Nu är jag irriterad igen. Jag tycker att det är bra med människor som lever hälsosamt, och som tar tag i sina egna problem. Tänk på hur mycket pengar som spenderas på bantningsprodukter och självhjälpsböcker varje år, det talar verkligen sitt tydliga språk – fetma (både hos barn och vuxna) är ett stort hälsoproblem som påverkar människor både fysiskt och psykiskt. Att lära om och kunna bryta sina dåliga vanor i tidiga år borde verkligen premieras, så att problemen inte blir större år för år. Det bloggas hej vilt om den här boken av Paul M. Kramer, ”Maggie goes on a diet”. En väldigt missförstådd bok.
Folk som inte ens har läst den chockeras över rubriker om den – ”Va?! En bok som lär fyraåringar banta?!”, och förkastar den totalt. Men vad är problemet? Den handlar inte ens om bantning för barn. Ordet ”diet” betyder inte viktminskning eller bantning. Diet betyder samlat matintag, eller matvanor. Man kan lika gärna på gå en viss diet för att gå upp i vikt, eller att förhindra allergiska besvär. Man går på diet, alltså ändrar sina matvanor, för att må bättre.
Boken handlar om en överviktig 14-årig flicka som blir mobbad i skolan. Hon börjar träna och ändrar sina matvanor, och på så sätt både går ner i vikt och får bättre självkänsla. Fråga vilken läkare som helst, och de kommer att säga att självkänsla är en positiv bieffekt av träning. Det är trots allt ett väldigt aktuellt ämne; väldigt många barn är överviktiga, och uppenbarligen saknar både föräldrar och barn kunskap om mat och träning. Och barn är ganska elaka mot varandra, mobbning förekommer frekvent. Ändå är boken oerhört missförstådd.
Enligt författaren (som skriver barnböcker om svåra ämnen som mobbning, föräldrars skilsmässa och sängvätning) är den en liten solskenshistoria om en tjej som tar tag i sina problem och ändrar sitt liv till det bättre, och om den kan hjälpa barn med övervikt ett steg i rätt riktning så anser jag att det är enbart positivt.
Projicerar folk sina egna problem på ämnet, eller var kommer upprördheten ifrån? Är det ordet diet som folk inte förstår? Eller förstår man inte kopplingen mellan bra vanor och att må bra? Hur som helst, boken handlar inte om ytlighet. Den ska inspirera barn med övervikt (och ja, ett överviktigt barn vet om att han eller hon är överviktig) att börja röra på sig och inte stoppa i sig skräp. Sen kommer bland annat Aftonbladet, och flera av landets stora bloggare och skriver om ”Nya boken som ska få fyraåringar att banta”, fast de inte ens har läst den. Då är det inte bara en missförstådd bok, då är det idioter som öppnar käften.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
hmm ok , jag kan hålla med om att man inte skall vara rädd för att ta upp ämnet! Man måste kunna prata om överviktiga barn utan att folk förlorar förståndet! Men den här boken är långt ifrån missförstådd, den tar upp precis allt jag INTE vill lära min dotter! Man blir inte skolan populäraste bara för att man blir smal( om man nu är tjock vill säga ) man blir det inte heller automatiskt för att man är bra på någon sport! Du skall ge fan i att reta andra barn för att dem är tjocka! hjälp dem i stället! ja det finns mycket som är fel på den där boken . Jag hoppas innerligt att ingen respektabel bokhandel tar in boken eller beställer hem den åt någon kund heller.
Men boken handlar ju inte om det! Den handlar om att leva hälsosamt (inte ett dugg om bantning, faktiskt, det är helt fel översättning eller tolkning på ordet diet) och att bli stark och lycklig på insidan. Det görs på det viset att ett barn kan förstå det – med ett väldigt övertydligt exempel i den här sagan. Om titeln översattes till svenska borde det väl bli: ”Maggie byter (mat)vanor”. Så länge folk tror att diet betyder viktminskning så kommer varningsklockorna ringa och folk bli upprörda, men okunnighet i språk tänker jag inte ens gå in på nu.
