Ahh, Spotify. Spellistor, nutidens blandband. Eller ja, så nära det nu går att bli, för det är väl inte så många ungdomar som har en kassettbandspelare i dag, men för oss gamlingar det var ju A och O när man var ung. Man kunde spela in låtar från radion, tyvärr ofta med lite snack i början och slutet av låten, men i övrigt var det bara att köpa musiken man ville äga. Som alla borde göra, även nu. Det blev ju en salig blandning av låtar, därav namnet blandband. Man kunde byta band med varandra, men det fanns ju något som var ännu bättre. Att få ett blandband av en kille var ett riktigt kärlekstecken.
För tänk efter, vilken tid det tog att göra ett blandband! Det var inte bara som nu, när man skriver in artisten eller låten och högerklickar för att lägga den i en spellista, icke alls. Man var tvungen att vänta vid radion tills den där låten man verkligen ville ha med på bandet spelades, och så var man tvungen att trycka på den stora ”Record”-knappen i tid. Därav fenomenet med en hel jäkla massa halva låtar på gamla blandband.
För min del slutade fenomenet när CD-skivan hade blivit mer populär än kassettbandet, varken jag eller någon jag kände hade någon CD-brännare ändå. Men sedan borde det ha funnits en period, innan Spotify och andra delningstjänster, när de flesta hade tillgång till att bränna egna CD-skivor. Fast jag fick aldrig mer några blandband eller hemmabrända skivor. Har hela blandbandskonceptet fortsatt helt utan min vetskap under den tiden? Nu för tiden får man någons spellista på Spotify. Det är inte alls lika romantiskt och fy fan vad gammal jag är.