Alltså, det där träningsprogrammet gör att jag är precis på gränsen mellan ”Jag ska fan bli bäst på det här” och ”Jag vill gråta”. Jag antar att det är precis så ett bra program ska vara för att göra ordentlig nytta, men det är helt sjukt. Tråkigt, jobbigt och beroende av en partner för en del övningar, tur att jag har älskaren R med mig. Det blev i alla fall inte så bråttom i går morse som jag befarade, och det blev en lång, skön dusch efteråt.
Sen åkte vi på kalas! Det var himla trevligt, och vi fick helt perfekta bullar, delikat kladdkaka och chokladdoppade marshmallows. Det i kombination med riktigt bra sällskap var precis vad jag behövde. Har på något sätt lyckats bli en barnmagnet. Kanske det säger något om nivån på min humor? Hur som helst, kul var det.
Efteråt tog jag och älskaren R oss in till stan, utan någon egentlig plan mer än att möta bästa vännen M någonstans. Vi gick och käkade hamburgare, sen tog jag en glass och vi strosade sakta upp till Odenplan. Satt på Tennstopet med ett glas vin, babblade och blev retad som vanligt. De måste verkligen älska mig! Jag hade väldigt trevligt ändå, och även om jag höll på att däcka av smärta en stund, så orkade jag ändå fram till tiotiden innan vi åkte hem. Himla bra dag, fler såna!
