tillfället även mer spännande varianten: Kanelbulle-kladdkaka. Den ser ut som en gigantisk kanelbulle, men är en helt vanlig kladdkaka med smak av kardemumma i stället för choklad, och så ett kanel- och socker med smör-rippel. Så här ser den ut innan gräddning.

Kanelbulle-kladdkaka. En kladdkaka som ser ut som en stor kanelbulle!

Lite pärlsocker på och så voila, en gigantisk kanelbulle. Jag gillar kladdkaka för det är så svårt att misslyckas med den. Det går liksom inte att få den torr, nästan oavsett hur länge man gräddar den. Dessutom tar det knappt någon tid att svänga ihop en, och det känns lite lyxigare med en bit kaka än en bulle. Mums!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/10/kanelbulle-kladdkaka/

Okt 04 2016

Kattunge på laddning

Jag hade nästan glömt bort hur mycket kattungar sover. I går åkte R till jobbet i vanlig ordning, så jag skulle vara hemma med min lilla kattunge lilla Fjodor själv. Kul, tänkte jag, jag kommer att ha fullt upp hela dagen. Men icke. Han sov nästan hela tiden, och var bara vaken en halvtimme två gånger på hela dagen. Bara sällskapet är ju hur trevligt som helst, men man kan ju nästan inte låta bli att klappa honom.

Trött orange kattunge

På kvällen var han helt fulladdad, och levde rövare i sängen innan han kraschade. Det går så himla fort för honom att utvecklas till en liten personlighet, som inte alls syntes när vi var och kollade på honom tillsammans med alla syskon och kusiner. Han var lite anonym bland dem alla, men här har han blivit en supermysig, kelig, sällskaplig och ganska korkad kattunge. I går började han spinna, och nu kan han knappt sluta när man klappar honom.

Han verkar gilla utmaningar. Och så är han en riktig klätterapa, fast han är så liten. Högst upp på det nästan två meter höga klätterträdet i tre våningar är inga problem – fast han kommer inte ner själv. Det läskigaste som har hänt hittills är att han råkade sätta på skrivaren när han promenerade över mitt skrivbord, det var en jäkla märklig grej. Just nu sover han – igen – men det verkar vara lite mer bus i honom idag. Jag är redo.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/10/kattunge-pa-laddning/

Okt 02 2016

Fjodor

I går hämtade vi vår nya lilla vän, en orange kattunge! Resan hem gick bra, och vi var snabba med att bekanta oss med varandra och leka när vi kom hem. Vi började i badrummet i ett par timmar tills vi var trygga där, sen expanderade vi till hallen. Här är Fjodor!

Orange kattunge, FjodorEfter en stund gick ögonen i kors på honom, så han fick vara ifred och somnade som en stock. Inte konstigt att man är trött när man är van vid att ha 9 syskon och kusiner som brottas med en hela tiden, och man dessutom är alldeles ensam i ett nytt hem.

Han gick och jamade lite efter mamma till och från, men på det stora hela var han tuff. Mamman satt i vår bur en stund innan vi åkte hem med Fjodor, så buren luktar nog lite mamma. Han kunde inte alls motstå leksakerna när man distraherade honom, så när man började vifta med något var det som om alla eventuella bekymmer inte existerade längre. Framåt kvällen hade vi kollat i nästan hela lägenheten. Katt-TV var bra, det var dessutom ett skönt ställe att sova på.

Orange kattunge, Fjodor

Han sover mycket och hoppar ner i tvättkorgen när han blir trött. Det verkar som om han har någon fascination över mjuka saker, han liksom flyter ut och gosar ner sig ordentligt i allt som är mjukt. En hög med smutsiga t-shirtar, eller ett täcke, är helt perfekt. Han sov som en stock hela natten – i tvättkorgen – och gick och lade sig nu igen. Han har bara varit vaken en timme, och fått i sig lite frulle och lite lek. Sjukt snäll katt, och inte rädd för något hittills. Men det är bäst att gå och kolla vid buren och mamma skulle ha teleporterats dit lite då och då.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/10/fjodor/

Sep 27 2016

Blandband och kärlek

Ahh, Spotify. Spellistor, nutidens blandband. Eller ja, så nära det nu går att bli, för det är väl inte så många ungdomar som har en kassettbandspelare i dag, men för oss gamlingar det var ju A och O när man var ung. Man kunde spela in låtar från radion, tyvärr ofta med lite snack i början och slutet av låten, men i övrigt var det bara att köpa musiken man ville äga. Som alla borde göra, även nu. Det blev ju en salig blandning av låtar, därav namnet blandband. Man kunde byta band med varandra, men det fanns ju något som var ännu bättre. Att få ett blandband av en kille var ett riktigt kärlekstecken.

Kassettband

För tänk efter, vilken tid det tog att göra ett blandband! Det var inte bara som nu, när man skriver in artisten eller låten och högerklickar för att lägga den i en spellista, icke alls. Man var tvungen att vänta vid radion tills den där låten man verkligen ville ha med på bandet spelades, och så var man tvungen att trycka på den stora ”Record”-knappen i tid. Därav fenomenet med en hel jäkla massa halva låtar på gamla blandband.

För min del slutade fenomenet när CD-skivan hade blivit mer populär än kassettbandet, varken jag eller någon jag kände hade någon CD-brännare ändå. Men sedan borde det ha funnits en period, innan Spotify och andra delningstjänster, när de flesta hade tillgång till att bränna egna CD-skivor. Fast jag fick aldrig mer några blandband eller hemmabrända skivor. Har hela blandbandskonceptet fortsatt helt utan min vetskap under den tiden? Nu för tiden får man någons spellista på Spotify. Det är inte alls lika romantiskt och fy fan vad gammal jag är.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/blandband-och-karlek/

Sep 24 2016

Irriterande att diska

Jag har en diskmaskin. Det är inte direkt så att jag jublar över den, och hade jag inte haft någon hade en dylik inte stått överst på listan över saker att köpa. Inte alls, faktiskt. Jag har ingenting emot att diska så länge jag inte håller i eller lyfter något tungt, och det behöver jag inte göra. Kan lägga ner allt i vattnet och diska av det utan att hålla i något. Det vridbara duschmunstycket är perfekt för att spola av saker, så att man slipper snurra runt saken man ska skölja av. Dessutom är det skönt för händerna med varmt vatten.

Stekpannor, knivar och grytor vill jag ändå inte köra i diskmaskinen, och dessutom är det en mindre ansträngning för kroppen att diska dem för hand, än att böja mig ner och stoppa in grejerna i maskinen. För R diskar allt som är tungt och jag fluffar runt med de lätta sakerna. Men ja, visst kan det vara irriterande. Det ser man ju innan man ens börjar.

Att diska. Yes diskmedel. Ja, det är irriterande att diska.Jag ogillar särskilt att diska tallrikar med äggula på. Den limmas fast, och konstigt nog löddrar det när man sköljer den. Jag diskar mer än gärna i utbyte mot att jag slipper göra något annat, men det verkar som om många verkligen avskyr att diska. Själv tycker jag verkligen, verkligen inte om att stryka, och gör det bara i yttersta nödfall – det vill säga så gott som aldrig. Vad tycker du om att diska?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/irriterande-att-diska/

3 av 574Första..234..2550..Sista