Länge sen jag drömde nåt kul

Det var väldigt länge sen jag kom ihåg vad jag drömde. De senaste åren har jag ofta kommit ihåg vad jag drömmer, och det är ofta riktigt jäkla knasiga grejer, men sedan jag började med medicin som ska få mig att sova hela natten så är drömmarna puts väck. Möjligen att man kommer ihåg något precis när väckarklockan ringer på morgonen, men det är bara fragment, och inget som är särskilt galet. Inte så där att jag kan snooza och fortsätta drömmen i 8 minuter till.

Jag saknar de där morgnarna när man drömde något skumt där man inte alls förstod sammanhanget eller hur hjärnan ens kan komma på att kombinera olika tankar på det viset, man liksom vaknade ibland och skrattade när jag tänkte på vad som egentligen hade hänt medan jag sov. Faktiskt, det var väldigt lustigt ibland. Men fördelarna med att sova en hel natt är ju helt klart större än att få sig en tankeställare eller att få fnissa lite. Brukar du komma ihåg dina drömmar?

Hetsen om sommarens vikt

Kikade in på en av kvällstidningarnas hälsosajter i går kväll, och jävlar i min lilla låda. Precis allt handlar om att gå ner i vikt eller få en platt mage, med omskrivningar som att slippa smärta och ryggont. Hur många kilo någon har gått ner på ett år, som någon slags inspiration. Alltså, det är ju jättebra om folk blir mer hälsosamma och rör på sig mer, men det handlar inte bara om att gå ner i vikt, och socker är inte alltid den stora stygga vargen. Dessutom kostar det pengar att läsa artiklarna, man kan bara se rubrikerna när man surfar runt gratis.

Enligt sajten så är ju socker rena döden, men det går alldeles utmärkt att enbart äta kanelbullar och ändå gå ner i vikt. Det handlar om hur mycket man äter. Visst är det svårt om man äter för att man är uttråkad eller inte kan låta bli att äta fastän man egentligen inte är särskilt hungrig, men det är ju en träningssak. Och en fråga om distraktion och disciplin. Många går upp massor i vikt när de blir sjuka eller slutar jobba, helt enkelt för att de inte anpassar kaloriintaget efter sin aktivitetsnivå. Tro mig, man blir jävligt hungrig av en del mediciner, men biverkningen ”viktuppgång” beror inte på medicinen i sig, utan på grund av att man äter mer. Och det kan man styra.

Äpplen, frukt

Vad hände med enkla råd som att äta mindre portioner, äta mer grönsaker och göra små ändringar i vardagen som är hållbara, i stället för att tvärt sluta med alla kolhydrater, byta till vegankost eller göra ett träningsschema med 5 dagars träning i veckan? Väger man redan 20 kilo för mycket lär det inte vara en hållbar lösning. Och jag är så jävla trött på att höra uttryck som ”muffinsmage”, ”platt mage” och ”sommarkropp”. Folk i allmänhet har inte en platt mage, och man bör inte eftersträva att vara smal en del av året. Man bör må bra utan att bli påprackad en jäkla massa nonsens om att gå ner i vikt.

Friterad kyckling till middag

I dag slår vi på stort med friterad kyckling till middag! Jag gör den som en vanlig dubbelpanering, med kryddat mjöl, ett dopp i ägg och sedan täcker jag den med panko, och steker i het olja. Jag låter alltså kycklingen bada i sina egna potentiella barn innan jag tillagar den. Har ingen fritös och behöver ingen heller, det funkar utmärkt med en vanlig stekpanna till saker som inte är så tjocka.

När jag säger ”slår på stort” menar jag inte att det är någon fin eller bra mat – tvärtom – men det är gott. Jag gillar ju egentligen inte att laga mat som är onyttig, det känns så ofta ganska dumt att lägga ner tid och energi på något som inte alls är bra för kroppen. Lite som när man köper en läsk, man betalar dyra pengar för att bli lite sjukare. Det är sjukt, ändå vill man göra det ibland.

panko och olja. Friterad kyckling hemma.

