Åh, vad jag älskar min nya mixer! Så himla skönt att slippa hacka! Använder den till så mycket jag kan, så ofta jag kan. Den är grym. En del dagar är det till och med så att jag bestämmer vad jag ska äta, utifrån om jag kan hacka det i maskinen, haha! De går säkert över så småningom, när nyhetens behag har lagt sig lite, men den är rolig!
Allt det där körde jag till småflis och kokade soppa på, tillsammans med kött och lite färska grönsaker på slutet. Det hade tagit åtminstone en halvtimme att hacka skiten annars (med tillhörande smärta i händer och handleder en dag efteråt), men nu gick det på 5 minuter. Visst, bitarna blir inte lika fina och fyrkantiga, men vem fasen bryr sig egentligen? Det blev hur bra som helst. Jag kan även meddela att halvfryst mango mixad tillsammans med frysta granatäppelkärnor blir sjukt gott!
Jag borde ha passat på att vila i helgen, men det fanns så mycket att göra, att jag hoppade över det. Jag är hemskt trött, och tänker göra så lite som möjligt på kvällarna den här veckan. Har egentligen skitmycket att göra (med mina mått mätt) – jobb på förmiddagarna, och så bör jag hasta iväg till skolan åtminstone två dagar den här veckan. I dag och på onsdag, och eventuellt på fredag om jag orkar. Dessutom vill jag gärna fika med två vänner också, som jag hade bokat träff med innan jag fick veta att jag skulle jobba. Vi får se.
I går kväll efter att städningen var färdig slog vi oss ner i soffan och kollade på ”Supersizers”, efter att bästa M påminde mig om det häromdagen. Det är föregångaren till det svenska matprogrammet ”Historieätarna” med Erik Haag och Lotta Lundgren, som går på TV nu. Programledarna äter, klär sig och lever enligt hur det var under en viss period. Vi avhandlade den viktorianska eran i går, och här kommer ett smakprov.
Rekommenderas verkligen, det är både skrattretande och äckligt, och jag tycker att den brittiska föregångaren är oerhört mycket bättre än den svenska. De är både roligare och har större spridning på perioderna. ”That cold game pie is the most frightening thing I have ever seen”, yttrades i något avsnitt, och jag kan bara hålla med…
Fy fasen vad trött jag är. Redan efter lunch ville jag egentligen bara gå och lägga mig, för jag sov dåligt och hade dessutom hjälpt till med att städa badrummet. Men vi skulle på litet glöggkalas, så det var bara att klä på sig och åka iväg. Nästan, i alla fall. Färdtjänst var en dryg halvtimme sen igen, fast utan någon egentlig anledning den här gången.
De kunde inte skylla på snö, kaos med SLs trafik, chaufförer som inte hittar eller senila tanter, det var bara dålig planering från deras sida. Igen. De hade inga bilar i området, sa de och ursäktade så mycket. Nä, men jag beställde min resa i morse, så det var väl ingen överraskning? De prioriterar självklart andra körningar, för de får inte lika mycket betalt för färdtjänstresor.
Dessutom var det en jävligt dålig samåkning igen. Från Bagis till Liljeholmen, men först skulle vi in till stan – Skeppsholmen! Vad fan?! Det blev en omväg på ytterligare drygt trekvart. Resan tar max 20 minuter i rusningstrafik annars, och mindre på en söndag. Bokade så att jag skulle bli hämtad 40 minuter innan vi skulle vara där, och kom ändå trekvart för sent. Tack så jävla mycket.
Det gick inte heller att få bli avsläppt vid Globen, när vi passerade den ett par minuter efter vi blivit hämtade. Då hade vi ju kunnat ta tvärbanan därifrån och varit framme på några få minuter. Men det var tydligen omöjligt, så det var bara att sitta och lida i ryckig körning trekvart extra. Hur svårt kan det vara att släppa av mig tidigare, om jag inte vill genomlida en resa till stan och tillbaka ut, innan min resa börjar?
