Läste i tidningen att Leif Mannerström vägrar ta bort ål från sin meny trots att den är rödlistad*, det vill säga att de faktiskt löper en risk att dö ut. Den är alltså utrotningshotad, och WWF avråder alla från att äta ål. Mannerström påstår att problemet är fiskare utanför Sveriges gränser, och vattenkraftverken, men det spelar väl ingen roll? Så länge man köper och serverar ål är man ju en högst bidragande del till problemet. Påminner lite om såna där halvhemliga sällskap som träffas och äter djur som är så ovanliga och utrotningshotade som möjligt.

Och vad är det för jäkla inställning förresten, att vägra ändra sig bara för att en viss sorts mat enligt tradition hör hemma i ett visst sammanhang? Man får väl för fasen anpassa sig efter tillgången, och respektera att saker är utrotningshotade? För vem skulle käka jättepanda, utan att få skitdåligt samvete? De kanske är goda, men tänk er ramaskriet om någon gjorde pandastek i stället för påsklamm. Det är ju inte någon moralisk skillnad, egentligen.

Mannerström säger vidare att ålen han serverar är odlad, men i själva verket är det infångade unga vilda ålar som föds upp. Ju mer karln har synts i TV på sistone, desto mer ogillar jag honom. Han säger och gör saker som inte är särskilt genomtänkta, som det här med ålen. Inställningen känns lite som ”Jag gör som jag alltid har gjort, för så ska det vara. Dessutom har jag en bortförklaring som avsäger mig ansvar”, och det gillar jag inte. De flesta ansedda krogar har tagit bort ål från sina julbord, eftersom det faktiskt är viktigt att krögare tar sitt ansvar.

Ja ja, förhoppningsvis är folk i allmänhet inte så dumma att de fortsätter käka ål, och kanske till och med bojkottar hans julbord till fördel för ett som inte serverar utrotningshotade djur.

* En lista över rödlistad fisk hittar du här.