Ekonomi under pandemin

Det är många som har drabbats av riktigt hårda bakslag med sin ekonomi nu under pågående pandemi. Frilansare och de med gigekonomi i flera branscher har i stort sett förlorat hela sin inkomst sedan i början av mars. På sina håll börjar det dyka upp ett och annat jobb igen, men det är inte på långa vägar som förut. 

Har man eget företag kan man inte heller ansöka om a-kassa, utan att lägga ner sitt företag. Det är något som få företagare är villiga att göra. Det är naturligt att kämpa för det man byggt upp istället för att gå och söka bidrag. Reglerna för att få a-kassa om man har sitt företag vilande är snåriga, och man får till exempel inte marknadsföra sitt företag.

Det är många av dessa som har tvingats att ta lån för att klara sig under den här tiden. Och om man inte har fast anställning eller om man har haft problem med ekonomin tidigare är det inte heller så enkelt att få ett lån. Men det går att låna ändå, eftersom det finns alternativ till UC. Det innebär inte att långivarna inte gör någon kreditupplysning. Det innebär att de inte använder sig av UC och därmed inte heller försvagar kreditvärdigheten hos någon som ansöker om lån.

Vad är fördelen med det då? Jo, med dagens automatiska kreditbedömningar kan du om du har otur få din låneansökan avslagen om du haft för många UC-förfrågningar på kort tid. Ditt ärende kan helt enkelt bli felbedömt. Att låna utan UC är då enda lösningen.

Mynt, pengar

Kris i flera branscher

En av de branscher som drabbats hårdast är underhållningsbranschen. Jag hade till exempel trott att regeringen vid det här laget skulle släppa lite på restriktionerna gällande sittande publik på max 50 personer vid uppträdanden. Idag är det fullsatt på restauranger och uteserveringar, folk hänger bredvid varandra i baren och sitter tätt. Men om någon samtidigt spelar eller sjunger måste alla utom sammanlagt 50 personer utrymma lokalen. Det är väldigt lite rim och reson i det, kan jag tycka.

Det pågår en kris i kulturbranschen. Regeringen har lovat stöd till kulturarbetare, men de allra flesta kommer aldrig att få något. De som hankar sig fram genom att vara ute och spela, de som kompar mer kända artister och inte riktigt har stöd av egna fans, de är lämnade helt utanför. Lägg sedan till alla andra yrken som också har med branschen att göra. Scen-, belysnings- och ljudtekniker, roddare, maskörer, skådespelare, filmskapare, författare och scenkonstnärer får inte heller hjälp.

Sedan har vi alla som varslats och har blivit av med jobbet under de här månaderna. Visserligen har många en uppsägningstid på  tre månader. Men hoppar man in på timmar eller som vikarie får man kanske gå samma dag, beroende på hur avtalet ser ut och vilken anställningsform man har. Och inkomsten kan vara helt borta. Det är svårt att planera för något när man inte hade en tanke på att en pandemi skulle komma och vända upp och ner på allt.

Min ekonomiska situation

För min egen del så har min ekonomiska situation förbättrats lite under pandemin. Men inte för att jag har tjänat mer pengar, utan för att jag isolerar mig och inte kan spendera något. Allt jag vanligtvis lägger på olika typer av vård, behandlingar och massage sparar jag in nu. Det resulterar visserligen i att jag mår sämre än vanligt och har mer ont. Men inget ont som inte har något gott med sig, antar jag.

Hälso- och sjukvården och alla olika typer av behandlingar är ju faktiskt inte alltid gratis. Det är något som många i Sverige verkar tro, men det är mycket man får bekosta själv. Jag har lagt ned tiotusentals kronor bara de senaste tre åren. Mer pengar innebär mer frihet. Den som säger annorlunda har aldrig varit i sitsen där de inte har råd att hälsa på sin familj över julen eller träffa en kompis över en kopp kaffe.

Klara Schmidtz

Situationen innebär också att jag inte heller har köpt några kläder eller skor eller åkt någonstans. Inte heller har jag roat mig med något mer än en enda gång. I vanliga fall går jag ju på konserter titt som tätt på sommaren, och försöker komma ut och träffa vänner över en fika åtminstone en gång i veckan.

Vem som helst kan drabbas

Den här pandemin har tydligt visat att vem som helst kan hamna i ekonomiska problem, när som helst. Vi vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Är det inte ett corona-virus kanske det är en olycka eller ett sjukdomsfall som ställer till det. Jag tror att så länge man har full koll på sin ekonomi och vet precis vad man klarar av (eller inte), så blir det lättare den dagen när det blir tufft.

Självklart hjälper det om man känner till vilka regler som gäller för den anställningsform eller företagsform man har. Och att man vet vilka steg man ska ta om man helt plötsligt står utan jobb. Det är lätt att skjuta på sådant när allt går bra, men en vacker dag kan det vara för sent. Pengar är inte allt. Men de hjälper.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/09/ekonomi-under-pandemin/

Jolly Roger

Häromdagen slog målarlusten till igen och jag tänkte att jag skulle måla någon slags gullig version av en dödskalle. Tänk ”My Little Pony”, men med en dödskalle istället för en ponny, och baserad på piratflaggan Jolly Roger. Regnbågar och pastelliga färger. Det blev inte riktigt så.

Påbörjade den gulliga versionen, med akrylfärg på duk, men insåg snart att det inte skulle bli så bra som jag tänkt mig. Så jag bytte till en annan färgskala och skippade penslarna för att istället bara använda palettkniv. Möt Jolly Roger, den lite heta versionen.

Jolly Roger , målning i akrylfärg på kanvas

Haha, inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men det blev okej ändå. Gillar att måla med kniv. Har fått hem ny kanvas som är mycket finare i texturen än den jag vanligtvis brukar måla på, och jag älskar den. Blir nog nåt mer detaljerat snart. Frågan är bara vad, men helt säkert är i alla fall att jag inte ska göra nån gullig mangapastell föreställande en dödskalle igen.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/09/jolly-roger/

Öga i akrylfärg

Har målat en hel del i isolering. The corona sessions, som jag kallar dem, har resulterat i ett par landskap och lite andra smågrejer. Sen tänkte jag att det var dags att prova något annorlunda. Gör ofta saker som ser mer eller mindre realistiska ut, så jag ville göra något annat. Målade ett öga.

Öga i akrylfärg, A4, målning

Mitt öga består av ett gäng rektanglar i olika former och vinklar, förutom själva formen på ögat. Det var en bra övning i att använda klara färger och att måla raka linjer, men även i att vara lite stadig på handen. De tunna svarta linjerna var det sista jag gjorde, och det hade kunnat gå hur illa som helst.

Nu har jag nästan slut på material för att måla så mycket mer. Behöver fin målarduk och mängder av olika färger. Det enda jag har kvar är lite grövre pannåer och typ 12 färger, så det jag kan göra (eller vill göra) är ganska begränsat. Kan inte riktigt gå till ett postombud och hämta grejer ännu heller. Men jag kanske kan få någon annan att göra det åt mig. Det lär bli ett och annat öga i olika stilar till framöver, eftersom det funkar med vilka färger som helst.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/08/oga-i-akrylfarg/

Ett glas vin i goda vänners lag

Ett glas vin i goda vänners lag, kanske? Nej, inte på fyra månader. Här är en av de sista gångerna jag var ute och gjorde det. Det var tillsammans med R, vi stack faktiskt iväg på en kryssning bara för att den fantastiske Zakk Wylde skulle spela på den. Har gillat honom sen 1994, ha. Självklart hoppar man på en kryssningsbåt man inte vill ha något med att göra i övrigt (Rock the Boat) för att se honom live.

Båten och det som hände på den i övrigt var inte mycket att ha. Det var ganska lite folk, och jag tror att de flesta där åkte just för att se Zakk. Fick riktigt usel mat på restaurangen Grill House på Silja Galaxy. Min potatispuré med parmesan var hård och smakade enbart gammal uppvärmd kokt potatis. Laxfilén som serverades till var full av ben, dödstorr och var täckt av vitt protein. Sa vad jag tyckte till personalen, som inte erbjöd något annat eftersom restaurangen snart skulle stänga. Sjysst, tack. De hade i alla fall gott vin.