Friterad kyckling hemma är ändå en hel del bättre och nyttigare än de där små bitarna som erbjuds på diverse snabbmatsrestauranger. Malda restprodukter, kanske en och annan näbb och fot, och mjöl. Det är inte alls lika gott. Käkade på KFC sist jag var utomlands, det var faktiskt inte alls så dumt. Man kunde faktiskt se vilka delar av kycklingen man åt, men mängden mat i en portion var lite pervers.

Jag kör med vanliga bröstfiléer som jag skär i remsor och mörar, för det finns inget värre än något som är panerat och stekt (eller friterat) och stenhårt inuti. Som när jag och E från Norrland testade att äta pytonorm, det var helt omöjligt att skära eller tugga. Sen är det alltid det där problemet med kladd. Jag gillar inte kladd. Ägg och mjöl i kombination, när man har doppat fingrarna några gånger i varje… Blargh. Jag brukar ha sallad och vitlöksdipsås till min kyckling, ibland kokt potatis också, men tar gärna emot tips på andra bra sätt att servera den!

LSS

Nu är det bara en knapp vecka kvar till nästa besök hos vårdcentralen. Inte för att jag fattar hur vi ska hinna det, men det är tänkt att jag ska få ett läkarutlåtande till min ansökan om att ha R som assistent enligt LSS, lagen om stöd och service. Han lägger redan ungefär 15 timmar i veckan på det, utöver det som alla människor vanligtvis gör när de bor själva. Plus restiden. Eftersom han dessutom måste betala så mycket för min vård så känns det inte sjysst att han ska behöva arbeta mer än heltid för att få nöjet att göra det.

En del kanske tänker att det är skönare att ha någon som man inte bor med som sin assistent, men för mig känns det inte alls bekvämt. Inte för honom heller. Dessutom vill jag inte ha någon för mig okänd människa här hemma i onödan, och eftersom mitt hjälpbehov varierar så mycket från dag till dag så skulle det nog funka ganska dåligt ändå.

-Jo, jag får inte upp dörren till kylen, kan du komma hem hit och hjälpa mig fixa lunch?
-Jag får på mig strumporna i dag så jag behöver inte hjälp just nu.

Det går ju knappt att schemalägga sånt, och det är ju de sakerna som verkligen spelar roll. Jag ska inte behöva gå upp klockan sex när R åker till jobbet för att vara säker på att jag får på mig kläder och kan komma iväg till behandling. Det måste få finnas tillräckligt med tid för att fixa så att jag kan käka, de dagar händerna är för dåliga.

Hand i kompressionsvantar och handledsstöd, ortoser

Min läkare på vårdcentralen ville att jag förberedde en lista med punkter att ta upp så att det skulle gå fortare med läkarintyget för att ansöka om assistans enligt LSS, men det är ju inte mitt jobb. Alls. Ändå är jag tvungen. Det finns inte tillräckligt med tid för mig hos primärvården för att jag ska hinna med att både förnya recept och få ett intyg, när saker som en snabb undersökning av något är helt utesluten. Vem ersätter mig för det jobbet? Ingen. Paragraf 2 i Hälso- och sjukvårdslagen bryts varenda jävla månad i mitt fall, och jag är så less. Det är dagens jobb.

Arbetsförmedlingens hemsida

För ett par år sedan satte Arbetsförmedlingen igång ett projekt med att uppdatera sin hemsida och göra den mer användarvänlig, eftersom ledningen trodde att de låga förtroendesiffrorna för myndigheten berodde på att webbplatsen var föråldrad. Jag har absolut ingen aning om hur sjutton de kom fram till att skylla på hemsidan, när alla egentligen tycker att det är personalen och politiken den är fel på, men det är inte vad det här inlägget handlar om. Projektet med att fixa en ny hemsida har kostat 100 miljoner kronor, och nu har det kommit fram att hela projektet har misslyckats och att det inte blir någon ny webbplats!

Men det är inte allt. Projektet med en ny hemsida läggs ner, men det ska ändå på sätt och vis förlängas och få ytterligare 20 miljoner kronor till att förbättra Platsbanken för folk som söker jobb. Visst är det en utmaning att få en så stor webbplats att funka, både tekniskt och utseendemässigt, men Arbetsförmedlingen är knappast den första myndigheten i världen som haft ett sådant problem. Det finns lösningar. 100 miljoner kronor för en hemsida, hör ni hur löjligt det låter? Sjukt. Antagligen värt det om hemsidan har så många avancerade funktioner att den kommer att spara personalkostnader i framtiden, men var ska de stackars tjänstemännen då ta vägen?