När vi väl kom fram var det hur trevligt som helst. Vännerna som stod för kalaset hade gjort egen glögg, och den var sjukt stark! Receptet innehöll, förutom tinktur och en flaska argentinskt rödtjut, även en hel flaska vodka. Jag tog en liten kopp, älskaren R tog tre, och en whisky på det. Det var i alla fall trevligt, och jag piggnade verkligen till. Tyvärr blev det en ganska kort träff eftersom vi var sena, och lite stressigt på slutet, eftersom man inte vet om det kommer någon bil eller inte.
Sen var det bara att åka hem och laga mat, medan R lallade runt med dammsugaren en stund till. Han fnittrade lite, och verkade ha det ganska bra, men nu börjar han krokna lite. Glöggen har väl gått ur nu, kanske. Det blev en bra eftermiddag, när vi väl kom fram i alla fall!
Tandtråd är bra. Ni använder väl tandtråd?! Jag blev tipsad av min faster om att det inte bara är bra för munhygienen, man kan även skapa ljuv musik av den. Kolla! Killen har alltså bytt ut alla strängar på gitarren mot vanlig tandtråd, och lyckas spela riktigt bra.
Det är lite som med silvertejp. Går det inte att laga med silvertejp är det trasigt på riktigt! Älskaren R tejpade ihop den lilla röda sportbilens fönster en gång. Vi hade åkt bilfärja, och betalat genom fönstret. Det var 20 minusgrader ute, och fönstret gick inte att veva upp när vi åkte av. Det var svinkallt, men silvertejpen fixade problemet tills vi kom hem. Nu undrar jag ju bara: Hur gör man musik av silvertejp?
Kanske man kan mixa ihop något av ljudet när man rycker loss silvertejp från något? Om man tejpar en hårig mans bringa så får man ju även med ett litet skrik, det kanske skulle kunna bli något. Annars kan jag nog inte komma på något… Tandtråd däremot går ju att använda på flera instrument. Piano, fiol, cello, harpa, eller varför inte en tandtråd-cembalo? Eller i en trumslagares vispar? Borde gå att utveckla hur långt som helst, men ni får hålla till godo med gitarristen så länge.
Hade en riktigt trevlig kväll i går, efter en jobbig dag på stan. Mulade i oss toast skagen på löpande band, drack gott vin och gjorde inte så mycket mer än så. Utklassade älskaren R i spel, sen var det som om någon hade slagit oss i huvudet med en stekpanna. Gick och lade oss halvelva, en lördag kväll när det fanns både vin och gott sällskap! Ja, jävlar. Jag är faktiskt inte så gammal som man kan tro! Det tog sjukt mycket på krafterna att vara på stan, så jag tänker skylla på det.
Jag kunde ändå inte somna när jag hade lagt mig. R snarkade som en jävla bandsåg, så jag försökte flytta på honom. Katten försökte vara gosig, och låg så nära att pälsen kittlade mig under näsan, sen var det kört. Låg vaken länge. Förresten, natten till i går drömde jag skumt igen. Jag hade bjudit in tre personer jag gillar på middag; R, bästa E från Norrland, och en svensk musiker som jag alltid har haft en crush på.
Alla kom, bara det var hur stort som helst för mig! Hade köpt frysta vaktlar dom jag skulle bjuda på (!), men jag visste inte hur jag skulle tillaga dem. Jag var sent ute, och hade knappt fått ut dem ur frysen när de kom. De där jävla vaktlarna gav mig världens problem, och jag vågade inte gå in i rummet där de satt för att googla hur man ska tillaga dem.
Efter tio minuter började de skruva på sig, och vilja gå därifrån. Erbjöd dem lite kaffe, och det fick dem att stanna ytterligare några minuter, men sen var det kört. Först gick musikern (snyft), sen E, och sist R, utan att maten ens var klar, och jag fattade inte riktigt vad som hade hänt. Jag var ändå glad att de hade kommit hem till mig, för i drömmen kände jag ingen av dem, utan de var bara människor jag beundrade. Ja, ja. Nu ska jag titta på när R städar.
