Blandband och kärlek

Ahh, Spotify. Spellistor, nutidens blandband. Eller ja, så nära det nu går att bli, för det är väl inte så många ungdomar som har en kassettbandspelare i dag, men för oss gamlingar det var ju A och O när man var ung. Man kunde spela in låtar från radion, tyvärr ofta med lite snack i början och slutet av låten, men i övrigt var det bara att köpa musiken man ville äga. Som alla borde göra, även nu. Det blev ju en salig blandning av låtar, därav namnet blandband. Man kunde byta band med varandra, men det fanns ju något som var ännu bättre. Att få ett blandband av en kille var ett riktigt kärlekstecken.

För tänk efter, vilken tid det tog att göra ett blandband! Det var inte bara som nu, när man skriver in artisten eller låten och högerklickar för att lägga den i en spellista, icke alls. Man var tvungen att vänta vid radion tills den där låten man verkligen ville ha med på bandet spelades, och så var man tvungen att trycka på den stora ”Record”-knappen i tid. Därav fenomenet med en hel jäkla massa halva låtar på gamla blandband.

För min del slutade fenomenet när CD-skivan hade blivit mer populär än kassettbandet, varken jag eller någon jag kände hade någon CD-brännare ändå. Men sedan borde det ha funnits en period, innan Spotify och andra delningstjänster, när de flesta hade tillgång till att bränna egna CD-skivor. Fast jag fick aldrig mer några blandband eller hemmabrända skivor. Har hela blandbandskonceptet fortsatt helt utan min vetskap under den tiden? Nu för tiden får man någons spellista på Spotify. Det är inte alls lika romantiskt och fy fan vad gammal jag är.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/blandband-och-karlek/

Irriterande att diska

Jag har en diskmaskin. Det är inte direkt så att jag jublar över den, och hade jag inte haft någon hade en dylik inte stått överst på listan över saker att köpa. Inte alls, faktiskt. Jag har ingenting emot att diska så länge jag inte håller i eller lyfter något tungt, och det behöver jag inte göra. Kan lägga ner allt i vattnet och diska av det utan att hålla i något. Det vridbara duschmunstycket är perfekt för att spola av saker, så att man slipper snurra runt saken man ska skölja av. Dessutom är det skönt för händerna med varmt vatten.

Stekpannor, knivar och grytor vill jag ändå inte köra i diskmaskinen, och dessutom är det en mindre ansträngning för kroppen att diska dem för hand, än att böja mig ner och stoppa in grejerna i maskinen. För R diskar allt som är tungt och jag fluffar runt med de lätta sakerna. Men ja, visst kan det vara irriterande. Det ser man ju innan man ens börjar.

Att diska. Yes diskmedel. Ja, det är irriterande att diska.Jag ogillar särskilt att diska tallrikar med äggula på. Den limmas fast, och konstigt nog löddrar det när man sköljer den. Jag diskar mer än gärna i utbyte mot att jag slipper göra något annat, men det verkar som om många verkligen avskyr att diska. Själv tycker jag verkligen, verkligen inte om att stryka, och gör det bara i yttersta nödfall – det vill säga så gott som aldrig. Vad tycker du om att diska?

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/irriterande-att-diska/

Depp utan motion

Det här med att vara ensam så mycket är inte min grej. Det blir jobbigare och jobbigare för varje dag, och jag saknar verkligen att vara ute med folk, gå och sätta mig och fika någonstans med en bok som sällskap, eller bara strosa omkring och glo på saker. Efter bara en liten stund är jag så trött, och har så ont, att jag bara vill hem och lägga mig. Men nu börjar det gå så långt att jag skiter fullständigt i om jag är trött eller har ont, och gör det ändå. Hamnar i världens depp när jag inte gör ett dugg. En del saker ska man låta vara och inte kämpa mot, men nu pratar jag ändå om att typ strosa eller fika. Inte träna. Och hur lever man bra utan motion?

Det verkar inte spela någon roll vilken sorts sjukdom eller åkomma man har, oavsett om den är fysisk eller psykisk så blir det bättre med rätt sorts motion. Jag blir avundsjuk på folk som kan, och sur på folk som inte gör det trots att de borde. Som tur är har jag det inte helt otrevligt tillsammans med mig själv. Me, myself and I. Men jag blir deppig, hängig, trött, sover dåligt och äter dåligt när jag inte rör på mig. Från att ha gått på gym 4 gånger i veckan för en massa år sedan, till att knappt röra mig alls.

Det är bara att googla ”positiva effekter av träning”, så förstår väl vem som helst som inte är på topp att man kanske skulle slänga ihop ett träningsprogram och göra hemma, eller gå till en sjukgymnast? När man inte kan ändra tanken, ändra något annat så följer tanken med. Jag lovar att man inte orkar vara särskilt ledsen när man är fylld av adrenalin och endorfin efter ett stenhårt träningspass.