Pengar. Dom från förvaltningsrätten. Arbetsförmedlingens hemsida.

För er som på rak arm inte riktigt kan relatera till hur mycket 100 miljoner kronor är, så kan jag meddela att det är 833 årslöner med min sjukersättning. 833 årslöner. Vet ni vad personen som är ansvarig chef säger om det hela? Utvecklingen är ”beklaglig”. Beklaglig? På riktigt, är det allt? 100 miljoner kronor i skattepengar har spenderats på något som har resulterat i absolut ingenting, och huvuden rullar inte. Då är det något fel.

De som varit inblandade som har någon slags ansvar borde få sparken fortare än vad som är fysiskt möjligt. Det är ju lustigt att Arbetsförmedlingen själva inte ser eller förstår att det är personal som beter sig som om de har rätt att förolämpa och anklaga människor, och personal som inte gör sitt jobb som gör att förtroendet för myndigheten är så lågt. 833 årslöner på ingenting, bra jobbat.

Snart kommer våren!

Nu är det egentligen inte alls länge kvar innan våren kommer! Jag är så evinnerligt less på kylan, vintern snön och slasket. Jag borde verkligen bo någonstans där det är varmt, där man slipper tjocka sockor, täcken och fodrade stövlar. Kjol, sandaletter och ljumma brisar är min grej, sommaren är den enda tiden på året när jag mår riktigt hyfsat.

Ben i solen på en sandstrand

Visserligen måste man väl genomlida ett och annat bakslag under våren också, men så länge solen värmer lite ibland är det ok. Sen får vi väl decembertemperaturer på midsommarafton också, men efter det brukar det vara sjysst i åtminstone några veckor. Jag lever verkligen för sommaren, resten av året är bara en enda lång väntetid. Faktiskt. Det finns inget att göra när man är ensam, alla andra jobbar och det är kallt och slaskigt ute. Vill man gå en promenad i stan? Glöm det. Alla är gladare och trevligare på sommaren.

En vacker dag kanske jag flyttar utomlands. Någonstans där det finns vård för patienter med EDS och dessutom är några grader varmare året om. Man behöver inte flytta så långt för att finna det, det räcker att åka en liten bit ner i Europa. Men det är bara drömmar, i alla fall än så länge.

Ny vecka, dags att vila

Borta bra men hemma bäst. I alla fall när man bara åker till lantstället en natt, när det inte är sommar och vattnet inte är på eftersom det fortfarande är för kallt. Ganska obekvämt, så det blir mycket vila. Men det var trevligt i alla fall, även om jag inte gjorde mycket alls så är det något annat än hemmets fyra väggar och det är annat sällskap.

R har fixat och donat med huset som vanligt, och nu har vi en ny inredningsdetalj på väggen bakom kaminen – ett gammalt slitet plastlock till en burk matjessill. Nej, inte permanent, bara för att täppa för hålet till skorstenen så att det inte kommer in så många möss och andra härliga kryp medan vi inte är där. Fast om en mus vill komma in i det där huset så gör den nog det ändå, det finns säkert massor med små springor där de kan komma och gå som de vill. Tur vi har en liten musjägare.

Mus. Vila på lantstället.

Det enda vettiga jag gjorde var att visa ”svärmor” hur man scannar och fixar lite med datorn. Vi fick så god middag på lördagskvällen att jag egentligen åt alldeles för mycket, för jag var knappt hungrig på hela dagen i går. Vi delade på en gigantisk skål räkor till förrätt, och sen blev det klassisk biffstek med lök. Vin. Och en bulle till kaffet efteråt. Ahh!

R kom som vanligt undan ganska lindrigt med matlagningsansvaret i helgen – han fixar helgerna och jag kör middagar resten av veckan – för vi åt rester från i fredags när vi kom hem i går kväll. Nu tänker jag försöka komma ikapp med nyheter och annat dumt, för i dag har jag inte något inplanerat. Planera middagarna för den här veckan, vila, fixa, kanske göra en ansiktsmask. Det blir lagom.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE