Jag och Fjodor har blivit riktigt bra vänner! Han visar mer och mer personlighet varje dag, och det har visat sig att han är en väldigt rolig liten typ. Pratsam, lekfull, oerhört gosig och snäll, men framförallt lekfull. Han sitter gärna i min famn en timme, men sen är det full fart i två timmar. Det där med att kattungar sover mycket verkar visst ha gått över. Han är inte särskilt fotogenisk, konstigt nog ser han alltid ut som en gammal sur katt när jag fotar honom! Han är faktiskt sötare på riktigt.
Vi gillar allt, verkar det som. Galna i mat, älskar att stoppa huvudet under rinnande vatten, vara i vägen och undersöka allt man håller på med. Han pratar mycket, hela tiden, och han är helt galen i att kolla på TV. Ja. Eller saker som rör sig på datorskärmen, eller telefonen. Jag kan inte sitta vid datorn när han upptäcker att muspekaren rör på sig eller att det är någon rörlig annons på skärmen, för han sätter sig på tangentbordet och jagar vad det nu är som rör på sig.
På en vecka har han gått från att vara en puckad liten anonym kattunge till en riktig kompis till både mig och R, och lille Fjodor är helt underbar. Och jag har små rivsår lite överallt, av kattungeklor som inte går att fälla in. Men han tror nog att han heter antingen ”Aj” eller ”Nejnejnej!”…!