Sjukt mycket folk på stan i dag, och då är det ändå ganska länge kvar till jul! Åkte dit med älskaren R, och gjorde några ärenden. Köpte lite vin och julklapp till min syster och hennes dotter. Förfärade oss över att en skitful adventsljusstake kunde kosta 1100 spänn, men gladde oss samtidigt – R har en sån, ouppackad på vinden, som han fått i present någon gång. Sälja. Åt lunch på en korvmoj och gick in i leksaksaffären, de hade en sengångare.
Sen satte vi oss och fikade, och bästa M mötte upp oss. Tog en sväng på Nordiska Galleriet (en svindyr affär för designmöbler) och tittade på saker som pöbeln inte ens kan drömma om, kollade på böcker på Hedengrens i en hel evighet, och sen var vi tvungna att röra oss kring centralen. Vidrigt. Fick ha sällskapet gående framför och bredvid som någon slags sköld mot idioter och ouppmärksamma människor, tack och lov att jag inte var ensam.
Avhandlade en till leksaksaffär i Gallerian, och så teknikaffärerna som verkar vara något sorts stående inslag när R är med. Han köpte en sladd. Sen var det helt groteskt mycket folk, så vi rörde oss hemåt och jag insåg att jag faktiskt är färdig med julklappshanteringen för i år! Inte för att jag köper särskilt många, max till tre människor, men ändå. Skönt, behöver inte vara i stan när alla andra är det i fortsättningen.
Köpte räkor på vägen hem, och nu har vi svängt ihop en skagenröra som står och myser i kylen. Det var riktigt jobbigt att röra sig ute i dag, och det gick inte fort. Snömodd, ojämnt underlag, folkmassor och is är en jävligt dålig kombination för ryggen. Dags att steka på några brödbitar och dekantera vinet här nu, sen blir det nog en lugn kväll hemma. Om jag inte blir full och går ut och dansar hela natten, förstås.* Vad gör du i kväll?
... mina åsikter med personlig kritik eller bitterhet. Sarkasm och ironi är faktiskt ganska kul ibland. Det som skrivs här är ofta ganska svartvitt, men det betyder inte att jag inte känner till gråskalan.
This Day Past Years. Klicka på plusset för att se vad jag skrev den här dagen föregående år.
...svår kronisk ryggsmärta, och Ehlers-Danlos syndrom. Bor strax söder om Stockholm och skriver bland annat om en vardag som aldrig är smärtfri. All irritation och de problem som det medför gällande människor som är helt oförstående (eller bara hänsynslösa), genererar en hel del som måste ut. Det är här det hamnar, tillsammans med andra ganska världsliga, men förhoppningsvis roliga saker. Vill du läsa om bantningstips, skönhetsoperationer eller töntiga citat som är tänkta att inspirera, så får du klicka dig vidare någon annanstans. Välkommen till min värld.
Kanske man kan mixa ihop något av ljudet när man rycker loss silvertejp från något? Om man tejpar en hårig mans bringa så får man ju även med ett litet skrik, det kanske skulle kunna bli något. Annars kan jag nog inte komma på något… Tandtråd däremot går ju att använda på flera instrument. Piano, fiol, cello, harpa, eller varför inte en tandtråd-cembalo? Eller i en trumslagares vispar? Borde gå att utveckla hur långt som helst, men ni får hålla till godo med gitarristen så länge.
Efter tio minuter började de skruva på sig, och vilja gå därifrån. Erbjöd dem lite kaffe, och det fick dem att stanna ytterligare några minuter, men sen var det kört. Först gick musikern (snyft), sen E, och sist R, utan att maten ens var klar, och jag fattade inte riktigt vad som hade hänt. Jag var ändå glad att de hade kommit hem till mig, för i drömmen kände jag ingen av dem, utan de var bara människor jag beundrade. Ja, ja. Nu ska jag titta på när R städar.
Senast kommenterat