Eller jo, visst rör jag på mig. Micropromenader varje timme inomhus, så en ute om jag har sällskap. Jag håller på att bli lite smått galen utan motion. Inte konstigt att man kan må dåligt och bli deprimerad om man inte låter kroppen jobba – det är dess naturliga tillstånd. Ingen är gjord för att sitta framför en jävla dator och knappa en hel dag, eller att sitta i soffan och blänga på TV. Symtomen på att man lever fel är så tydliga, ändå skiter folk i att träna. Och jag varken kan utan hjälp, eller får. Faaaaan.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/depp-utan-motion/

En liten orange katt

Jag är nyss hemkommen från en liten titt hemma hos en före detta kollega. Hon har två kullar kattungar i varierande åldrar, och när jag var och käkade lunch på kontoret i fredags råkade hon höra att jag var på jakt efter en ny vän. Så i dag åkte vi och kollade, lekte, klappade och såg hur de interagerade med varandra. Möt min nya lilla vän, en orange katt!Orange katt leker med snöre

Han var lite blyg när vi först kom in, men så fort man drog fram ett litet snöre var det full rulle. Klättra upp längs benen, jaga – inga problem!

Orange katt leker

Han var en av de mindre i kullen och var liksom en sån där mellankatt – inte alls rädd, men inte den som rusar fram och lattjar så fort någon kommer in. Lite lugn sådär, precis vad jag letar efter. Jag har alltid gillat orange katter, de ser så snälla ut. Den här hade liksom ränder längs med ryggen, och prickar på magen. Stora öron och stora ögon.Orange kattR har självklart ett och annat att säga till om också, och han fastnade mer för en annan kattunge i den yngre kullen. Den var svart, lite halvlånghårig, och med vita långa strån på benen. Har aldrig sett något liknande, den kan nog bli hur fin som helst! Vi har ju funderat på att ta två katter, och då är det ju bra om de har vuxit upp tillsammans. De är kusiner. De var lätta att hantera, inte skraja, har vuxit upp med barn och full rulle i ett hem som liknar mitt på många sätt och vis. Jag vill så gärna ha den, jag är kär. Hoppas bara att R är lika övertygad om att båda ska få flytta in hos oss…!

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/en-liten-orange-katt/

Märkligt, men en bra förändring på katthemmet

Är det inte märkligt ibland hur det fungerar i världen? Så länge inte allmänheten uppmärksammar något, så händer det inte ett skit på till exempel en arbetsplats där de anställda försöker påtala felaktigheter eller smaklösa inställningar. Men så fort det skrivs om det på ett ställe där andra människor kan läsa och få lite insikt, människor som inte har någon direkt koppling till arbetsplatsen, då kan det hända saker fort.

Är det inte väldigt märkligt att en liten blogg som denna kan få till en förändring på ett sådant ställe bara på några få dagar, när de anställda har försökt få till exakt samma ändring under många år? Hur sjutton kan mina åsikter, som helt utomstående, vara viktigare än de anställdas? Även om det är samma åsikter, borde man inte ha lyssnat på de anställda från början? Krävs det verkligen att folk som inte har något med stället att göra ska bli upprörda innan det händer något, räcker det inte med upprörd personal? Jag kan tycka att det är väldigt märkligt.

Med detta sagt vill jag meddela att Fisksätra Katthem har ändrat kriterierna för att få adoptera en katt genom dem. Inte längre står det något om att man inte kan ha katt om man är handikappad, rullstolsbunden, har ”förtidspension” eller personlig assistent. Detta gjordes tydligen efter att mitt inlägg om dem häromdagen blivit uppmärksammat. Jag är väldigt glad över det, för poängen med den här bloggen är ju, förutom att jag ska ha något att göra, att peka på orättvisor och andra otrevligheter eller fördomar man ofta råkar ut för när man har något slags funktionshinder eller en osynlig sjukdom. Det var riktigt illa, men det är sällan jag ser så snabba förändringar någonstans efter att ha påpekat ett fel.

Förhoppningsvis är det inte bara kriterierna på hemsidan som har ändrats, jag hoppas även att de ansvariga har fått en rejäl tankeställare och fattat att det inte är okej att uttrycka sig så. Eller ens tycka så. Det är ett första steg i rätt riktning, i alla fall. När jag har hittat en ny liten kattvän får de gärna komma hem till mig och inspektera hur bra vi har det tillsammans, hur bra det funkar med katt, rullstol och förtidspension. Och kanske personlig assistent också. Och om jag kan döda fler fördomar gör jag gärna det. Tack till alla som engagerat sig!

Grå katt i gräs

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2016/09/markligt-men-en-bra-forandring-pa-katthemmet/