Nu ska jag berätta om en av de roligaste matupplevelserna jag har haft – när jag körde ägg i micron. Jag var kanske 16 år, och var ensam hemma med farsan. Vi skulle fixa något att äta, för vi skulle på konsert senare på kvällen, och eftersom vi inte var världens bästa kockar så blev det lite goda mackor. Räkmacka för min del, och äggmacka till honom. Så vi kokade två ägg.
När de hade kokat några minuter tog vi upp och skalade dem. När jag skivade det första så var det inte riktigt färdigt, både vitan och gulan var lite rinniga. Det går ju inte på en äggmacka! Eftersom de redan var skalade tyckte vi att vi inte kunde koka det mer. Men däremot borde det gå att micra. Sagt och gjort. Vi körde ett skalat, redan halvkokt ägg i micron och körde någon halvminut. Sedan öppnade vi och kände på det. Det var bättre, men inte helt ok. Så vi gjorde samma sak en gång till. Öppnade micron. Kände på ägget.
PANG! Det exploderade när farsan rörde det! Och det var ingen liten smäll, utan det lät verkligen som en smällare! Bakom honom fanns en vägg, och på den väggen syntes hans konturer i miljontals pyttesmå, torra äggpartiklar! Farsans glasögon var täckta av samma sorts äggbitar, det satt i hans skägg och i håret. Bitarna var verkligen torra som fnöske (ja, såklart jag var tvungen att smaka), väldigt små och väldigt många. Att ett ägg blir så stort när det går i tusen bitar, så att säga!
Farsan blev nog ganska chockad, för han stod kvar i exakt samma position ett bra tag, innan vi bröt ut i skratt. Det var bara att börja städa och sen koka nya ägg. Och försöka hålla sig för skratt på konserten – det gick knappt!