Klara Schmidtz

Längtar

När blir nästa glas vin i goda vänners lag? Jag hoppas att det blir senare i sommar. Min kära vän E från Norrland skulle försöka komma ner och hälsa på – självklart på avstånd. Jag kan räkna de människor i och runt Stockholmsområdet som kommit och hälsat på för fika eller nåt utomhus, och de tillfällen när det har hänt, på en hand.

Men E är beredd att åka 80 mil för att vi ska kunna träffas. Vad ska man säga? Hoppas bara att vädret är bra, annars blir det svårt. Jag längtar verkligen. Vi ska självklart ta ett glas vin (eller fem), avhandla Zakk, en mängd andra musiker, band, låtar och konserter, men även utbyta skämt och djupare tankar.

Han ringde faktiskt för ett tag sedan bara för att han ville muntra upp mig med ett skämt. Det var så bra att han tänkt spara det tills vi sågs, men sen kom det en pandemi i vägen och det var lika bra att berätta det. Det var faktiskt ett av de roligaste skämten jag hade hört i hela mitt liv. Eller så var jag bara så tömd på allt som är roligt. Oavsett vilket – I can’t wait.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/07/glas-vin/

Att hålla avstånd

Jag är snart klarat av fyra månader i isolering. Måste hålla avstånd, och det är väldigt tärande. Försöker gå ut och promenera en hel del, helst varje dag. Det är lite väderberoende, men om jag inte rör på mig lägger kroppen av. Går oftast i skogen, och då blir det oftast i Nackareservatet eftersom det ligger nära där jag bor.

Skog i skymning. Att hålla avstånd i en pandemi.

Visst är det vackert, men man blir samtidigt påmind om hur ensamt det är i isolering. Skulle nästan hellre promenera i stan, för att se lite mer än bara skog. Självklart på behörigt avstånd från alla idioter som inte kan hålla avstånd, men jag kan inte åka tunnelbana. Går jag på naturstigar är det lätt att hålla avstånd, men på gångvägar eller trottoarer i stan är det hemskt.

Och apropå att hålla avstånd, nästan varje dag måste jag be folk att kliva åt sidan så att vi kan mötas. Eller be dem att inte gå i bredd så att vi kan hålla avstånd. Nästan varje dag skiter någon i det jag säger så att jag får gå av gångvägen, rakt ut i stadstrafiken eller ner i ett dike för att de inte flyttar sig. Jag blir hånad och skrattad åt. Nästan varje dag är det någon som pekar finger åt mig, eller så får jag höra saker som ”Gå inte ut om du är rädd”.

Lyft fram det!

En kolumnist i Aftonbladet skrev om det här för någon vecka sedan, men det är det enda jag har läst om situationen. Det är vidrigt och det bör lyftas fram. Det är jobbigt nog att vara i en riskgrupp. Det innebär förmodligen att du är sjuk varje dag resten av ditt liv till att börja med, men kanske även att du varit isolerad i nästan fyra månader nu. Fyra månader utan vänner, bekanta, släkt. Utan att kunna gå in i en butik för att handla mat eller att åka kommunalt.

Folk i allmänhet bryr sig inte om att hålla två armlängders avstånd till alla andra människor som inte ingår i det egna hushållet. De bidrar till att folk dör. Jag brukar svara att Folkhälsomyndighetens information även finns på lättläst svenska, eftersom de inte verkar ha förstått.

Är det så här människor har blivit? Vad hände med att visa hänsyn och omtänksamhet mot de som behöver det? Varför pekar ni finger, hånler åt, spottar efter och dessutom skrattar åt folk som försöker rädda sitt eget (och andras) liv genom att hålla avstånd? Var är civilkuraget, och varför är det ingen som pratar om det här hemma? Jag blir så arg att jag kokar. Det borde fan bli straffbart att inte följa rekommendationerna i en pandemi. Idioter.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2020/07/halla-avstand/