Den fokuserar på att få självförtroende, inte att vara smal eller att vara bäst på sport. Poängen är att den talar om de positiva hälsoeffekterna med att röra på sig och äta rätt, och som jag ville demonstrera med den sista bilden, så är det ett jävla stort problem. Speciellt i USA, varifrån författaren kommer. De allra flesta barn, smala eller inte, mår bra av att röra på sig. Alla rör sig för lite nu för tiden.
Jag retar ingen, allra minst överviktiga barn. Jag tycker väldigt synd om dem, för de växer upp med betydligt fler hälsoproblem än normalviktiga, och kan förvänta sig kortare liv. Förstår inte riktigt varifrån du fick att jag retar barnen, för inte någonstans i min text gör jag det. Och skulle aldrig någonsin få för mig att göra det, punkt slut. Du har ju tyvärr vänt på hela mitt inlägg om du tror det.
Däremot kan jag kan tycka att riktigt överviktiga barn (som de på nedersta bilden) har puckade föräldrar som inte gör vad de kan för att hjälpa barnen. Men som jag skrev – om boken kan hjälpa överviktiga barn, eller (smala) barn med lågt självförtroende, till en bättre framtid så är det väl bra? På den här sidan finns det en intressant intervju med författaren angående misstolkningarna och hypen. https://www.skinnybliss.com/maggie-goes-on-a-diet-author-paul-m-kramer-on-the-controversial-girls-diet-book.html
Och angående bokaffärer som tänkt ta in boken, ska de sluta ta in alla böcker om viktminskning, träning, dieter, lchf, atkins, självkänsla, coaching etc också för att förbli respektabla? Allt sådant som är samma sak med samma syfte, men vänder sig till vuxna…?
Boken riktar sig till barn från fyra år och uppåt, och de flesta fyraåringar jag känner kan inte läsa – alltså är en förälder delaktig. Jag skulle i alla fall hellre lära ett barn att man ska röra på sig och äta rätt genom att läsa en sån här bok tillsammans, än att inte ta upp ämnet alls. Oavsett barnets vikt eller hälsa. Och tyvärr så har de flesta 12-åringar redan bantat minst en gång, utan att ha en aning om hur man gör eller vad som är nyttigt eller bra för kroppen.
OK jag har inte läst boken , kommer förmodligen inte göra det heller .
Men som jag har förstått det så är personen i boken retad för att hon är tjock . och sedan går hon ned i vikt och börjar idrotta och vips får hon kompisar osv osv ? det säger ju att det är ok att reta tjocka människor och ge dem dålig självkännsla, för dem har sig själva att skylla . Jag påstod aldrig att du gjorde det , då missförstod du mig
Däremot så är vi helt overens om att barnfetma är helt och hållet föräldrarnas ansvar och det är synd om dem barn som växer upp överviktiga
Hon är, enligt författaren, extremt överviktig och osäker. Men hon börjar träna och käka rätt, och blir efter en lång tid, motion, och mycket hårt arbete normalviktig. Hon blir mer självsäker och utvecklar en positiv självbild. Ja, hon blir retad, men det betyder väl inte att det är okej? Det ser jag snarare som en avspegling av samhället, för tyvärr så blir överviktiga barn (eller barn som sticker ut på andra sätt) retade i de flesta fall.
Enligt det som står om boken, och enligt det författaren säger, så handlar det inte ett dugg om bantning eller ytlighet, och det är det jag utgår ifrån. Sen verkar folk ha tolkat innehållet lite hur som helst för att de inte förstår kontentan av diet, eller tillskriver den farliga egenskaper.
Nej, man ska inte banta barn, aldrig någonsin. Men man ska lära dem att äta rätt och att det är nödvändigt för kroppen att röra på sig, annars gör man dem en enorm björntjänst.
🙂